Missfall v. 19 +1 kan inte sova, gråtit hela dagen

Vi förlorade vår dotter i v.25. Jag fick en infektion och för att jag skulle överleva satte dem igång mig. Dottern dog strax efter förlossningen.

Jag kan inte berätta för dig hur du ska göra för att överleva. För jag vet inte själv.
Det enda jag vet är att man måste få sörja, sörja livet man förlorat, livet man trodde att man skulle få och livet som det är nu.

Idag 7 år senare får jag fortfarande en klump i halsen om jag bara tänker på det. Jag får svårt att andas och känner bara att jag vill dö.
Men jag fortsatte leva om än åren efter henne var oerhört svåra. Jag ville dö och var inte rädd för att dö förrän jag faktiskt blev gravid igen. 5 år efter att hon dött.

Hoppas att ni erbjuds samtalskontakt. Jag fick ingen och har förmodligen drabbats av post traumatisk stress syndrom. Inget kan göra att er dotter kommer tillbaka.
Så gråt, skrik och prata om henne.
Gråt igen och hur länge ni behöver.

Smärtan blev inte bättre för mig och ordspråket:

"Tiden läker alla sår"

Det funkade inte för mig. Det blir lättare att hantera men för mig är den detsamma.

Det finns en grupp på Facebook för alla som förlorat sina barn. Det är ett fint forum och var själv medlem där länge.
Rekommenderar det, även om ni själva inte skriver så kanske ni känner gemenskap med andra som har det som er och förstår.

Ta hand om er