• tuuli

    BF Januari 2017

    Mammawilma skrev 2016-06-30 06:03:07 följande:

    Hej! Jag är en väldigt ung mamma! Är i vecka 13, jag har BF i januari, finns det någon/några fler unga eller någon snäll själ som kan lugna mig lite, jag är så himla nervös att inte klara av detta, men jag vill så himla mycket!


    Grattis! Du kan självklart vara kvar här, men det finns också en grupp för unga gravida, vet inte om du har sett den: 
    www.familjeliv.se/forum/thread/76673299-unga-gravida-bf-janfeb-2017

    Angående dina föräldrar så förstår jag dem delvis, men nu vill du ju behålla barnet och är snart vuxen. Jag tror att dina föräldrar kommer att tycka att det är jättekul när barnet väl kommer, och då kommer de säkert att vara ett stöd på ett annat sätt än nu. Synd bara att det är jobbigt så här i början.

    Jag vet inte om jag tycker att det låter helt positivt att du har stöd av din killes föräldrar för att de är emot abort - de borde stödja dig för att det är deras sons blivande barn och för att du är mamman till det barnet, och för att ni båda vill bli föräldrar nu. Åsikter om abort har inte med saken att göra. Det är din kropp och ditt liv, glöm inte det. Det är det viktigaste. Jag hoppas det ordnar sig där hemma. 
  • tuuli
    Kmora skrev 2016-06-28 20:58:42 följande:
    Vad mycket de kollade vid ditt ultraljud! Skoj :) vid mitt KUB-ultraljud så kollades inte fostervatten eller hjärtslag. Däremot noterades att hjärtat slog ;) och barnmorskan berättade lite vad hon såg :)

    Jag hade moderkakan i framkant under min första graviditet (vet inte hur den är positionerad nu, det sa hon inte). Det enda negativa som jag läste om är att slag mot magen är farligare än om moderkakan inte är lika exponerad. Nu är ju slag mot magen något man ska undvika men bra att veta om det skulle hända någon stöt eller så, då kanske du bör nämna det. Och detta är ju främst i andra halvan av graviditeten :)

    Hoppas att du lyckas vätska upp och att blodtrycket går ner så du slipper specialistmödravården! Jag har precis tvärtom med mitt blodtryck, 90/60 på inskrivningen. Har massa problem med blodtrycksfall denna graviditet, riktigt jobbigt.
    Ja, det var roligt! Jag minns inte heller att de nämnde något om hjärtljud eller fostervatten vid mitt KUB förra året, men de kollar nog utan att nämna det, och så säger de väl till om något verkar konstigt. 

    Usch då! Ja, då får jag tänka extra noga på att akta magen för stötar. Det gör man väl förmodligen ändå när den börjar växa, men ändå bra att veta. 

    Oj jäklar, ja det var ett riktigt lågt blodtryck du har! Testa att tugga lakritstuggúmmi, typ V6 lakrits, det brukade jag göra i tonåren när jag hade lågt blodtryck, det höjer blodtrycket på en gång (sen går det ner snabbt igen) så det var skönt när man var som värst yr. 
  • tuuli

    Jag tror att jag har fått foglossning redan. Det är bara vecka 11+5 och det känns som om någon sparkat mig på blygdbenet. Inte ont i livmodern alltså, utan i benet. Rätt störigt faktiskt. Det kändes så konstigt att jag var tvungen att söka på det. 

    Dessutom, ska man inte sluta må illa nu snart? Jag mår fortfarande grymt illa på eftermiddagarna och kvällarna, så då vill jag aldrig göra något. Mina kompisar som jag inte sagt något till börjar tro att jag undviker dem. Vill egentligen få resultatet från NIPT först innan vi säger något. 

    Hur mår ni andra? 

  • tuuli
    maliiin87 skrev 2016-07-02 21:37:55 följande:

    Jobbigt med foglossning. Hoppas det känns nått bättre snart.

    Det säga ju att illamåendet ska gå över någon gång, mitt har då inte gjort de. Mår fortfarande illa och spyr hela dagarna:/ är i v 12+1 nu.

    Med sonen mådde jag såhär tills han kom. Så är beredd på att det kan bli likadant nu:/


    Tack, det är ändå inte så farligt just nu. Lite störigt bara, att det kom så tidigt. 

    Tills han kom!!? Stackare! Jag hoppas verkligen inte det blir samma nu! 
    mkess skrev 2016-07-02 21:41:26 följande:
    Jag är i v13+6 och mår fortfarande illa och spyr de flesta dagar, så det är nog inte ovanligt att det hänger i ett tag till, tyvärr! När får ni nipt-resultatet?
    Usch ja. Ja, jag spyr ju inte åtminstone, men det är nog för att jag har lite fobi för att spy också. 

    Tidigast nästa vecka. Hoppas det blir då! 
  • tuuli
    Kmora skrev 2016-07-03 08:32:46 följande:
    Jag fick foglossning redan i v10 denna graviditet :( en fog i ländryggen på höger sida som gör förbannat ont ibland. Hade foglossning förra graviditeten (då var det en fog mer i höften och på båda sidor). Finns massa knep att ta till - har du koll på dem? Om jag följer knepen så håller sig fogen med hanterbar smärta.

    Angående illamående så har jag haft illamående in i v14 båda graviditeterna och sen kan man ha dåliga dagar hela graviditeten då man mår illa ibland. Eller ja, har man förbannad otur mår man illa hela graviditeten :( men det är ovanligtigt
    Åh fy! Jag läste på lite nu om att gå försiktigt och med benen ihop och sådär, inte ta trapporna och sova med en kudde mellan knäna, har du några andra knep? 

    Två veckor till alltså.. jag hoppas på det. Eller egentligen hoppas jag att det försvinner på en gång, men två veckor är bättre än ett halvår i alla fall.. Är trött på att känna mig så himla svag och yr jämt. 
  • tuuli

    Det är 10 arbetsdagar efter NIPT nu och vi har inte fått svar än. Vi går på nålar nu och irritationen är rätt så hög. Min sambo fokuserar för mycket på att vi inte kan boka flygbiljetter för att hälsa på hans föräldrar förrän vi vet, eftersom vi kommer att avbryta graviditeten om vi får svaret att fostret har en trisomi.

    Idag blev jag rätt lack på det eviga tjatet om den här resan då jag tycker att det är irrelevant, han kan träffa sina föräldrar när som helst - han kan ta en vecka sjukledigt i augusti om det nu känns så desperat att ses. Om vi inte behåller det här barnet så blir vi barnlösa - vi kommer inte försöka fler gånger, jag fyller 41 i år och tycker att det räcker med risker som det är. Och dessutom göra en sen abort med allt vad det innebär, jag har ju redan gjort en pga MA så jag vet precis. Jag har ständig ångest för ett dåligt resultat och att öppna den där hemsidan och kolla provsvaret varje kväll är alltid skitjobbigt. Potentiellt kommer den här sommaren att bestå av veckor av efterblödningar för mig och sorg för oss båda, som förra året.  

    Jag har sagt i mer än en månad att planerna för sommaren förmodligen kommer att bli ganska lösa i och med detta, och han har varit helt införstådd med det - tills nu när han har semester, då är han plötsligt jätteirriterad för att inget är säkert och att vi inte vet vad vi kommer att göra i övermorgon knappt, eftersom jag dessutom väntar på en kallelse till sjukhuset för några tester. Här går jag med foglossning, högt blodtryck, kissar hela tiden och huffar och puffar när jag är ute och promenerar i snigelfart. Liksom, det är det här barnet det gäller nu, ursäkta att vi inte sitter på flyget. Jag orkar inte höra en gång till att det är irriterande att inte veta, det är noterat och jag kan inte göra nånting åt det. Jag tycker ändå att jag gör så gott jag kan, vi har åkt på utflykter och gjort grejer nästan varenda dag sen hans semester började och vi försöker verkligen komma ut, men jag kan inte pausa min graviditet tills semestern är slut och sen återuppta den, den sitter där den sitter. 

  • tuuli
    Sagan12345 skrev 2016-07-11 20:44:29 följande:
    Åhh förstår din frustration :(

    Har ni fått dåliga resultat på KUB lr är du mest orolig för dåliga resultat för att du är 40år?

    Hoppas ni får era resultat snart och att allt ser bra ut.

    Vi har lite samma dilemma här, två MA i bagaget som har en tendens att komma fram i samband med semester.

    Nu har vi kub mitt i semestern och har inte vågat bokat något.

    Jag kan tänka mig att det är svårt som man att förstå vilken jobbigt process den är och oron man har. Min sambo säger rätt ofta till mig att inte tänka på att jag är gravid hela tiden och inte oroa mig.. Skitlätt lr hur :)

    Hur lång tid brukar svaren ta?

    De borde väl komma inom några dagar så han får nog ta och lugna ner sig. Men han är säkert orolig han med och därför vill aktivera sig.

    Jag håller mina tummar för er.
    Jag har inte gjort KUB i år, men förra graviditeten fick jag sämsta tänkbara resultat och sen missfall veckan efter, vilket upptäcktes i vecka 17 när vi skulle gjort fostervattensprov. Semestern gick förstås rakt åt skogen, vi satt bara hemma och deppade inomhus hela sommaren och glömde ta ut den tiden som sjukskrivning vilket vi borde ha gjort, men man är ju i en sorts dimma och har svårt för att fixa med det praktiska. 

    Så i år gjorde vi NIPT istället för att vara säkra på en gång. Svaret brukar ta 10-14 arbetsdagar men kan ta lite längre också. 

    Jag är orolig dels för att jag redan haft en MA, så jag vet att det kan hända, och dels för att jag är 40. Statistiskt sett är man ju egentligen rätt så trygg om man klarar sig igenom första trimestern, ett foster med trisomi är en väldigt liten risk (t.o.m när man är 40) om man jämför med risken för missfall vecka 4-12, som iofs också oftast beror på en trisomi, men som då inte klarar sig ända fram till KUB/NIPT för det mesta. Och jag går in i andra trimestern imorgon, ta i trä.. 

    Stackars er som redan haft två MA! Var det på rad? Eller barn emellan? Oavsett så vet jag hur hemskt det är.   

    Jo, killar brukar väl vilja fokusera på praktiska saker för att slippa grubbla, men det är mindre lätt att göra när man är den som bär på fostret! Gravida kan ju inte bara koppla bort - till och med när jag försöker tänka på annat så händer det grejer i kroppen hela tiden som gör det rätt omöjligt att ignorera. 

    Tack för hållna tummar! Håller mina för er och ert KUB också. 
  • tuuli
    maliiin87 skrev 2016-07-11 21:13:19 följande:

    Ring och kolla med dom där ni gjorde nipt. Vi gjorde på en privat klinik och fick svar inom 10 dagar och då helgen med räknad. Läkarn där sa 10-14 dagar.

    Hoppas allt löser sig och att det visar sig vara ett friskt barn :)


    Ja.. iofs sa BM som gjorde NIPT på mig att det var 10-14 arbetsdagar som gällde, labbet ligger på Karolinska så de får väl in prover från hela landets privata kliniker. Går det längre än 14 dar får vi ju ringa, men jag vill helst inte höra resultatet över telefon om jag kan slippa det.

    Tack så mycket för lyckönskningar, på nåt sätt känns det ju ändå som att det borde gå bra. 
    Kmora skrev 2016-07-12 08:16:16 följande:
    Jättejobbig situation för er båda men främst för dig. Som det tidigare nämnts är hans beteende förmodligen en följd av att han själv är orolig. Det ursäktar inget, bara en förklaring. När man är orolig eller mår dåligt så fokuserar man oftast på opropotionellt små problem. Som att hjärnan inte klarar av att fokusera på det jobbiga men behöver må dåligt, så då förstorar den upp allt som är litet som normalt sätt aldrig skulle varit någon utmaning att lösa.

    Att vänta på provresultat är ju en av de värsta sakerna man kan göra, särskilt när resultatet kan innebära väldigt negativa följder :( jag skulle också rekommendera att du ringer och förklarar din oro, kanske kanske kan du på så sätt få resultatet en eller två dagar tidigare.

    I övrigt har jag tyvärr inga bra tips att ge, du är ju väldigt insatt och påläst kring risker och olika scenarion. Måste vara så extremt jobbigt att veta att detta är sista försöket. Gör inget lättare för er :( jag håller alla tummar jag bara kan för att du ska få positivt resultat på NIPT, slippa bearbeta sorg på er semester samt för att ni ska få hålla er gemensamma bebis i januari!
    Jo, du har ju rätt, det är hans sätt att hantera oron, jag vet ju det egentligen. Så störigt bara, när det blir för mycket sånt. Men idag sa han till sin mamma över telefon varför vi skjuter upp att boka flyg, han var så inne på att vi skulle berätta hemma hos dem men jag vill inte ha den pressen också, så som det är nu. Klart det är roligare att berätta över en tårta, men det kanske inte är hela världen om vi firar lite senare, även om det inte blir en överraskning. Så nu kan han väl tagga ner lite ett par dar. 

    Fostersvar - Jag är så himla dålig på att prata i telefon i såna situationer bara, jag har så lätt för att börja gråta. Men kanske om jag stålsätter mig. Känner jag mig själv rätt kommer jag att skjuta upp det tills svaret kommer.. så jag hoppas det kommer snart. 

    Ja, det är inte så kul att veta att det är sista rycket, men det går nog det också om det blir så. Vi vill så klart jättegärna ha det här barnet och det skulle vara skitkul att bli föräldrar, men jag har liksom aldrig riktigt sett föräldraskap som en självklar del av mitt liv, så det vore inte världens katastrof om det inte blir så, alltså själva barnlösheten. Sen är man alltid jätteledsen över missfall oavsett, eftersom det ändå är drömmar man burit på.

    Men hoppas hoppas! Tack så mycket för stöd!
  • tuuli
    Kmora skrev 2016-07-12 15:21:42 följande:
    Angående att vilja berätta nyheten om graviditet ansikte mot ansikte och inte över telefon så har jag en lite "rolig" historia från när vi väntade vårt första barn. Min mans mamma bodde i London i ett halvår och vi skulle hälsa på. Jag var bara i v10 men han ville verkligen berätta på plats och inte i telefon efter KUB. Så innan vi åkte berättade jag för min närmsta familj och så skulle han bara berätta det för sin mamma. Men han var för feg! Han vågade inte säga något. Varje dag (vi var där i fyra dagar) så pratade vi på morgonen om att han var tvungen att berätta det och sen samma diskussion på kvällen, varje dag. Anledningen till att han fegade ur var för att han dels var ganska ung (22år) och hans lillasyster (20år) hade två månader innan berättat att hon var gravid och mamman hade inte blivit överlycklig (absolut inte arg, snarare mest förvånad kanske, men det tolkades som ett missnöje). Hur som helst. Allting slutade med att jag hela resan fick dölja trötthet, illamående och övriga krämpor. Jag var sjukt arg på flygplatsen när vi skulle åka hem så till slut fick jag honom att ringa sin mamma och berätta, på Heathrow ringde han henne haha. Inte riktigt vad han hade planerat ;) men så kan det gå!

    Åh, ja, det är jobbigt när man bryter ihop i telefon eller i för läkare och så. Så mycket känslor ibland. Jag är så himla dålig på att vänta så jag vill hellre ha resultatet så snabbt som möjligt än på bästa sätt, men ja, det vet man ju bäst själv hur man är och vad man vill.

    Att få barn är inte hela världen. Men har man ett barn blir det hela ens värld. Stor skillnad. Är sjukt övertygad om att man kan vara lika lycklig eller lyckligare utan barn, vilket du högst troligt redan vet. Men nu ska ni ju ha en liten bebis i januari - det har jag bestämt!

    Kommer beskedet att komma digitalt eller i form av samtal eller brev?
    Haha! Så roligt, men vad störigt för dig! Jag hade typ kokat!

    Jag fick tillfälle att bryta ihop i telefon redan ikväll faktiskt, för NIPT-barnmorskan hade ringt mitt röstsvar medan jag var ute och då tog jag för givet att provet var avvikande (bara normalsvar visas på webben, tror jag) och började såklart tokböla på en gång, likadant min sambo började också gråta, så när hon ringde upp mig en halvtimme senare kunde jag knappt prata och han satt liksom och hulkade i bakgrunden. Hon bara, hallå, jag hör dig lite dåligt? 

    Svaret var iaf att det fanns inget svar, fostret hade inte lämnat ifrån sig något DNA, vilket händer väldigt sällan men tydligen händer det. Toppenkul verkligen. Så nu kunde jag antingen göra ett test till gratis, vänta två veckor till och hoppas att fostret släppt ifrån sig DNA den här gången, men det är bara ca 50 % chans att det går på andra försöket, eller också kan vi göra ett invasivt test direkt. Men jag vill inte göra något invasivt test utan nån indikation på att något är fel, vilket ju iofs är exakt samma som att inte göra fosterprov överhuvudtaget och bara hej och hå, hoppas ungen är frisk. Bara det att det råkade kosta oss 6500, rakt i sjön, plus extra ångest. Det är för sent för KUB. 

    Precis i början av graviditeten ville jag inte testa nånting alls, jag ville liksom bara ge den här graviditeten en chans att vara normal helt på egen hand. Borde kanske gått på den känslan från början, det hade varit billigare om inte annat..  
  • tuuli
    Sagan12345 skrev 2016-07-12 22:25:14 följande:
    Men fy så jobbigt..

    Så ni gör inget till test och hoppas att fostret gett ifrån sig dna?

    Lr vad bestämde ni er för?
    Jo, vi gör nog ett till test imorgon, men det är inte speciellt goda chanser att det ger något resultat i vecka 14 om det inte gick i vecka 12. Bäst chanser att få ett resultat har vi egentligen vecka 16-18 när fostrets DNA blandat sig mer med mitt blod, men då är det ju egentligen meningslöst om man ska använda det till att eventuellt avbryta graviditeten - svaret kommer då i vecka 18-20, samtidigt som RUL. Frågan är alltså om man vill testa bara för att ha det gjort, förmodligen inte få svar om två veckor heller och sen bara släppa allting och hoppas på det bästa, eller testa skitsent för att veta och ändå inte kunna göra något åt det. Båda alternativen är dåliga. 

     
Svar på tråden BF Januari 2017