Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

    Mån 30 maj 2016 10:13 Läst 26324 gånger Totalt 116 svar
    Anonym (Lia)
    Visa endast
    Mån 30 maj 2016 10:13

    Är själv i en situation där jag känner mig villrådig kring att försöka att skaffa barn eller inte. Åren går... Är inte övertygad om att barn är rätt för mig men är livrädd över att jag ska ångra mig om 5-10 år när det är för sent.

  • Mån 23 okt 2017 13:29 #91
    Anonym (Fia) skrev 2017-10-23 13:06:31 följande:

    Jag var säker på att jag inte ville ha barn. Från att jag var liten fram till att jag var 38. Tyckte att barn var jobbiga, störiga och såg bara uppoffringarna. Var jättenöjd med mitt barnfria liv.

    Sen blev jag oplanerat med barn och fick direkt ett tidigt missfall. Blev helt chockad över hur ledsen jag blev (för jag ville ju inte ha barn! varför var jag inte lättad?). Nu, några år senare, har jag två planerade barn, och även om det är tufft med småbarnsåren, så känns det helt rätt.

    Jag är säker på att jag hade ångrat mig när fertiliteten var överstökad. Det slumpmässiga missfallet gav mig den insikten tidigare, medan det fortfarande gick att skaffa barn. Sån himla tur!

    T.o.m. vanemässiga småsaker i vardagen bli magiska med barn. Och jag ser fram emot att få följa med på resan som det innebär att få se dem växa upp, bli vuxna och kanske t.o.m. få egna barn! Det finns liksom plats för egentid, karriär, samliv med min partner, resor och sovmorgonar i det livet också! Mitt liv utan barn hade blivit mer förutsägbart och invant, vilket är skönt i stunden men trist i längden.


    Låter fantastiskt, grattis! Intressant det där med att många fd barnfria får en annan syn när man fått barn, samtidigt som det är tvärtom för andra (både avseende planerade och oplanerade barn). (Se många trådar på både FL och många andra forum, är ju inget man säger vid fikan på jobbet precis, att man det inte var som man hoppades, att få få barn). Ett dilemma det där, minst sagt, att man inte vet innan hur man reagerar.

    Men skulle vara intressant att höra, du som nu har barn och tidigare var s a s barnfri, hur ser du på barnfria vänner, önskar du att de skall ändra sig, och inte missa det du nu har?
  • Anonym (Fia)
    Visa endast
    Mån 23 okt 2017 14:08 #92
    Scooter85 skrev 2017-10-23 13:29:35 följande:
    Låter fantastiskt, grattis! Intressant det där med att många fd barnfria får en annan syn när man fått barn, samtidigt som det är tvärtom för andra (både avseende planerade och oplanerade barn). (Se många trådar på både FL och många andra forum, är ju inget man säger vid fikan på jobbet precis, att man det inte var som man hoppades, att få få barn). Ett dilemma det där, minst sagt, att man inte vet innan hur man reagerar.

    Men skulle vara intressant att höra, du som nu har barn och tidigare var s a s barnfri, hur ser du på barnfria vänner, önskar du att de skall ändra sig, och inte missa det du nu har?
    Jag tror verkligen att det finns folk som borde förbli lyckligt barnfria. Min bror är en sån som skulle bli miserabel med barn. Men det finns säkert fler som jag, som tror att de inte inte mår bra av barntillvaron men som egentligen skulle gilla det. Om man inte har egna barn eller närstående barn märker man kanske barn framförallt när de utmärker sig, och det kan ju ofta vara negativt (skrik i affärer och på flyg t.ex.). Det är ju lite annorlunda att få ta del av myset och det roliga också.

    Det är lätt att utgå från sig själv, men för min del passade det väldigt bra att få barn sent. Det var superhärligt att få uppleva nästan två decennier av hyfsat kravlös vuxentid och att kunna hoppa på spontana möjligheter. Det var sånt som gjorde att jag liksom hittade min personlighet och trygghet. Jag kan se hur de som skaffar barn tidigare kan känna sig lite låsta och snuvade på erfarenheter, för de spenderar ju en stor del av sina bästa år med småbarnsstök (som är rätt krävande). Jag inbillar mig att de som vet att de vill ha barn skaffar barn rätt tidigt i livet.
  • Anonym (lina)
    Visa endast
    Mån 23 okt 2017 14:44 #93
    nevermind skrev 2017-10-23 12:52:55 följande:
    Håller helt med i allt du skriver. Jag har nio syskonbarn, en av dem snart vuxen. Tror inte de kommer låta tant L sitta ensam när hon blir gammal. Inte efter allt jag gjort för dem, tagit med dem på resor med mera. Men OM de låter mig sitta ensam (hur nu alla nio ungar skulle lyckas med det...) så är de dåliga människor.
    Jag har inga syskonbarn, och mina vänner och pojkvän är också barnlösa. Å andra sidan känner jag ett par tanter över 90 som inte heller har barn, och dom gör en massa saker själva eller med väninnor. Svårt att veta hur ens eget liv ska bli, men dom tanterna är bra förebilder för mig. 
  • Anonym (lina)
    Visa endast
    Mån 23 okt 2017 15:00 #94
    Anonym (Fia) skrev 2017-10-23 14:08:03 följande:
    Jag tror verkligen att det finns folk som borde förbli lyckligt barnfria. Min bror är en sån som skulle bli miserabel med barn. Men det finns säkert fler som jag, som tror att de inte inte mår bra av barntillvaron men som egentligen skulle gilla det. Om man inte har egna barn eller närstående barn märker man kanske barn framförallt när de utmärker sig, och det kan ju ofta vara negativt (skrik i affärer och på flyg t.ex.). Det är ju lite annorlunda att få ta del av myset och det roliga också.

    Det är lätt att utgå från sig själv, men för min del passade det väldigt bra att få barn sent. Det var superhärligt att få uppleva nästan två decennier av hyfsat kravlös vuxentid och att kunna hoppa på spontana möjligheter. Det var sånt som gjorde att jag liksom hittade min personlighet och trygghet. Jag kan se hur de som skaffar barn tidigare kan känna sig lite låsta och snuvade på erfarenheter, för de spenderar ju en stor del av sina bästa år med småbarnsstök (som är rätt krävande). Jag inbillar mig att de som vet att de vill ha barn skaffar barn rätt tidigt i livet.
    En sak jag funderat över, med att få barn sent, är att dom jobbiga åren borde gå snabbare? När jag var yngre kändes ett år ganska långt. Nu tycker jag tiden går snabbt, och 10 år känns inte som så länge. Visserligen är mitt liv ganska soft, så kanske flyter allt på snabbare pga det.
  • Anonym (.-.-.­)
    Visa endast
    Mån 23 okt 2017 15:02 #95
    Anonym (Fia) skrev 2017-10-23 14:08:03 följande:

    Jag tror verkligen att det finns folk som borde förbli lyckligt barnfria. Min bror är en sån som skulle bli miserabel med barn. Men det finns säkert fler som jag, som tror att de inte inte mår bra av barntillvaron men som egentligen skulle gilla det. Om man inte har egna barn eller närstående barn märker man kanske barn framförallt när de utmärker sig, och det kan ju ofta vara negativt (skrik i affärer och på flyg t.ex.). Det är ju lite annorlunda att få ta del av myset och det roliga också.

    Det är lätt att utgå från sig själv, men för min del passade det väldigt bra att få barn sent. Det var superhärligt att få uppleva nästan två decennier av hyfsat kravlös vuxentid och att kunna hoppa på spontana möjligheter. Det var sånt som gjorde att jag liksom hittade min personlighet och trygghet. Jag kan se hur de som skaffar barn tidigare kan känna sig lite låsta och snuvade på erfarenheter, för de spenderar ju en stor del av sina bästa år med småbarnsstök (som är rätt krävande). Jag inbillar mig att de som vet att de vill ha barn skaffar barn rätt tidigt i livet.


    Jag har också fått mina barn sent men till skillnad från dig visste jag tidigt att jag ville ha familj, fast någon gång senare då. Visste också att barn förutsatte att jag träffat rätt att skaffa dem med. Jag skulle aldrig skaffat barn på egen hand eller med en partner som inte känts 100. För mig är det alltså hela familjegrejen.

    Har alltid vetat att jag ville ha och så blev det, fast sent.
  • Anonym (Gnäll­gubbe)
    Visa endast
    Sön 21 apr 2019 18:44 #96

    Har en bebis som är fyra veckor och jag ångrar att jag valde att ha barn. Jag känner ingen kärlek alls. Hört att det är vanligt att man inte har några känslor, helst i början när det bara är en enda lång mardröm. Hade nog till och med klarat av att adoptera bort barnet utan att känna allt för stor sorg.

    Känns psykopatiskt att känna så men just nu är det så allt känns.

  • Anonym (Inte helt ovanli­gt)
    Visa endast
    Sön 21 apr 2019 18:53 #97
    Anonym (Gnällgubbe) skrev 2019-04-21 18:44:37 följande:

    Har en bebis som är fyra veckor och jag ångrar att jag valde att ha barn. Jag känner ingen kärlek alls. Hört att det är vanligt att man inte har några känslor, helst i början när det bara är en enda lång mardröm. Hade nog till och med klarat av att adoptera bort barnet utan att känna allt för stor sorg.

    Känns psykopatiskt att känna så men just nu är det så allt känns.


    För mig kom det inte på en gång, trots att jag födde barnet. Det blev istället en kärlek som växte sig starkare med tiden, och idag skulle jag utan tvekan dö för mitt barns skull. 
  • Anonym (My)
    Visa endast
    Mån 20 jul 2020 10:24 #98

    Ångrar att jag inte fick barn,finns det fler?

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Mån 20 jul 2020 14:17 #99

    Jag skrev att jag inte ångrade mig, men egentligen ville jag bara skjuta familjelivet på framtiden. Nu verkar det vara för sent och jag går sönder av sorg...

  • Anonym (My)
    Visa endast
    Mån 20 jul 2020 18:30 #100
    Anonym (E) skrev 2020-07-20 14:17:05 följande:

    Jag skrev att jag inte ångrade mig, men egentligen ville jag bara skjuta familjelivet på framtiden. Nu verkar det vara för sent och jag går sönder av sorg...


    Hur gammal är du nu?
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll