Skyddad identitet

skriver igen. någon

Jag lever med skyddadidentitet. Vardagen är som vanligt men du finns inte ingen kan söka efter dig förutom myndigheter. Du kan inte ta lån köpa ett abonnemang te.x min dotter går i skolan och hon finns inte med på te.x klasslista hon har en egen låst mapp med lösenord på rektorns dator. Och det är endast jag som får hämta henne.

Glömde skriva varför. Och det är progrund av dotterns pappa både psykisk och fysisk våld. Suttit på kvinnohem och vart uppe i rättegångar. Fick ensamvårdnad

Hej.

Tack för ditt svar. Jag står inför att vi förmodligen kommer flytta till hösten och ansöka om kvarskrivning. Barnens pappa sitter i fängelse och är dömd till 3 år för förberedelse till mord på mig, sambo och mina barn. Jag försöker förstå hur min vardag ska bli och vill gärna få mera exempel Om du orkar.

Vet folk som fått skyddad identitet och det kan vara rätt krävande. Ofta krävs en längre flytt och bort från gamla vänner och nätverk. Kontakten med släktingar, föräldrar, syskon, blir ofta lidande.

Det blir lite som att starta helt på nytt med jobb, bostad, vänner, skola mm.

Det är inte ovanligt att de med skyddad idetitet ger upp och flyttar hem igen.

Jo. Att det blir komplicerat är jag med på. Därför jag undrar om ni som varit i samma sits vill dela med er av råd.

Börjat få kläm på hur det fungerar med skola etc. Men hur är er vardag?

www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter.4.18e1b10334ebe8bc80001711.html

Skatteverket är också väldigt hjälpsamma med frågor kring vad det kommer att innebära osv, så ring dit och prata med en handläggare.

Jag hade skyddade uppgifter ett drygt år. Det som jag upplevde i början i synnerhet var att jag var rädd och såg mig om över axeln så fort jag skulle någonstans. Ställde mig på tryggt avstånd från tunnelbanespåret när jag väntade på tunnelbanan. Även om den jag var rädd för inte syntes i närheten kunde han ju ha gett någon annan uppdrag att knuffa ner mig,tänkte jag. Aktade mig för att runda byggnader utan att se vad som fanns runt hörnet. Tog ut svängarna istället för att gå längs fasaden. Tog olika vägar, gick hemifrån olika tider, klev av bussen på fel hållplats och gick resten. Orolig när ungarna i huset gillrade upp porten så även folk utan kod/nyckel kunde komma in väldigt lätt. Stängde jämt när jag såg det, så barnfamiljerna blev sura. Upptäckte maskor i nätet hos min bank, de talade gärna om vilken adress jag hade till ett bankkonto utan att jag legitimerat mig. Fick blygsamt skadestånd för det. Fick all post via Skatteverket, räkningar blev lite försenade men det gick inte åt helvete, det löste sig. Hotet flyttade utomlands sen och jag ansågs inte ha behov av skyddade personuppgifter då och på den vägen är det. Det var jobbigt att vara rädd, stressande, gick ner 15 kilo på fyra månader. Ekonomin blev lidande också, men även det ordnade sig med fonder att söka bidrag från och nytt jobb lite senare.

Just det ja, jag blev upplyst om att ungarna inte kunde byta efternamn utan pappans godkännande så det var ett problem. Det kanske är ändrat nu? Jag skulle kunna varna för ett stort maskhål som uppstår om barnen inte kan byta till nytt efternamn, men vill inte göra det här för då tipsar jag samtidigt de som vill ta reda på var familjer med skyddade personuppgifter befinner sig.

Tack för alla svar.

finns det mera ni kan berätta?
eller tips på något forum där man kan prata med andra med skyddad identitet?

Nu har jag bara levt med skyddad adress, så jag hade det ändå ganska lindrigt. Skälet var att jag (och sambon) blev utsatt för en mordbrand med brev efteråt att det skulle upprepas. Nu valde vi visserligen att flytta tillbaks till samma bostad efter några månader på annan ort (under tiden den brandskadade lägenheten sanerades). Vi fick dock igenskruvad brevlåda, portlås och huset bestod bara av 9 lägenheter så alla kände varandra väl. Branden startade via brevlådan i vår lägenhetsdörr .

Jag minns väldigt väl rädslan när jag skulle gå själv tidigt på morgonen och att jag ryggade för varje människa jag mötte. Det tog tid innan jag blev bekväm med att vara ensam igen när jag hörde steg i trapphuset. 

Rent praktiskt var det svåra att fixa ny legitimation och bankkort på banken. Breven fastnade där, så det gällde att hålla koll på datumet kortet skulle gå ut.

Gammal tråd, men ändå.

Jag hade skyddad identitet efter att ha sett till att en gravt kriminell hamnade i fängelse, varpå han och hans vänner hotade mig till livet. Hoten förnyades efter avtjänat straff, och jag tvingades flytta. (Fick hjälp av polisen att få skyddad adress.)

"Skyddet" innebar först en markering i register att adressen inte ska lämnas ut. Men det kan man inte lita på. En domare i en tingsrätt lämnade ut min adress och telefon till mannen i fråga, med motiveringen att "vi kan inte hålla på att larva med 'hemliga' adresser". Mannen som hotat mig var (som väl är) korkad nog att ringa och hota mig, så jag hann fly från lägenheten innan han kom dit.

Sedan fick jag "kvarskrivning", vilket innebär att jag är skriven på en adress, men bor på en annan. Normalt har man då en "särskild adress" dit myndigheterna skickar post. Men man kan inte lita på att den "särskilda adressen" hemlighålls av myndigheterna. För att öka min säkerhet valde jag att överhuvudtaget inte ange min verkliga adress för myndigheterna, utan lät min post gå till en postbox hos vänner som ger mig post då och då.

Kvarskrivning får man endast efter särskild prövning och normalt bara i tre år. Sedan kan det förnyas. (Jag brydde mig inte om att förnya det, utan står fortfarande kvar på den gamla adressen.)

Att bo så kan innebära vissa problem, i och med att man hör till den kommun/stadsdel osv där man officiellt bor. Det kan bli frågor i samband med barnomsorg, till exempel.

Jag levde med skyddad identitet i fyra år pga att en kille jag nobbade inte kunde ta ett nej utan trakasserade mig, våldtog mig, hotade med att skada mig och mina barn om jag inte blev hans.

Jag flyttade flera gånger, bodde hos vänner, bytte telefonnummer hela tiden då hemligt nummer alldeles lätt går att få reda på...

Skolan hade svårt att hantera identitetsskyddet på mina barn och det är knöligt i de flesta kontakter med samhället i stort att inte ha en adress. Jag fick all min post via Skatteverket och massor kom aldrig fram till mig.

Det är jobbigt att ha skyddad identitet! Som om livet inte är tillräckligt komplicerat för oss som lever under hot.

Nu har jag nytt namn och bor långt från där jag började. Har kontakt med några av mina gamla vänner igen och känner inte att jag behöver se mig om hela tiden.

Är fortfarande mycket restriktiv med vilken information jag delar med mig av till främlingar men har inte identitetsskydd längre och mår mycket bättre

Hos oss så handlar det om min fd partner som sitter inne för förberedelse till mord på mig, gemensamma barnen och min nuvarande sambo. Har svårt att tänka mig hur livet ska bli därav alla frågor. Mina nuvarande vänner har svårt att förstå att vi ska göra det här och polisens personskyddsgrupp rekommenderar kvarskrivning och att hög hotbild kvarstår så finns ju inte mycket annat att göra en att flytta. Flytten kommer ske i framtiden då det är ett tag kvar på fängelsestraffet men vill bara få prata lite med någon som är liknande situation.

Har skyddad identitet sedan några år tillbaka. Det kan vara lite extra knöligt ibland men det får man ta. Det som är struligt är att det tar tid att teckna abonnemang som internet eller telefonoperatör om man inte redan har dessa sedan innan eftersom det tar tid för dem att göra kreditupplysning.

Det kan också ta tid att få sin post så jag har alla räkningar som går att få på autogiro för att undvika förseningsavgifter. Det kan vara svårt att hinna få kallelser tex till olika besök inom vården. Antingen kommer dom för sent eller om det är såna man kallas till vid olika åldrar så vet de inte att man bor inom deras område. Så man måste hålla koll på vissa saker själv.

Men annars har det inte varit några större problem. Lite irriterande och tålamodsprövande att saker tar extra lång tid och att inte kunna beställa saker via postorder eftersom det då oftast behövs ett personnummer. Likaså att köpa sms-biljetter och liknande går inte. Men man får hitta lösningar.