• Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 11:27
    17220 visningar
    134 svar
    134
    17220

    Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...

    Måste få skriva av mig lite...

    Bakgrund/lång historia kort(are): Jag är en kvinna 30+ som sedan några veckor tillbaka arbetstränar på 50 % efter en längre tids psykisk sjukdom (däribland den berömda väggen) och ett flertal neuropsykiatriska funktionshinder i bagaget.

    Stortrivs i miljön jag hamnat i, med undantaget att jag rent ekonomiskt förlorar på praktik gentemot att bara drälla omkring hemma... Jag måste själv bekosta resorna till och från arbetsplatsen, där FK endast bistår med kanske 1/3 av det ursprungliga beloppet (och ändå betalar ut flera hundra kronor mindre i månaden än när jag var sjukskriven).

    Praktikplatsen trivs bra med mig och ser gärna att jag går upp en dag i veckan... Tror jag det, de behöver ju inte punga ut en krona för att ha mig där! Tvärtom misstänker jag att de får en månatlig ersättning mot att erbjuda mig en plats, så jag inser mycket väl att de är nöjda och belåtna... Någon anställning har man visst inte råd med heller, nä nä... tror jag det. Klart jag känner mig bitter.

    Kan tillägga att då jag var förtidspensionär och uppbar aktivitetsersättning för x antal år sedan, landade min totala inkomst (med bostadstillägg inräknat) på strax under 10000(!) kronor... Lägg därtill att mitt busskort var rejält rabatterat och jag fick diverse aktiviteter (däribland årskort på simhallen) bekostat av kommunen...

    Idag när jag går och gör rätt för mig åtminstone 20 timmar/veckan, får jag endast ut 5000 kronor i sjukpenning och tvingas ansöka om kompletterade försörjningsstöd (det som tidigare hette "socialbidrag") omgiven av personer mer både missbruksproblematik och kriminell bakgrund - som sannolikt inte går iväg och arbetstränar om dagarna, för att komma upp i en nivå av existensminimum... Förlåt för unken människosyn, men jag varken dricker alkohol eller röker för mina pengar. Lever ett sunt liv med mycket motion. Har t.o.m. en akademisk utbildning i botten (åtminstone på grundnivå). Är dock rejält stresskänslig och psykiskt skör, så har inte fixat att bli så långvarig på mina olika projekt som den öppna arbetsmarknaden erbjuder, men jag vill ändå hemskt gärna göra rätt för mig i allt det här, och på min nuvarande praktikplats får jag precis det stöd och den mentala hjälp jag behöver: lugn och ro, ingen stress och press för fem öre. Rimligt ställda krav där jag t.o.m. kan dra nytta av ämneskunskaperna jag fick via mina tidigare universitetsstudier.

    Totala intäkter idag: ca 7000 allt som allt...

    Idag lönar det sig inte att praktisera på den här nivån, trots att det skulle kunna innebära att jag äntligen kan ta mig vidare från det här hemska stadiet, för de ekonomiska incitamenten lyser helt med sin frånvaro som det ser ut just nu. (Kan också tillägga att jag så nyss som förra veckan blev tvungen att tacka nej till ett timvik jag blev erbjuden, för lever man på försörjningsstöd tillåts inga insättningar på kontot. Då ryker de månaden därpå...)

    Vid månadsskiftet kommer det ske ett uppföljningsmöte där jag förväntas delta och ge min syn på saken. Ingen av de berörda har hittills reagerat på den låga ersättning jag får och förstår inte alls min oro i det hela... Visst, hade de själv tyckt det var rimligt att leva på så lite pengar sett till omständigheterna?

    Jag har inte rätt till bostadsbidrag då jag inga barn har, samt sedan länge passerat 28 års ålder.

    Kan jag inte väldigt snart bli erbjuden någon form av lönebidragsanställning (googla) kommer det bli mycket svårt för mig att motivera fram en fortsättning, detta samtidigt som att jag verkligen kommer till min rätt på den praktikplats där jag befinner mig just nu (intellektuellt hög nivå - som natt och dag jämfört med på socialkontoret...) Jag vill verkligen inte avstå min plats i förmån för andra mer lågkvalificerade jobb som riskerar att bränna ut mig igen.

    Vad skulle ni ha gjort i min situation?

  • Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 11:41
    #2
    Anonym (Vienna) skrev 2016-04-20 11:36:41 följande:

    Något jag har svårt och förstå är varför vissa har så svårt och se långsiktigt. Ens första jobb exempelvis är inte det bästa och det högst betalda vanligtvis utan man måste ta det i steg och klättra uppåt. Och detsamma gäller ju din situation. Hur skall du någonsin komma vidare eller bli anställningsbara om det ända du gjort är att rulla tummarna i x antal år? Nu får du erfarenhet, får visa vad du går för osv å kan komma vidare enklare till en riktig anställning med riktig lön.


    Jag förstår helt din poäng, men att jag rullat tummarna fram tills nu stämmer inte. Visst har jag varit sjukskriven en del, dock jobbat till och från sedan jag var sexton...

    Om alla resonerar som min nuvarande arbetsgivare lönar det sig ju inte att anställa, eller hur?
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 11:53
    #5
    Anonym (Vienna) skrev 2016-04-20 11:42:39 följande:

    och hur kan man få säga nej till jobb och ändå vara berättigad försörjningsstöd? Givetvis så minskar försörjningsstödet om du ökar dina intäkter, hur tänkte du nu? Riktigt korkat å säga nej till jobb, dina bidrag borde dras in!


    Hade du själv kunnat tänka dig att jobba en dag utan att få en krona extra för besväret? Gräv gärna fram en person som kan tänka sig det, är du bussig... Lätt att tala om för andra hur de ska göra. Självklart ska det _löna_ sig att arbeta oavsett.
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 11:57
    #6
    Carambolan skrev 2016-04-20 11:48:40 följande:

    Tanken är väl inte att det ska vara lönsamt utan att det inom kort ska leda till att du kan få ett riktigt jobb med skälig lön. Alla som praktiserar som en del av sina högskolestudier dras ju med samma problem (och lever dessutom på lånade pengar under praktiken). Ta upp det på uppföljningsmötet och se hur arbetsgivarens anställningsmöjligheter ser ut de närmaste månaderna.


    De har tydligt klargjort att de inte har möjlighet att erbjuda mig en riktigt lön. Jag är där som en del i en rehabilitering, inget annat. Är som sagt inne på det här med lönebidragsanställning. Problemet är att allt utöver nu kostar min arbetsgivare mer eller mindre pengar, därför ser de ju ingen poäng att frångå dagens överenskommelse när de kan ha mig arbetande där alldeles gratis. Tycks heller inte finnas någon övre tidsgräns - de vill väl ha mig så länge jag ställer upp på villkoren som de är utformade idag.
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 11:59
    #7

    Hade de kunnat erbjuda mig - säg - 10000/månaden, motsvarande den summa jag fick som förtidspensionär eller nivån på en vanlig halvtidslön - fine. Då hade jag tackat ja utan tvekan.

  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 12:08
    #12
    Anonym (kk) skrev 2016-04-20 12:02:41 följande:

    Enligt lagen har du en skyldighet att försöka försörja dig själv innan du är berättigad till försörjningsstöd. Om du tackar nej till jobb har du inte fullgjort din plikt och är inte heller berättigad till försörjningsstödet.

    Du tjänar kanske inte någonting på det men det gör kommunen och skattebetalarna.


    Andra regler gäller för oss som uppbär kompletterande försörjningsstöd vid sjukskrivning/rehabilitering. Jag får inte frångå det övre satta tidstaket p.g.a. mitt sköra psyke, men vill ingenting hellre än att komma ut mer i arbetslivet. Under förutsättning att det blir skillnad i plånboken, vill säga. Tror att man inom (M) pratat om att ändra på dessa löjliga regler, dock osäker på hur det faktiskt gick med den saken. Befängt att inte fler reagerar.
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 12:12
    #13
    Anonym (va) skrev 2016-04-20 12:06:47 följande:

    Men VAD ska du få 10000 kr för?

    Du arbetstränar och får en summa som är anpassad för detta. Vill du ha en bra lön får du väl börja jobba som vanligt folk? Kraven på dig på jobbet är knappast som på en vanlig arbetare.


    Jag har haft svårt att fixa de krav som ställs på en vanlig arbetsplats. Det råder dessutom stor arbetslöshet idag, som du kanske känner till. Lönebidrag finns det folk med min problematik som har rätt till - därav det femsiffriga belopp som jag föreslår. Fick ju som sagt något liknande när jag var förtidspensionär och inte lyfte ett finger... Vansinnigt system, tycker jag.
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 12:22
    #15
    Anonym (Alltså...) skrev 2016-04-20 12:07:17 följande:

    Ja, du har en ganska unken människosyn faktiskt. Du tycker att du går till socialen "omgiven av missbrukare och kriminella" utan en tanke på att de du är omgiven av många gånger är i precis samma situation som DU?

    Dessutom tacka nej till timvik? Ärligt, när vi gick på socialen hade jag ett timvik, jag jobbade LÅNGT mer än 50% vissa månader och soc drog givetvis av alltihop. Men min inställning är att soc FYLLER UPP, inte att de är den huvudsakliga försörjningen. Din inställning är att "soc DRAR AV".

    Alltså jobabr du inte "gratis" utan att "tjäna något" för du tjänar din lön, och sedan fyller soc upp. Dessutom vet du tydligen inte de nya reglerna, att har du arbetat tillsammans med socialbidrag i 6 månader, så kommer du sedan få behålla 25% av din lön. Så tacka nej till jobb är ju hur dumt som helst.

    Har du soc så behöver du dessutom inte betala ditt busskort, för det gör dem. Så resorna förlorar du inte på.

    Sluta se praktiken som praktik, för du skriver ju att du arbetstränar? Du måste se det långsiktigt - du var sjuk och nu börjar du bli friskare, och du arbetstränar för att kunna få ett jobb sedan, och få bättre betalt. Hade du bara gått hemma hade du aldrig fått det bättre utan legat strax under dina 10 000 resten av livet...


    Jag kan naturligtvis inte uttala mig om varenda kotte i väntrummet, men vid de två senaste ansökningstillfällena noterade jag hur en äldre herre högt och ljudligt skröt om hur han några dagar tidigare hade stulit ett par skor för 1000 kronor, andra pratar öppet om drogproblem, "snuten" och skulder hos fogden... Folk ser härjade ut och pratar med hes "rökröst", jag vill ogärna bli förknippad med dem. Det må låta unket, men så känner jag. Har kämpat hårt för att ta mig dit jag är idag, med bevisligen en lång väg kvar att vandra.

    Med kompletterande försörjningsstöd har jag inte rätt till busskort, nej. De hänvisar till FK som ger mig 300 i ersättning. Kortet kostar 800 eftersom jag till skillnad från en student eller förtidspensionär måste betala fullt pris.

    Hade det rört sig om en deltids- eller visstidsanställning för motsvarande summa som jag erhåller idag, skulle jag valt jobb före bidrag. Idag arbetar jag ju ändå "gratis". Är numera så självgående på min arbetsträning att det nästan är i nivå med ett riktigt jobb.

    Ska se över reglerna för timvikariat, tack för upplysningen.
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 12:24
    #16
    Anonym (kk) skrev 2016-04-20 12:19:04 följande:

    Jag har varit i en liknande situation som du och vet hur frustrerande det är att jobba "gratis" (fast till skillnad från dig tackade jag ja till jobb även om jag inte "tjänade" på det).

    Om reglerna är "löjliga" eller inte är en värderingsfråga och beror på vilken grundsyn man har på arbete, skatter, bidrag, incitament etc.

    Men hur som helst, reglerna ser ut så som de gör. De kan ändras men tills dess behöver du förhålla dig till de nuvarande på något sätt. Det bästa enligt mig är att du tar dem för vad de är, håller dig till dem och gör det bästa utav din situation med de förutsättningar som råder.

    Mitt bästa tips är att du satsar på dig själv och bli så frisk och stark som du bara kan bli så du förhoppningsvis slipper bidragsberoendet. Det gjorde jag. Lyckades med det och har idag ett lönejobb på den ordinarie arbetsmarknaden.

    Lycka till.


    Tack för peppande ord, och roligt att det gått så bra för dig. Ger mig lite hopp i allt elände.
  • Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 12:33
    #20
    Anonym (Välkommen) skrev 2016-04-20 12:27:51 följande:

    Så funkar det idag.. Tyvärr...

    Därför jag går hemma sjukskriven på diverse bidrag idag. Jag har inte råd att jobba, pendla, betala dagisplats osv.. Jag tjänar bättre att gå hemma på diverse bidrag och gör det då hellre istället för att knegar arslet av mig för ingenting... Nu har jag en helt annan livskvalitet och ekonomi.

    Alla praktikplatser idag är bara gratis arbetskraft och jag och flera andra känner INGEN som fått jobb efter praktik.. Trots lovord, det ska anställas osv osv...

    När praktiken är över så tar dom in en ny....


    Tråkigt att höra. Ja, de lovas hit och dit - men hos mig har de uttryckligen sagt att det inte finns pengar till anställning... En kollega ska tydligen ha praktiserat där i flera år utan rimlig ersättning. Vet dock inte bakgrunden eller ens huruvida det stämmer p.g.a. andrahandsinformation, men vederbörande drar ett jäkligt tungt lass kan jag säga som utomstående. Bara att bita ihop och se glad ut?

    Trivs inte alls med stigmat det innebär att gå hemma, hur känner du inför det? Ni med barn har väl en annan livskvalitet ändå, kan jag tänka mig. Men ställer inte dina handläggare några krav på dig?
Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...