Supertrotsig 5-åring

Ge några exempel lite mer detaljerat.

Åh gud vad jag känner igen mig i det du skriver, vi har en likadan 5-åring, mycket kaxig attityd med både mot oss o bröderna.

Ok.
1. Hon är ute och leker. Vi säger "nu är det dags att komma hem och äta middag". Utan överdrift så är det minst 7-8 gånger vi säger så, sedan får vi alltid hämta henne och då är det grin och skrik och vi är dumma.

2. Hon leker hos en kompis. Jag eller pappan kommer för att hämta henne. Hon och kompis springer och gömmer sig och hon vägrar komma. Vi får jaga henne till slut och det blir grin och skrik och vi är dumma.

3. Hon badar i badkaret. Efter 30 minuter säger vi "det är dags att gå upp nu", hon vägrar och "ska bara....." det ena och det andra 100 gånger innan man får lyfta upp henne.

4. vi äter  frukost/lunch/middag. Hon sjunger, doppar potatis i mjölken, äter med händerna, springer iväg och ska göra gud vet vad.

Jag skulle kunna fortsätta men det känns meningslöst. det är inga stora allvarliga saker, men det är sjukt tröttsamt att behöva hålla på och bråka om allt.

Hur hanterar ni det?

Ja, du är inte ensam. Här plockas det fram undanlagda saker när hon kommer på tanken, även om vi sagt nej. Hon sätter på teven när hon känner för det. Sedan har vi också fått den där attityden att hon inte bryr sig, utan gör tvärtemot som hon vill istället. Om hon inte får som hon vill springer hon iväg skitarg och surar. Jag bara väntar på att hon går ut och hoppar studsmatta utan att fråga snart ... Likaså kan hon inte sluta göra saker som gör hennes syster arg utan fortsätter bara.

Häromdagen tog det 65 minuter till förskolan mot kanske 30 minuter i normala fall. Jag höll mig extremt lugn och kramade henne vid behov, men likväl blossade ilskan upp så hon var arg nästan hela vägen. Det började med att hon hade smugglat iväg ett förstoringsglas som hon inte fick ha redan dagen innan heller i jackfickan när hon skulle köra sparkcykel. Sedan skulle hon prompt ha sin tvåhjuling. Sedan ramlade hon med sparkcykeln på gruset på garageuppfarten (bor i hyreshus), så hon var ledsen för det gjorde ont även om hon vet att hon inte får cykla på grus hur som helst. Sedan ville hon bara vara hemma. Hon var arg över att lillsyrran sprang fortare än hon sparkade o s v. Så fråga mig inte hur många gånger hon vände hemåt eller åt helt fel håll innan vi kom fram.

Jag har nyligen läst Barn som bråkar, men vår typ av konflikter tycker jag inte de tar upp. Dessutom känns det som att allt kommit som man vänt på en pannkaka och fått fel sida upp. Visst det pågår stora förändringar mentalt och hon svävar mellan stor och liten och det kallas lilla puberteten, men jag hoppas att vi kommer igenom dem här fasen snart också för den tär på tålamodet.

Ja det låter som här...
Hatar när hon inte bryr sig om vad man säger. Som när jag ser att hon är kissnödig och ber henne att gå på toa innan hon går ut, och hon i stället bara sticker ut bara för att kompisarna väntar. 2 minuter senare kom hon tillbaka och har kissat på sig (det har inte hänt tidigare).... woohoo liksom..

Eller så om man säger att hon inte får ha en viss sak, då är det som att hon ska utmana en hela tiden, och hålla på med just den saken, typ som att hon ska ha sista ordet nästan. 
Hon är så sjukt kaxig.

Hoppas det vänder snart. 

Ja du provat "snälla" o "elaka" föräldern men inget funkar, ny kör vi "hjärtan o kryss" o det funkar jätte bra vissa dagar o vissa dagar inte (hjärtan för bra o snälla saker o kryss för de dåliga o dumma, sen belöningar efter ett visst antal hjärtan)

Att avbryta aktiviteter man är helt uppslukad av är jättesvårt för många barn (och för många vuxna också, för den delen). Har ni testat att förvarna innan? När sonen var i den åldern sa vi till 10, 5 och 2 minuter innan att det om en stund/snart/jättesnart var dags att avsluta leken.

Sen tycker jag att man kan tänka till en extra gång innan man avbryter en aktivitet, så att man inte gör det "bara för att". Är det verkligen nödvändigt att barnet går upp ur badkaret efter 30 minuter, eller skulle 45 minuter egentligen funka lika bra? Kan maten lika gärna micras en timme senare, när barnet har fått springa av sig tillräckligt och börjar känna sig hungrigt? Genom att välja sina strider har man mer energi kvar till de gånger då man verkligen behöver sätta gränser.

När det gäller maten så brukade vi ta bort den på en gång om det kladdades eller om sonen inte satt stilla.

Kan bara ge lite styrka genom att säga att du inte är ensam. Vi har haft en jättejobbig period med yngsta sonen sista halvåret. Han fyller 5 snart. Känner igen mycket av det du skriver. Vi har inte så jobbigt dock med "övergångar" utan det går oftast att hantera genom att förbereda honom mycket. Tycker tipsen om att vänta ut barnet t.ex. genom att tillåta längre tid i badet är bra. Det blir kanske inte lika intressant för henne att tjafsa om att gå upp ur badet om ni tillåter att hon sitter kvar så länge hon vill. Kanske påbörja badet tidigare så hon verkligen kan sitta där tills hon själv tröttnar? 

Vi har också jobbigt vid måltiderna då sonen hela tiden retas med sin bror och säger fula saker, inte kan sitta stilla m.m. Han äter bättre om han får sitta själv vid TV:n och äta och ibland får han göra det för att jag inte orkar tjafsa.

Kan ni prova ett belöningssystem t.ex. att hon får en stjärna om hon följer med er direkt då hon skall hämtas utan att bråka? Eller kommer in direkt då ni säger till? Kom överens med henne innan om vad som gäller. Och välj de situationer där ni tycker det är jobbigast.

Ja, det där låter bekant...

Vi har tänkt att vi ska hitta så många situationer som möjligt där hon får bestämma. Idag satt vi tillsammans och planerade femårskalaset, hon får bestämma mat ibland, vad hon ska ha på sig, vilken lekplats vi går till osv. Nu vet vi ju inte hur det skulle ha varit om vi inte gjorde så. Men i hennes fall är behovet att få bestämma själv plötsligt mycket större än tidigare och det känns som att det är bra för henne att få göra det.

Och vi berömmer ofta. Åh, vad bra det gick att borsta tänderna när du gapar så stort - och vad trevligt att vi inte behövde bråka om det idag. Vad snäll du är som delar med dig! Så bra att du knäpper upp skorna innan de drar på dem! Osv.

Hur jobbigt det än är så är det viktigt att ha i bakhuvudet att "trotset" är en helt normal del av barnets frigörelseprocess - "jag är en egen lite person med en egen vilja". Denna nya insikt behöver testas och det görs genom att säga "NEJ".

Ett sätt att hantera den är att bjuda in barnet att bestämma och vara förutseende i detta, typ: nu när du ska gå och lägga dig hur tycker du att vi ska göra då? ATT man ska lägga sig diskuteras inte men HUR. 

Belöningssystem kan funka men man ska vara försiktig så att det inte blir ett "ofta-misslyckas-jagsystem". Alltså om barnet har svårt att klara det hen ska för att få belöning blir det ett bevis på att hen ständigt misslyckas och det kan sluta illa! 

Jag har oxå en 5-åring att "brottas" med