Abort?

Om du känner att du klarar av barnet själv och är redo för att bli mamma
Så behåll bebisen :) han behöver du inte han behöver inte bry sej

Hej!

Eftersom du inte skriver din ålder är det även svårt att tycka till - men i alla fall där det gäller en fråga om abort så ska man ställa sig själv frågan "är min situation i livet den bästa för att bringa ett barn till världen".. Bi har turen i Sverige att beslutet alltid ligger hos tjejen gällande graviditet, abort etc. men jag tycker att om killen velar, och ni har en instabil situation så borde du fokusera på att få komma på egna fötter, lämna denna killen då han inte verkar vara redo för denna typen av situationer - aborten kommer göra psykiskt ont, och man sörjer i år efter. Men man håller fast vid tanken att man strukturerar upp sitt liv för att ge nästa barn den största möjligheten till ett fantastiskt liv, och det tröstar. Bestäm dig för att leva för dig själv, inte för din kille eller för fostret i din mage - för hur kommer barnets första år se ut om det är strul mellan mamma och pappa? Vänta tills du träffar en kille som skriker av glädje när du blir gravid, en kille som är mogen och vill det du vill. Ta hand om dig, och gör det val som är bäst för barnet. Behåll inte barnet av en självisk anledning som att man "bara vill ha en bebis" - för när beslutet om att skaffa barn ska tas, då ska det vara för att allt i livet (boende, arbete och ekonomi) finns som trygghet för barnet.

Hoppas du finner stöd hos vänner!

Mvh /en som bryr sig

Jag är 23år. Jag har utbildning och jobb. Mycket stöd av familj. Men hur ser det ut i framtiden? Vilken rätt har han till barnet?

Kvinnan har alltid främsta valet vid att behålla barnet, pappan får välja huruvida han vill vara en del av barnets liv eller inte - låter som att du har mycket stöd, och vi är lika gamla du och jag och därmed i samma plats i livet. Självklart kan man bli mamma och en jättebra mamma även utan stöd - men jag tycker att du ska vänta med att skaffa barn även om du har stort stöd i vänner och familj samt arbete och utbildning - tänk bara ekonomiskt, gör efterforskning i vad det kostar att ha barn, och speciellt som ensamstående med 1 inkomst, diskutera med din chef om ni har bra relation, sök dagisplats typ direkt och prata gärna med en barnmorska om alternativ och dylikt. Lycka till!!

Barnet kommer alltid ha rätt till sin pappa. Han kan skita i er dom första åren och sedan dyka upp med sin nya flickvän och kräva gemensam vårdnad/ v.v. boende. Han kommer då (om han inte är totalt nerknarkad el. liknande) få ett umgänge som sakta utökas. Lagen ser helst att barnet får båda sina föräldrar som vårdnadshavare om inget extremt stör. Så det får du vara beredd på. Kanske kämpar han för gemensam vårdnad direkt vid födseln och då får du bara hälften av föräldraledigheten. Men han kan fortfarande skita i er och låta sina dagar brinna inne.

Så för att vara på den säkra sidan så kan du ställa dig in på att antingen bli helt ensam eller att dela ditt barn med pappan och eventuell styvmamma v.v.

Jag rekommenderar dig att vänra tills du kan dela graviditet och barn med någon som du älskar och som kommer älska dig och barnet och dela glädje och ansvar med.

Jag tror inte du kommer ångra barnet du får, kör hårt, barn är det bästa vi kan få!
Stor kram och all lycka till!!