Respektlösa mot utvecklingsstörda? Nej!

Som kontrast till tidigare skriverier så har jag som vårdare faktiskt också flera positiva erfarenheter av att gå ut med funktionshindrade på restaurang.

Många av dem som är mer välfungerande kan ha ett väldigt rakt och positivt förhållningssätt, dvs de har inte "lärt sig" att vara misstänksamma. Eller "lärt sig" att sålla bort människor omkring sig som de flesta normalfungerande gör. Eller lärt sig vad ironi är. De gör inte heller någon som helst skillnad på folk utifrån yrke, klass, bostadsort mm. Tycker detta är väldigt givande och ger perspektiv på tillvaron.

När vi går ut med dem på restaurang så SER de verkligen servitrisen som dukar av bordet. Säger exempelvis "tack så mycket", "åh vad duktig du är som kan ta så mycket disk". "åh, vad trevligt det var här. Jättegott."

Varje gång personal närmar sig bordet så ser man ett varmt äkta leende från dem, de är ju inte vana att bli så uppskattade i sitt jobb att servera t.ex en pizza och en öl. När vi går är det inte ovanligt att några av brukarna vill krama om serveringspersonalen som de tycker gjort ett så bra jobb.

När vi går från ett sådant besök upplever jag att vi bidragit till att höja personalens mående. Särskilt när man är på riktigt stora ställen där personal med stressad min plockar disk från alla bord, och ingen lägger märke till hur disken bara försvinner.

Jag förstår inte? För länge sedan betedde du dig otrevligt, fick en ganska mild tillsägelse och går fortfarande och ältar det? Skaffa ett liv!

Nej precis. Hon skrev aldrig det. Bra att du erkänner att du enbart hittar på och enbart tvingar på ts åsikter hon inte har för att du har fördomar. 

Tycker du att det är okej att flytta på sig om någon bredvid en på tunnelbanan verkligen stinker av svett till den grad att man blir spyfärdig? Eller anser du att man ska tvinga kvar sig själv på den platsen och må dåligt i 20 minuter för att bespara personens känslor?

Du visar ett stort tecken på att du aldrig har upplevt funktionshindrade/handikappade nära dig! Var glad för det ....du  kommer aldrig att acceptera handikappade.  Att människor luktar svett eller för mycket av parfym är en annan femma. Jag som doftallergiker förstår där din poäng, men det har inget att göra med funktionshindrade.

Fast man har faktiskt rätt att byta bord om man störs.
Man kan sköta det snyggt bara och sedan kan andra sköta sitt, dvs inte lägga sig i andras val.

Men det är ju egentligen samma sak. Man kan bli lika äcklad av ett dåligt bordskick som av en stark svettlukt.

Flera i tråden förutsätter att personer som uttrycker att de skulle ha svårt att dela matbord med funktionshindrade, läs personer, med dåligt och äckligt bordsskick, är det samma som att de avskyr dessa.

Avskyr är iallafall för mig ett väldigt starkt uttryck som innebär att man verkligen dissar hela personen, eller en hel grupp . Som Hitler som såg ned på judar, homosexuella och andra avvikande personer.

Har inte sett att någon här i tråden uttryckt detta och tror inte att de flesta personer som tittar lite extra på funktionsnedsatta i affären verkligen avskyr dessa. De kanske är undrande, nyfikna eller ovana eller reagerar på beteenden som är helt nya för dem.

Det var ju först på 90-talet som funktionsnedsatta lämnade institutionerna och exempelvis började gå i vanlig skola. Numera är det heller inte självklart att barnen ska lämnas bort till fosterfamilj eller institution utan tvärtom förväntar sig samhället idag att man tar hand om sina barn själva. Så det går trots allt i en positiv riktning tycker jag.

Ni som per automatik menar att andra måste avsky personer med funktionsskillnader enbart för att de har svårt för deras matbeteenden. Och ni som menar att vårdare inte ska styra över var brukarna sätter sig.

Skulle ni verkligen alltid, oavsett beteende, välja att sitta kvar och äta? Enbart för att personerna är exempelvis utvecklingsstörda så kommer ni inte reagera negativt på något sätt, oavsett beteende? Dvs ni är immuna och kommer aldrig kunna känna äckel för beteendet i sig? (dvs inte för personen).

Före jag fick prova på att arbeta med gravt utvecklingsstörda med beteendestörningar så hade jag ingen aning om vad det kunde innebära. Var lite chockartat faktiskt.

Vi hade exempelvis en brukare som idisslade all mat, dvs spydde upp den i munnen. Svalde. Om och om igen. Luktade så klart spya runtom personen. En annan brukare kunde stoppa ner handen i blöjan och börja äta bajset, hände flera gånger i månaden. Som tur var aldrig när vi var på restaurang...+ de andra beteenden jag tidigare nämnt.

Jag avskydde aldrig dessa personer så klart utan kunde tycka att de var väldigt goa och mysiga ändå. Släppte mycket kräkmagenhet vartefter. Men det tog absolut tid att vänja sig vid så annorlunda beteenden. Första veckan mådde jag nästan konstant illa på arbetsplatsen. Vande mig aldrig till 100%, särskilt inte vid matsitationerna. Vi hade bara tid att äta samtidigt som brukarna åt på jobbet.

Så även jag som arbetat med detta skulle välja ett annat bord om jag åt på restaurang eftersom jag vill ha en avkopplande och njutbar matsituation. Iallafall om jag kom efter sällskapet.

Att kräva att okända personer med glädje och utan problem ska klara udda beteenden vid matbordet helt oförhappandes tycker jag är naivt att förvänta sig. Bättre vara förutseende för allas skull. Och att man som vårdare eller närstående tar ansvar för att både brukaren och andra restaurangbesökare får en trevlig upplevelse.

Ledsen att säga det, men det bli än värre när dom blir vuxna. Barn anses ändå som söta, vuxna ser man bara som ja, freakar. I alla fall dom flesta. Som annorlunda får man vänja sej vid att folk stirrar, pratar och går undan. Min bror  är "bara" cp skadad, tyvärr ganska gravt. Dåliga dagar sölar han när han äter och då äter han aldrig ute längre. Dels för att folk ska slippa äcklas vilket dom gör och det är inget man kan tvinga någon att inte göra och dels för att det gör för ont med folk som tydligt undviker en.

Jag tror inte man kan kräva av folk att acceptera ens handikapp, men visst känns det när min bror blir behandlad som en mentalt retarderad och det pratas över hans huvud. Mest för honom, men också för oss anhöriga, men det är så det är och tyvärr alltid kommer att vara.

Att jag skrev vad som händer i affären när vi är där med barnen betyder inte att jag har sagt att människor som stirrar (Avskyr funktuionshindrade) Vi har många gånger sagt åt folket som stirrar att fråga om det är nåt ni undrar över, men då sticker det illa kvickt.

Jag menar inte att normalfungerande människor avskyr någon med funktionshinder/Handikapp för det är för starkt ord att ens ha i tanken.

Nej just du har inte använt det uttrycket, men flera har gjort detcivtråden. Och då tycker jag det känns som att diskussionen blir väldigt svartvitt. Som att man är för eller emot personer med funktionsskillnader generellt när man möter något som är ovant.

Men tror att man kan vara olika känslig för hur man tolkar blickar också. När jag gått med personer som har funktionsskillnader i olika hög grad så har jag noterat att folk ibland tittar, men sällan sett det som ett så stort problem. Har inte upplevt att dem jag går med har tagit skada av det.

Tror det är värre för en person som först varit helt frisk och sedan tappat kroppsliga förmågor om folk stirrar.

På mina barnbarn syns det inte att dem har funktionshinder förutom att dem skelar ibland (inte hela tiden). Men att dem måste sitta i vagn och rullstol då balansen inte är bra även om dem kan gå. Det är nog därför folk glor för dem tycker nog att barnen är för stora för vagn.

Vi vet ju inte barnen reagerar på andra människor beteende då dem inta kan prata, dock visar dem känslor och förstår det man säger.

Det kan absolut vara så att det är därför andra stirrar på det sättet som du säger. Att de inte uppfattar dem som utvecklingsstörda. Det hat jag läst flera exempel på. Både anhörigas och den det gäller.

När jag jobbat med personer som inte pratat då vet jag att de är känsliga för stämningar. Det märks tydligt. Dvs sinnesstämningar i personalgrupp mm.

Men om jag suttit och fikat t.ex. Och folk som går förbi tittar till lite har jag inte sett någon skillnad i uttrycket hos brukaren efter personen passerat. Det märktes väldigt tydligt om de blev stressade, ansiktetsuttrycket, armarna rörelser, att de ville gå från bordet. mm. De brukare jag jobbade med då hade alla väldigt udda utseende gällande kropps- och huvudform i proportionerna. Så därför inte så konstigt om någon tittar till.

Att jag slutade jobba på stället med de gravt utvecklingsstörda har faktiskt rätt mycket att göra med att jag tyckte att personalen där jobbade helt fel. Så jag såg tyvärr ofta hur brukarna reagerade när de blev stressade och oroliga...

Fick ont i magen av hur personalen pratade över huvudet på brukarna om hur de exempelvis bajsat på sig (så att alla brukare hörde varandras historier), och på att de fokuserade för mycket på att korrigera och rätta negativa beteenden istället för att fokusera på det positiva och stärka deras självförtroende.

Man hade en anda av att brukarna minsann ska hjälpa till att städa undan sin skit, sopor mm, men med deras grava problem så hade de egentligen ingen uppfattning om vad sopor eller städning var, och ingen direkt minnesförmåga.

Sådant här var helt oacceptabelt på andra ställen jag jobbat, och nu valt att jobba på. Jag måste kunna gå till jobbet och känna att jag står för arbetsgruppens arbetssätt. Och det gör jag idag. Annars hade jag slutat jobba inom yrket.

Haha vilken trångsynt och fördomsfull människa du är. Du är ju helt inkapabel till någon sorts vettig diskussion. Tråden handlar inte om funktionshindrade. Det är bara du som blivit helt förblindad och besatt. 

Exemplet med svett är exakt samma sak. Det finns människor som lider enormt av att svettas och lukta trots att dom sköter sin hygien till perfektion. Så, är det okej att flytta på sig eller måste människor ständigt offra sig själva för att se till att man aldrig någonsin kan råka såra någon annans känslor?

Wow vad konstigt folk resonerar!

Självklart får man flytta sig från någon som grisar med maten oavsett VARFÖR de grisar!

Jag har jobbat som assistent och suttit med när brukare har ätit med dåligt bordsskick. Men jag skulle aldrig någonsin kunna äta samtidigt. Jag är känslig när det gäller mat och det gör inte att jag tycker sämre om brukarna för det!

TS gjorde helt rätt. Hade gjort samma sak.