Vänstern i svensk politik

Förskönande omskrivningar för att sossarna alltid lutat sig mot kommunisterna istället för att se över blockgränsen.

Punkt.

absalon får det att låta som om" det bara blev så" , när sossarna stödde sig på kommunisterna.

Socialdemokraterna var ju väldigt bekväma med den lösningen, de behövde ju sällan söka lösningar över blockgränsen, det var sossarna som cementerade blockpolitiken och polariserade det svenska politiska landskapet, vi lever med sviterna fortfarande.

Med risk för att vara tjatig, sossarna cementerade block och konfrontationspolitiken, kamrat 4% hjälpte dem med det.  Palme själv var en av de allra värsta , jag har väldigt svårt för att många i vänstern höjde honom till skyarna. Han var snar till konfrontation, valde sällan samarbete, en riktig skithög egentligen.

Exemeplvis var hans första ord , typ, efter valförlusten 1976, 

 "Nu ska vi se till att borgarna får ett litet helvete".

Hela sosseriet var impregnerat av hat och kompromisslöshet.

Det här är vad jag avskydde med Palme:

Det kompromisslösa stödet till mördarna i PLO och den korrupte Arafat.

Du delar Palmes tveksamma syn på demokrati?

Och du menar alltså att det skulle uppnås genam tungslickande och acceptans av figurer som Arafat och Castro?

Ja vi är alla olika.....

Det är möjligt att Palme hade goda intentioner, men i praktisk handling ledde hans dynga ingenvart, snarare kontrproduktivt.

Som god liberal borgare har jag alltid gillat Olof Palme. Dels för försvarspolitiken inklusive JAS-projektet. Dels för hans förmåga ett bemästra och utmanövrera socialistfalangen och löntagarfondsentusiasterna inom partiet och LO. Dels för hans ställningstagande under Vietnamkriget, som dels handlade om det omöjliga kriget, dels om att förhindra att alltför många vänstersossar via FNL-rörelsen anslöt sig till Vänsterpartiet.

Palme bör även hedras för sitt skarpa avståndstagande från den Moskvastyrda grenen av fredsrörelsen.

Främjas demokratin av att gulla med diktatorer och mutkolvar?

I politiken måste man verkligen kunna tala med sina fiender.

Palmes politik var i flera punkter välgörande paradoxal. Bakom en ofta militant vänsterretorik arbetade han för att manövrera ut löntagarfondsivrarna i partiet och LO. En SAP-kongress hade beslutat om bankväsendets förstatligande. Palme och Sträng jobbade hårt - och lyckads - blockera kongressbeslutet inom partiet. Hamnade aldrig på regeringsnivå.

Palme var starkt engagerad i det inom "rörelsen" starkt kontroversiella JAS-projektet. Vilket han ogärna visade utåt.

JAS-vurmen rymmer ytterligare en liten paradox. Palme var reservofficer. Vid det beridna kavalleriet närmare bestämt. Officerarna vid det anstolta kavalleriet var eljest inte kända för någon större entusiasm över flygmaskiner och andra nymodigheter.

Socialdemokratin insåg tidigt socialismens svårigheter. När Branting bildade sin första socialdemokratiska regering krävde partivänstern att socialismen i partiprogrammet skulle aktualiseras. Branting parerade kravet med att tillsätta en särskild socialiseringskommission. Som arbetade och arbetade för att efter drygt 15 år diskret avvecklas. Vid det laget hade politikerna fått annat att tänka på. Endast socialiseringskravet finns kvar som en tämligen bortglömd punkt i partiprogrammet. Liksom republikkravet.

Säkert bäst så för alla berörda parter.

Avskydda kommunisterna? så enkelt var det inte, det förekom ett flöde mellan sossar och kommunister.

Jag kan inte för mitt liv begripa alla dessa som frågar efter bevis och lönkar och substans HRLA TIDEN, en och annan gång är det väl befogat,

men om man är intresserad av ex. svensk sossepolitik från 1960-1990 talet så får man väl läsa in sig på ämnet ... eller helt enkelt låta bli att diskutera ämnet.

Det fanns ju till och med ministrar i regeringar som gått mellan VPK och S.

Detta är ett simpelt och inte så seriöst debattforum, inte ett fora för vetenskap.

Jag är insatt och har kunskap.

Som sagt, den som har tillgång till dator kan numera lätt själv söka, om man bryr sig, efter den tidens politiska historia, det går väl snabbare än om jag måste skriva långa inlägg och förklara skeendet för dig, eller vad tror du?

Men då är det fel på ditt sätt att söka, du vill väl inte veta.

Ministrar i S regeringar hade tidigare varit medlemmar i kommunistpartiet, har du inte ens lyckats hittta det??

Vissa S-ministrar frotterade sig ofta med kommunister, inte minst i diktaturer runt om i världen.  Det har Olof också helt missat?

Det känns , återigen, som om man träffat på en vänster som INTE ÄR INTRESSERAD av att veta sanning, utan bara vill bekräfta sina egna tillkortakommande och sin egen okunnighet.

Självklart vill sossarna när de försöker skriva sin egen historia negligera dessa fakta, trodde inte det fanns folk som svalde struntet.

Jag vet inte var du har inbillat dig att jag anser att " Att Palme och SAP hade samröre med kommunister innebar fortfarande inte att man lät dem bestämma eller erkände deras ideologi."

Jag har aldrig påstått det min käre lille olof....

Du slåss mot halmdockor, du slåss mot dina egna uppdiktade motståndare.

Jag har nog aldrig sett ett forum där så många vänster har så oerhört svårt för att inte själv dikta ihop sin "motståndares" åsikter och sen försöka slåss mot den.....

Du fär väl föröka, på riktigt, att läsa igenom vad jag sagt i tråden och sen återkomma om det är nåt du inte förstått?

Hört talas om Ylva Johansson?    Pierre Schori?

Det är inte sant, efter ditt sista inlägg om "Suck, återigen åsikter utan fakta. Att Palme och SAP hade samröre med kommunister innebar fortfarande inte att man lät dem bestämma eller erkände deras ideologi. "

är det ju alldeles solklart och 100% säkert att du INTE läst igenom och förstått mina inlägg.

Din fråga om skillnaden mellan SAP och kommunister är ju direkt löjlig.

Jag har inte tid att diskutera politik på mellanstadienivå.

Du kan ju inte ens DELTAGA i en debatt om du fortsätter tillverka halmdockor och slåss mot dom.

Vi är ju naturligtvis överens om att S och kommunisterna  inte har var samma parti de senaste 100 åren.   Det är en ickediskussion.

Förstår om det blir jobbigt men jag vill faktiskt inte "vinna" denna debatten. Snarare är just min distinktion mellan socialdemokrater och kommunister min poäng, och har varit så från början.

Olof Palme hade som absalon och andra här så förtjänstfullt beskrivit en lysande förmåga att från 60-tal och framåt liera sig med VPK i retoriken men distansera sig i praktiken. En balansakt de andra partiledarna i SAP

försökt då man från början motsade sig proletariatets diktatur vilket man visade ultimat genom att utesluta en av partiets grundare August Palm.