JiPe skrev 2016-05-07 19:31:23 följande:
Kul att höra från någon som är i ungefär samma situation och nästan samma vecka också!
Jag försöker också tänka så att det blir som det blir. Jag har inte läst något om andningsteknik eller liknande inför vaginal förlossning, vet inte om det är för att det inte känns lika självklart med vaginal förlossning för mig som för de flesta andra. Det är mina första barn. Är det det för dig också?
Många gravida tror jag fokuserar mycket på förlossningen under graviditeten och ser den som ett mål. Jag har nog mest fokuserat på och oroat mig för tiden efter då det känns så stort och "läskigt" att komma hem med två små bebisar. Hur de ska födas har jag inte tänkt så mycket på förens nu. Trodde jag ville ha vaginal förlossning men märkte att jag blev lite lättad när läkaren sa att det sannolikt blir kejsarsnitt. Är livrädd för ryggbedövningen bara.
Eftersom dina vänt sig så kan ju mina också göra det. Känner att de "håller på" för fullt inne i magen hehe. Hoppas det blev bättre med sammandragningarna för dig och lycka till med allt!
Jag har en son sedan tidigare som föddes vaginalt med ett väldigt snabbt förlopp. Erfarenheten av att det gick bra förra gången har lugnat mig mycket nu även om jag såklart vet att det kan bli annorlunda nu. Läste inte på nåt alls om andning inför förra gången heller, och jag har för mig att maken sa efteråt att jag gjorde tvärtemot vad de sa åt mig, men uppenbarligen gick det ändå!
När jag i tisdags fick veta att 1an vänt sig och jag insåg att snitt inte var aktuellt ifall de skulle komma då tänkte jag "shiit, jag orkar inte föda barn, det är mitt i natten och jag är jättetrött" då kändes snittet väldigt lockande. Men jag försöker tänka att det inte spelar någon roll utan att det blir bra som det blir.
