Drack när jag var gravid , självmordstankar (långt)
Jag försöker att inte tänka på det men jag mår fortfarande väldigt dåligt.. Det enda som hindrar mig från att göra nånting för att skada mig själv är att jag ammar. Jag går igenom i huvudet hela tiden vad jag borde ha gjort.. Jag trodde ju inte att den mängden jag drack kunde skada mitt barn , men jag kunde ju ha kollat upp det.
Om man kollar på bilder på alkoholskadade barn så stämmer en del in (kort näsa och ganska tunn överläpp, fast hon har den liksom instoppad så man knappt ser den eftersom hon inte har några tänder än), men en del stämmer ju knte alls. Hur ska jag kunna veta om det som stämmer in beror på alkoholen eller inte?
Ibland tänker jag att jag kommer ta livet av mig så fort jag har slutat amma..Jag vill egentligen göra det nu men jag kan inte göra så mot min dotter, hon har aldrig ens tagit flaska.
Sen tänker jag att min mamma kan ta hand om henne, eller kanske mitt ex mamma.
Har läst nån tråd här där nån frågade om hon kunde dricka en cider när hon är gravid och folk blev jättearga och tyckte hon var en hemsk person som ens funderade på det.
Även om jag inte drack jättemycket så var det ju definitivt mer än det.
Det här är ju absolut inte första gången i mitt liv jag har självmordstankar men det är värre den här gången för det finns ju absolut ingenting som jag kan göra för att ändra på situationen , OM mitt barn har blivit skadat av att jag drack så är det ju så och det går inte att göra nånting åt och isåfall tycker jag inte att jag förtjänar at leva.
Ursäkta att det blev väldigt långt, behövde väl skriva av mig.
Ställer du dig aldrig frågan i vad du ska uppnå med att skada dig själv?
Och även om du skadar dig så mycket att du dör, är inte det ett riktigt svek emot ditt barn?
Så skärp till dig för faan, och koncentrera dig på det som är viktigt och nuet.
Samtidigt när jag ser hur du skriver, så kan jag säga att det att du ser i syne.
Där du letar fel, och den som söker han finner tyvärr(sånt som inte finns då).
Det är därför inte någon lekman som du, ställa diagnoser på sin unge(i alla fall inte av denna avancerade typ av diagnos).
Det sker hos en läkare.
Och fortsätter dina tvångstankar, så bör du söka för detta.
Det är gagn för dig och ditt barn, att ha välmående föräldrar.
Vilket jag utläser i din text att du inte alls mår bra.
Så gör det för din unge och nu, eller sluta med detta omgående.