Rutiner en klassfråga?

Jag kan tänka mig att det har mer att göra med hur man själv hade det under uppväxten.

Det har knappast något att göra med huruvida man själv är högskoleutbildad eller inte. Alla kan plugga vidare idag och många gör det.

Det hänger nog mer på vilken generation högutbildade, i den egna familjen, man tillhör.

Jag tillhör sjunde generationen - jag kommer således ur en akademikerfamilj sedan generationer. Det är snarare där skillnaderna mellan folk och folk kommer in.

Vi har rutiner. Man mår bra av rutiner och det tillhör en god fostran att ha rutiner.

Om min son aldrig hade haft rutiner hemma, så hade han fått det svårt i årskurs 7 då han flyttade för att bo på internat. Där har de strikta rutiner och traditioner. Jag vet, jag bodde själv på samma internat i min ungdom.

Förr var det akademikerna och de fina rika folket som var stränga och arbetarna lät ungarna springa vind för våg på byn. Kan attitydförändringen ha med att göra att rikemansbarnen och akademikerbarnen inte gillade sättet de uppfostrades på och nu har en låtgå mentalitet och att detta även syns på skolaresultatet i Pisa men föräldrarna har en övertro, vi ÄR ju akademiker/överklass och våra barn borde klara det här, det har vi gjort i generationer. Medan arbetarklassen och lägre medelklassen har fattat vikten av rutiner och strukturer som de sett akademikerna och överklassen haft tidigare. Därför har det gått bättre för dom. Fler har blivit medelklass.

Jag halkade in på detta forum av en slump och råkade snubbla över den här "tråden". Jag är inte medlem och vet inte alls om den här texten kommer att komma med, men jag gör ett försök.

Jag har läst vad alla har skrivit men inte sett min teori hos någon annan, så därför känner jag att jag behöver få ventilera den. Förhoppningsvis så är det någon som får en tankeställare.

Jag har totalt 11 år av studier bakom mig. Jag har studerat i både Sverige, England och USA. Jag har arbetar som affärsjurist åt ett av världens främsta företag under nästan 10 års tid.

När jag fick barn och fortfarande var mitt i karriären, så hade inte heller jag några rutiner. Jag var väldigt slapp när det kom till bestämda tider, etc. Detta då jag helt enkelt inte orkade! Jag var slut efter en lång arbetsdag och de flesta dagar hade jag dessutom med mig en massa jobb hem. Så det blev lätt hämtmat från thaikrogen, slösittande i soffan till klockan 21, när barnet egentligen hade behövt lägga sig minst en timme tidigare. Men jag orkade inte.

Jag bytte bana helt för några år sedan. Numera arbetar jag med något väldigt enkelt. Jag går till jobbet, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom mig varje eftermiddag. Jag har mer energi nu och tankarna är på hem och familj när jag väl är hemma - tidigare var hjärnan kvar på jobbet.

Idag har vi fasta rutiner för det mesta och livet är så mycket tryggare och mer harmoniskt. Visst kan vi frångå rutinerna ibland och visst kan det bli hämtmat eller nån timma senare om kvällarna här och där - men inte alls som förut. Förut blev det så för att jag var helt slut! När det blir så nu är det för att det kan vara mysigt med omväxling någon gång ibland.

Jag tror alltså att ni högutbildade - "mitt i karriären"-föräldrar, undviker rutiner för att ni inte orkar hålla de. Ni har inte tid och ork att vara 100% karriärsmänniskor OCH 100% föräldrar. Något blir lidande; i ert fall så är det bristen på föräldraskap i vardagen.

Det var som sagt samma för mig innan jag insåg vad som verkligen betyder något här i livet. Inte är det karriären och den feta lönen iallafall.

Hoppas ni tar det på rätt sätt och får er en tankeställare.

Må väl!

DET HÄR (!!!) tror jag på! Läser man av omröstningen så får man det ju nästan svart på vitt.

Lika många högutbildade som lågutbildade _har_ rutiner. Glappet mellan högutbildade och lågutbildade _utan_ rutiner, är bra mycket större.

Det talar sitt tydliga språk: de högutbildade utan rutiner är såna som inte vet hur de ska få ihop familjetid och arbete i vardagen, utan att något av det blir lidande.

Ni har svårt att kombinera, helt enkelt.

svart på vitt som i fakta? Från en tråd på familjeliv, du skojar va 

Jag tror det finns olika sorter i båda " klasser"

En del slarviga lågutbildade där det kan bero på viss kunskapsbrist om en del saker men lika mycket slarv från högutbildade för att de just inte orkar vara strikta hela tiden.

Tråden blandar äpplen och päron hej vilt, frågan är lite märkligt ställd. Vi är högutbildade både maken och jag men tycker inte livet behöver  vara middag kl 17 varje dag för att sen borsta tänderna och ta ett bad kl 18 innan de ska somna och mamma o pappa dricka kvällskaffe kl 19.30 till kvällsnyheterna.

Däremot så tror jag nyttig mat är smart att äta, jag tycker också det är självklart att borsta håret innan man går ut. Att läxorna ska göras om man har dem ( även om jag är en stark förespråkare till läxfria skolor). Om sen klockan är 20.30 en kväll när barnen somnar eller 21.00 spelar mindre roll i vår familj

Kvällskaffe till 19:30-nyheterna? Vilken kanal ser du dessa nyheter på, om man får fråga!?

HAHAHAHAHA! Ni snackar ju så mycket SKIT!!!

Ok! Så vad betyder klass för dig? För mig handlar det om inre kvalitéer, att ha hög moral, vara respektfull och öppensinnad och ha ett gott hjärta.

Vegetarianer som verkligen är vegetarianer har klass, för de handlar utifrån något annat än egoistiska intressen och följer sin moral i vardagligt handlande / praktik i livet.

Göra något för andra, djur eller människor för att man tror på något eller vill arbeta för en bättre värld, det är klass.

Och det har inget med utbildning att göra.