Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

    Mån 30 maj 2016 10:13 Läst 26324 gånger Totalt 116 svar
    Anonym (Lia)
    Visa endast
    Mån 30 maj 2016 10:13

    Är själv i en situation där jag känner mig villrådig kring att försöka att skaffa barn eller inte. Åren går... Är inte övertygad om att barn är rätt för mig men är livrädd över att jag ska ångra mig om 5-10 år när det är för sent.

  • Anonym (också barnfr­i)
    Visa endast
    Tis 31 maj 2016 18:27 #51
    Anonym (Lia) skrev 2016-05-31 17:52:59 följande:

    Nej, det är nog väldigt få (förhoppningsvis) som ångrar sina barn. Fast viss planering krävs ju, skippa P-piller också får ödet utvisa framtiden? ;- Till 99% kan man styra över barn eller inte, själv. Kanske var du inte så säker på ditt val att inte skaffa ändå? Härligt att det blev så bra för er ändå!


    Det har funnits många trådar om föräldrar som ångrar att de skaffade barn, fast de brukar bli väldigt påhoppade för att de vågar erkänna det. Inte så konstigt att det är få som pratar om det öppet när det är ett så stort tabu.
  • Tis 31 maj 2016 20:12 #52 -2

    Jag var 27 år och klart osäker på om jag ville ha barn. Tog något år att tänka klart. Har alltid varit aningens introvert och väldigt bra på att roa mig själv så såg egentligen inget behov. Nu, 3 barn senare ser jag att ha barn tillför en ny dimension på livet. Just det kommer ni som inte har barn aldrig förstå, hur ni än försöker. Men jag ser också att en hel del ligger i andra vågskålen -saker jag fått göra avkall på. Kan inte säga att jag hade varit vare sig lyckligare med eller utan barn -troligtvis lika nöjd oavsett, bara av olika anledningar. Det kanske är något att ta med dig TS? Tänk att oavsett val kan du må bra och vara nöjd oavsett!

  • Anonym (Tjej2­5)
    Visa endast
    Tis 31 maj 2016 21:03 #53

    Nope. Visste tidigt att jag aldrig vill ha barn. Får panik av tanken på att ha ett barn.

  • Anonym (Lia) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 31 maj 2016 21:13 #54
    Thedrjohn skrev 2016-05-31 20:12:35 följande:

    Jag var 27 år och klart osäker på om jag ville ha barn. Tog något år att tänka klart. Har alltid varit aningens introvert och väldigt bra på att roa mig själv så såg egentligen inget behov. Nu, 3 barn senare ser jag att ha barn tillför en ny dimension på livet. Just det kommer ni som inte har barn aldrig förstå, hur ni än försöker. Men jag ser också att en hel del ligger i andra vågskålen -saker jag fått göra avkall på. Kan inte säga att jag hade varit vare sig lyckligare med eller utan barn -troligtvis lika nöjd oavsett, bara av olika anledningar. Det kanske är något att ta med dig TS? Tänk att oavsett val kan du må bra och vara nöjd oavsett!


    Vad var det som gjorde att du ändå beslutade dig för att skaffa barn? Jo, det är svårt att sakna något man aldrig haft så jag har svårt att tro att mitt liv kommer att bli olycka och misär pga inga barn. Jag är mer orolig för att det kan komma att bli lite enformigt. Kommer jag att vara nöjd med att leva på samma vis med samma innehåll resten av livet? Jag förstår ju att barn tillför livet en annan sorts mening, men också mycket arbete och minimalt med egentid...
  • Anonym (gg)
    Visa endast
    Tis 31 maj 2016 21:39 #55
    Anonym (Lia) skrev 2016-05-31 21:13:19 följande:
    Vad var det som gjorde att du ändå beslutade dig för att skaffa barn? Jo, det är svårt att sakna något man aldrig haft så jag har svårt att tro att mitt liv kommer att bli olycka och misär pga inga barn. Jag är mer orolig för att det kan komma att bli lite enformigt. Kommer jag att vara nöjd med att leva på samma vis med samma innehåll resten av livet? Jag förstår ju att barn tillför livet en annan sorts mening, men också mycket arbete och minimalt med egentid...
    Fast... varför skulle du leva på samma vis med samma innehåll resten av livet bara för att du inte skaffar barn? Jag ser barn som ett "lätt" sätt att uppnå en viss form av självförverkligande, men jag är helt övertygad om att det finns oändligt med fler sätt att uppnå det. Och jag tror att vi är väldigt indoktrinerade med barnnormen från samhällets sida. På många sätt är det ju lättare att inte leva enformigt utan barn, eftersom man inte hela tiden måste ta ställning till deras bästa.
  • Tis 31 maj 2016 22:57 #56
    Anonym (Lia) skrev 2016-05-31 21:13:19 följande:
    Vad var det som gjorde att du ändå beslutade dig för att skaffa barn? Jo, det är svårt att sakna något man aldrig haft så jag har svårt att tro att mitt liv kommer att bli olycka och misär pga inga barn. Jag är mer orolig för att det kan komma att bli lite enformigt. Kommer jag att vara nöjd med att leva på samma vis med samma innehåll resten av livet? Jag förstår ju att barn tillför livet en annan sorts mening, men också mycket arbete och minimalt med egentid...
    För mig var det precis som du skriver -jag tänkte att det nog skulle bli enformigt med tiden att vara i ungefär samma situation dvs. ett barnlöst par som ägnar sig åt fritidsintressen, släkt och vänner. Trots att det blir mindre tid att gå på restauranger, bo på roliga ställen på jordklotet, gå på hiker, segla, jobba eller spela gitarr i ett band så är det ju fortfarande helt möjligt att göra sånt, även med barn. I synnerhet om man är i ett par där man inte är beroende av att vara två med barnen hela tiden, alternativt har vänner och familj som gärna träffar dem. Tanken på enformigheten skrämde mig lite.
  • Tis 31 maj 2016 23:04 #57

    Jag ville aldrig ha barn men blev med barn oplanerat vilket ändrade allt. Hade det inte hänt är jag övertygad om att jag levt mitt liv barnfri utan att ångra en sekund. Jag ångrar inget nu heller, men båda liven hade varit bra och fullkomliga.

    Hade jag däremot ens haft minsta tanke på barn och inte fullföljt det så hade jag nog ångrat mig. Nu är det bara teori eftersom det aldrig var så, men har svårt att tänkta mig att funderingarna på "om" minskar när de väl kommit. 

  • Tis 31 maj 2016 23:05 #58
    Anonym (gg) skrev 2016-05-31 21:39:27 följande:

    Fast... varför skulle du leva på samma vis med samma innehåll resten av livet bara för att du inte skaffar barn? Jag ser barn som ett "lätt" sätt att uppnå en viss form av självförverkligande, men jag är helt övertygad om att det finns oändligt med fler sätt att uppnå det. Och jag tror att vi är väldigt indoktrinerade med barnnormen från samhällets sida. På många sätt är det ju lättare att inte leva enformigt utan barn, eftersom man inte hela tiden måste ta ställning till deras bästa.


    Det är det här jag menade med dimensionen som barn tillför som är svår att förstå om man inte varit med om det. Det är en resa som förändrar. Dels på grund av ansvaret men mest för att man får en chans att hjälpa en ny person att upptäcka världen och överföra sina egna värderingar och synsätt. Man får även uppleva ovillkorslös kärlek. Sammantaget så utvecklar det ens person på ett sätt som få andra saker gör.
  • Ons 1 jun 2016 07:04 #59

    Läser en massa trådar här om folk som krigar med sina ex om barnen och hur folk rent ut sagt jävlas via barnen. Såååå skönt att jag inte har barn!! Fy fan, tänk om jag hade haft barn med mitt ex. Hade inte ens kunnat ta med mig barnet hem på begravningar!

  • Anonym (hej)
    Visa endast
    Ons 1 jun 2016 07:15 #60

    Jo den de som ångera sina barn de finns också.

    Så fick de ad hd barn och vill inte ha dem mer.

    Orkar inte med dem.

    Min vän fick barn med aspers syndrom varje dag är likadan och min vän är så trött på det.

    Samma saker samma tid punkter.

    Skönt att slippa. Nä tack Inga barn för mig.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll