BF Januari 2017

Gud va nojjig man blir när man läser hur vanligt det tyvärr är med MA :( hur vet man? Kan man ta gravtest varje vecka fram till ultraljudet för att känna sig lite lugnare? Vet försig att hormonerna stannar väl kvar i kroppen ändå ett tag? Usch borde inte ens tänka sä här..

Verkar inte heller som om de finna någon klinik här i närheten som gör tidigt UL. Jag bor i Västmanland och de närmsta jg hittade var i Västerås men det var från v12..

Har nästan tappat alla symptom sen i lördags. Från att vara full utav symptom i fredags så har det kraftigt avtagit sen i lördags. Ömheten i brösten är nästan borta och jag är mycket piggare.

Är rädd för MA, aldrig haft det tidigare...

Åhh :( vad jobbigt för dig :( min arbetskamrat som fick MA som upptäcktes på KUB-ultraljudet sade att hennes symptom hade minskat och varit nästan helt borta så hon blev inte chockad. Därför jag trodde att det var ett tecken, men då kan det alltså vara olika.

Måste vara otroligt jobbigt med MA :(

Ja kolla gärna upp namnet på kliniken,vore jättesnällt!

Åh tack! Var deras sida jag hittade innan också men måste missat delen där de står V8-12 vaginala. Men hur känns de m vagibalt, gör det ont? Ringer man bara dit och bokar. Jag är ju i v 7 nu (6+6)

Kollade in deras hemsida och det var väldigt dåligt med tider tyvärr! Mannen hade inte ens tid förens i september så där var det ingen idé. Kvinnan som jobbar där också hade väldigt dåligt med tider. Hade önskar en eftermiddagstur för att kunna åka efter jobbet men de fanns det ju inte. Endast 3 dagar i juni hade hon och den enda gången de skulle ev passa är den 30e först då och då är jag i v12.. Känns lite sent då man vill ha ett "tidigt"-UL

Är beräknad till den 25 Januari!

Har fått tid för tidigt ultraljud om två veckor, är då i v.9. Går på privat mödrarvårdsklinik och där ingår ultaljuden och jag har dessutom haft ett missfall (missed abortion) i höstas så jag har varit väldigt orolig för att detta skall upprepa sig. Skrev in mig idag och fick prata med barnmorskan. Känns otroligt mycket bättre nu. 

Håller tummarna för att det "tar sig" denna gången! Vi längtar så efter barn!

Mår illa, ömma bröst, känslig för dofter, konstant trött och växlar mellan att frysa och vara varm hela tiden, lite som feber. 

Känner mest av illamåendet på kvällarna, någon som känner igen sig? 

Jag går in i vecka 9 imorgon, och mår pyton. Det blir värre av att åka bil, tåg och buss för mig, speciellt om något luktar. Svett, kål, rök, ostädad kyl och sopor är det värsta, uuh. Nu när det varit så varmt är det en plåga att åka kommunalt för folk luktar allt möjligt ofräscht. Idag har jag åkt massa bil och tåg och kom hem väldigt illamående. Var tvungen att stanna var tionde meter på väg från bussen och samla mig, tänka på frisk luft och gröna blad typ. 

Vi har bara berättat för min mamma (lite av ett misstag) och hon är tyvärr inte så inställd på att det kommer att gå bra eftersom jag redan fått ett sent missfall. Tror inte hon på allvar tror att vi kommer att få ett friskt barn. Var lite samma förra gången faktiskt, hon ville liksom inte prata om det alls. Men nu bryr jag mig inte lika mycket som jag gjorde då, då tog jag väldigt illa upp och nu tänker jag att det bara är sån hon är, ingen mening med att undra varför eller önska sig annorlunda. Störigt bara att vi delar en erfarenhet oavsett om jag får barn eller ej, och att det ändå inte "räknas" liksom. Helst vill hon bara prata om min svägerska och mina brorsbarn. Det är de som är Familjen nu tydligen. Jaja, whatever. Får jag missfall igen så låter jag nog de ägna sig åt varandra helt enkelt. 

Ja, det kan det säkert vara. Men ledsen blir man ju oavsett, vet jag av erfarenhet, antingen man räknar med att det går bra eller dåligt. Hon är lite konstig med känslor öht. Jag fick tyst missfall som upptäcktes i vecka 17, då hade fostret dött i vecka 13, veckan efter ultraljudet. Fick göra abort då (framkallad förlossning eftersom det var sent). Troligen pga någon form av trisomi, för vi fick mycket hög risk på KUB (för alla tre trisomier de testar för). Vi fågade om det kunde vara ärftligt, men de gör inte utredning baserat på bara ett missfall, och statistiskt sett var det bara otur. Men vi får se. Den här gången gör vi NIPT istället för KUB.