Killar - tycker ni utländska tjejer är bättre än svenska?

Jag tänder inte på nordiska kvinnor längre över huvud taget. Tråkigt att man måste begränsa utbudet på det viset, men det är bara att finna sig i situationen.

Kvinnor som är lite mörkare med bruna ögon och har en varm kvinnlighet och självsäkerhet. Just nu är jag med en kinesisk kvinna, väldigt lärorikt och samtidigt utmanande med en kulturkrock som heter duga.

Glåmiga svenskor i byxdräkt med karriären i fokus blir jag totalt avtänd på numer. Okvinnliga.
"Brudar" med brun utan sol, collagenläppar som bombar sociala media med bilder snett uppifrån och tror att det på något vis är kvinnligt är så snett på bollen att jag nästintill ryser. 
Jag har tidigare haft en dragning till "vänsterintellektuella", lite "naturligare" damer, men, som någon nämnt, det har blivit lite för "naturligt" för någon med känsligt luktsinne. Nu kan man inte längre ha en givande rödpangsdiskussion utan att genus, islamvurmande och andra polariserade ämnen tar över. En annan åsikt eller annan infallsvinkel än den gängse bilden i gruppen eller grupper i sociala media kan bara bero på att man är man och ifrågasättande är alltid härskartekniker. Eftertänksamhet, öppenhet och värme har bytts mot konformitet och upprepande av klyschor man läst på nätet, men aldrig reflekterat över ordentligt.

Ovan är förstås grava generaliseringar, men kokar man ner det är nordiskor lystna, avundsjuka, krävande och ytliga och färglösa.

Svenska män är likadana.

Det är en kombination av mycket. Högt upp i Maslows behovstrappa gör att man inte behöver bekymra sig om det som är givet i Sverige. Då flyttas fokus. Pressen att vara duktig och räcka till. Statusjakt påhetsad av reklam och omgivning.

Väldigt, väldigt få svenska damer kan se det sköna i det lilla. Stanna upp och reflektera. Må bra i tanken att man har det man behöver. Man konsumerar och jämför, konsumerar och jämför. Man gör saker för att man ska, inte för att man vill.

Om jag ska generalisera lite tänker jag på kvinnor från Sydostasien när jag läser det här. När man uppfyllt de basala behoven, tak över huvudet, mat och trygghet, är det ett mänskligt steg att unna sig. Precis som svennebananer gör. Men för "oss" är det en naturlig del av livet. Så kvinnor från riktigt fattiga förhållanden som förändrat sitt leverne till den platån skaffar ofta rent uppenbara artiklar för att visa det. Dyra handväskor, senaste telefonen och liknande.

Och samtidigt stannar dessa kvinnor ofta upp och uppskattar vad de har, litet som stort. Tar det inte för givet som vi "svenskar" gör.

Jag har hängt med thailändskor och vietnamesiskor, men orkar inte riktigt med rasismen från omgivningen, framförallt "antirasister", längre. Nu dejtar jag en kinesiska och rasismen är fortfarande påtaglig, även om hon har vassare utbildning än någon svensk jag träffat, driver ett otroligt framgångsrikt importföretag och har en otrolig sinnlighet. Fortfarande samma blickar, men lugnare att presentera en kinesiska än thailändska exempelvis. Kul de där antirasistiska feministerna på det viset. Försvara till exempel muslimska män, med allt det innebär, men spotta på kvinnor från Asien.

Att jag höll med dig och spånade vidare på inlägget du svarade på;

"Däremot är det ju högst irrelevant vilken nationalitet folk har. Jag är svensk, min granne är svensk, vi ser ändå helt olika ut. Därför KAN man inte säga på det viset det står i TS. Det blir alldeles för enkelspårigt att tänka på det viset. "

Det är inte irrelevant, det är högst relevant. Det är galet svenskt att förneka skillnaderna, som att skillnader skulle vara dåligt. Några är ljusa, några mörka,. Några är kulturellt betingade på ett sätt och några på ett annat.  Det blir bara larvigt.