Min man gömde testamentet

Naturligtvis menar jag om man skiljer sig. Om en frånfaller är det ett annat läge ..

Ja muntligen har jag vetat om den enskilda egendomen. Det har min man också känt till. Problemet har varit att jag inte har haft något papper som styrkt. Så länge pappa levde tänke jag inte mycket på det där. Han hade örnkoll på sådana saker, så jag tänkte att det ordnar väl sig, trodde jag.
Så avlider min pappa och en kortare tid efter hittar jag testamentet, läser inte så noga IOM att bouppteckningen ändå var klar. Juristen ställde frågan både inför mammas bouppteckning och inför pappas: finns det ett testamente???? Nej svarade jag det gör det inte. Jag har sökt igenom alla lådor och pärmar för jag letade efter ett papper ,där det framgår att arvet är enskilt. Inte nödvändigtvis ett testamente

Nej inte den juristen !
Han ordnade med bouppteckningen och utvaldes av banken vid det tillfället.
Juristen som var med då testamentet utfärdades var min pappas företagsjurist. Hans far och sedan han själv skötte ekonomin för pappa när han drev företaget. Där är det inga problem. Originalet inlåst på bank nu. Bevittnat och klart vid tillfället 1994.

Problemet var att inte jag kände till testamentet. Visste bara att det skulle finnas ett viktigt papper som bekräftade att det var enskild egendom. Det letade jag ihjäl mig efter och naturligtvis även det testamentet jag fick en skymt av hösten -12.
Gjorde inte kopplingen att det var en och samma sak. Testamentet är fullt giltigt och kontrollerat vid bankbesök förra veckan

Faktum är att jag inte vet om den juristen som utfärdade testamentet lever! Han var gammal redan på nittiotalet. Jag har faktiskt sökt efter honom på nätet. Tänkte att om någon visste nåt så var det han. Dock har hans firma gått in i en annan och själv är han ju pensionär. Jag vet var han bor och sökte numret som hade upphört. Han kan vara död. Har varit inne på det spåret vilket visade sig vara riktigt

Jag sökte efter honom innan jag hittade testamentet. Tänkte om han kände till om det fanns nåt att veta. Om någon hade vetat hade det varit han så att säga

Det spelar ingen roll nu IOM att det är funnet.

Ja vad menar du? Vadå stinker?? Jag tycker att du har en otrevlig ton faktiskt! Du kan välja att inte följa tråden om du stör dig!

Det är olagligt att undanhålla ett testamente...oftast är det dagsböter som straff. Jag vet inte om det klassas som ett grovt brott, men definitivt oetiskt. Framför allt som att i mitt fall, där det handlar om stora pengar.
I mitt fall hittar jag ett undangömt testamente. Min man har hela tiden vetat att jag har letat efter det. Han har hållit käften och det är illa.
Vad det gäller det juridiska så har jag bokat in en tid med jurist nu. Därefter går jag vidare.
Jag kommer att gå in i tråden och berätta vartefter.
Jag är tacksam för alla era inlägg och har fått en del tips och idéer . Vill gärna ha en trevlig ton på resonemanget vilket de flesta här har...

Hej Gladhannapanna, såklart
Jag uppdaterar hela tiden ...
Sista ordet är inte sagt i detta. Känner på mig att det kan bli en lång resa..

Till Jenina;
Helt riktigt! Under dessa sista år då vi varit gifta har jag sett det som en självklarhet att dela med mig av mitt kapital. Jag har tagit pengar till investeringar i huset, bergvärme, stenläggning på framsidan etc. Saker som på sikt och vid en försäljning höjer husets värde. Huset är en gemensam tillgång och ger honom mer i fickan vid skilsmässa. Har inte diskuterat det. Som jag skrev längre upp i ett inlägg; då vi diskuterade att gifta oss för många år sedan och det kom upp att mitt framtida arv var enskilt och min man menade att "då är det ingen idé att vi gifter oss", tyckte jag att han gott kunde skriva sitt kommande arv som enskilt också. För balans och rättvisa helt enkelt.
Jag är inte snål men litegrann måste du se om ditt hus och det är viktigt för mig att de pengarna blir mina barns. Senare år har han visat tydliga tendenser på att ha ett bedrägligt beteende och det har gjort att mina varningsklockor har ringt. Hade någon ställt frågan för 10 år sedan hade jag nog känt annorlunda
Till Sextiotalist;
Tack för ditt inlägg/ sammanfattning! Det handlar om att jag inte litar på honom. Han blir värre och värre hela tiden. Vad det gäller att skilja mig så har jag övervägt det i åtminstone två år, mest på grund av supandet.
Det kanske kan uppfattas som att vi har pengar på hjärnan båda två, men då är det inte. Rätt ska vara rätt , och återigen av respekt för mina föräldrar, har jag velat få ordning på ekonomin. Ska denna bedrägliga typ ha rätten till dem?
Naturligtvis skiljer jag mig nu men tar en sak i taget . Och framkommer det dessutom att fin man och fina barns far medvetet försöker blåsa dig , ja då blir jag inte generösare. Som sagt, hade han vart hygglig då hade jag inte ens suttit här nu

Arbetsmyran
Ja det kan ha varit min tråd du läste. Det verkar stämma i tiden.
Som du ser nu då så är det här vi har hamnat

När hans morföräldrar dog på tidigt nittiotal skapade det en spricka mellan hans mamma och hans morbror. De talar inte med varann idag. Det visade sig handla om vad mamman hade gjort. Hon satt och berättade rakt ut om det och vem som helst som är normalbegåvad hade ju fattat att det handlade om henne! Hon har också en hemmasnickrad moral.