BF Januari 2017

Jag har en fråga till er som har barn sedan tidigare: är det bäst om babyn sover i samma rum som oss i början. Har börjat inreda barnkammaren lite smått och funderat på vart vi ska ha babyns säng. Känns som att det är säkrast om vi har den inne hos oss i vårt sovrum. Hur gjorde ni?

emilysliv.se/tips-gratis-babyboxar/

Här finns några olika babyboxar. Babyland var så extremt efterhängsna med reklam efteråt att det inte var värt boxen, men de olika apotekboxarna var bra. 

Hej alla!

Hoppar gärna in här om det är okej. Jag har följt tråden länge på avstånd, har inte varit inloggad på familjeliv på år och dar men bestämde mig idag för att logga in och skriva till er :)

Jag har bf 18 januari, är gravid med första barnet. Har dock varit gravid tre gånger tidigare, samtliga graviditeter har dessvärre slutat med missed abortion/missfall. Så både jag och maken är ju självklart överlyckliga att det gick vägen nu! Enligt RUL är det till 90 % en flicka därinne.

Jag har en fråga till er tjejer. Hur ska ni göra med influensavaccinet? Ska ni ta det eller inte? Tycker det är svårt att bestämma sig. Jag tar aldrig detta vaccin annars men jag brukar ju inte vata gravid heller så jag är osäker på om jag borde tänka om i år. Så hur har ni andra tänkt?

Kram

Jag var på mvc idag och tänkte passa på att prata lite om hur det var på spec, min oro för att föda ett stort barn och så. Trodde att hon skulle vara mycket mer stöttande, men upplevde inget stöd alls. "Tänk positivt annars går det aldrig" var det enda hon sa, och att jag kunde få gå på samtal om förlossningsrädsla om jag ville. Men eftersom jag redan har en riskgraviditet så är jag så mycket på sjukhuset ändå att jag ärligt talat inte har lust att gå dit för terapi dessutom. Plus att jag känner lite att skräcken för att föda ett normalstort barn kan man kanske samtala bort, men en 5-kilosbebis kan bryta nyckelbenet när det föds och speciellt en förstagångsföderska är nästan garanterad en lång och jävlig förlossning - det går liksom inte att prata bort. Jag skulle vilja att ordinarie personalen tog min oro på allvar istället för att dumpa "problemet" på en kurator. 

Hade det varit tidigare i graviditeten så hade jag nog bytt barnmorska efter det bemötandet ärligt talat men i vecka 34 orkar jag bara inte ta tag i den biten utöver allt annat man måste orka. Växlar mellan att känna mig helt avtrubbad och inte bry mig alls om fostret eller vad som händer, och att bara gråta. 

Det värsta var att hon sa att jag led av duktig flicka-syndrom och att det var mitt eget fel och att ingen lagt den pressen på mig utifrån. Va? Det är ju skitmycket press på gravida att äta rätt, inte göra det ena och det andra, och det är ännu mer press när man har risker. Man ska lära sig allting om vad det innebär att bli förälder samtidigt som man ska äta si och så mycket protein, kolhydrat, kalcium, järn, etc etc, man ska motionera när man är jättetrött och har foglossning, man ska lära sig profylaxandning och helst gå på gravidyoga dessutom. Samtidigt som man jobbar, kanske redan har andra barn, ska sköta hemmet någorlunda och ha nån form av socialt liv utöver det. Nej, det är ju ingen press alls att vara gravid! Allt är bara inbillning från min sida! 

Sammanfattningsvis: inte bara hade hon inget uppmuntrande att säga, utan det var dessutom mitt eget fel att jag känner så här. Det var väl inte riktigt det bemötandet jag hade hoppats på, och det fick mig inte att känna att YES jag kan föda den här ungen, det kommer att gå som smort! Snarare som att jag är beredd att bara lägga mig ner och totalvägra på förlossningsdagen. 

Lite privat fråga kanske..

Men någon av er som börjat blöda efter sex?

Kommer typ rosa på papperet när jag torkar mig

Nu blir jag orolig för bebisen för att det kom blod..

Men känsliga slemhinnor är ju vanligt men nojjar ju ändå..

Den har ju rört sig efteråt så tror inte det är någon fara men harar att vara orolig.

Behöver råd. Hade bf 30/12 och nu har jag haft oregelbundna värkar sen natten till lördag med ca 10-20 minuter mellanrum utan uppehåll. Har noll energi kvar och brytit ihop flera gånger under natten nu. Ringde förlossningen igår och fick prata med en jätte otrevlig kvinna som sa att de kunde inte hjälpa mig och att det inte var riktiga värkar utan att ens fråga hur det kändes eller något annat om värkarna. efter det har jag dragit mig för att ringa. Nu vill jag bara att det här ska vara över. Men med tanke på att jag inte sovit en blund på 3 nätter och är helt utmattad så känns det som att det är noll chans att jag skulle klara en förlossning nu. Har tid hos bm kl 11 idag. Hoppas på att hon ska se hur dåligt jag mår å hjälpa mig prata med förlossningen för att kunna få ett snitt. Tror ni det är möjligt att man kan få det? Jag har ju så ont, inte sovit på flera nätter och brutit ihop flera gånger. Klarar verkligen inte mer nu :(

Hej, hur går det för er alla? Någon mer som fått sin småtting än?

Vår dotter blir en vecka imorgon. Har svårt med amningen då hon ej vill ta bröstet. Igår tappade hon naveln så nu luktar det inte ruttet kött längre i lägenheten. På måndag ska vi få hembesök av BVC och hoppas det går bra, vet inte vad de ska kolla men hoppas allt går bra.