Min man gömde testamentet

Hej!
Har nu talat med jurist och det var väl ungefär som jag trodde.
-Enskild egendom i den storlek den var då jag ärvde, kan maken inte komma åt. Dock delas vinsten som den givit. Detta kommer att läggas i den sammanlagda potten av allt vi äger och delas rakt av.
-lösöret som jag ärvde är också mitt och inte att delas.
- huset och eventuell vinst och gemensamt inköpta saker delas.

Ska nu träffa juristen igen i augusti och låta skriva ett eget testamente på min enskilda egendom så löser det sig också!

Jag uppdaterar så snart nåt nytt händer
Tack alla snälla som kommer med råd och engagerar sig
-

Hej igen TS här!

Nu har det börjat hända lite saker
I förra veckan kom jag då äntligen i kontakt med jurist. Vi talade i telefonen på måndagen och på fredagen hade vi ett möte

I kronologisk ordning har följande hänt:
Under samtal med jurist framkommer det att testamentet inte har ett laga värde om det inte står upptaget i bouppteckningen, vilket det inte gör. Detta löser sig IOM att jag ska låta göra en ny bouppteckning.

Dagen innan jag träffade juristen talade jag med den jurist som ordnade med bouppteckningen ., han menar att det var tur att jag hade hittat testamentet för att ett testamente blir ogiltigt efter tio år. Då kunde vi pusta ut där. Det är lugnt i sex år till. Honom ska jag träffa om några veckor och skriva ny bouppteckning. Sedan ska detta registreras hos Skatteverket och sedan kan jag släppa det. Det verkar inte heller som att han har rätt till mina vinster, då aktierna är köpta för min enskilda egendom!

I fredags träffade jag då bankens jurist och författade ett nytt testamente gällande min enskilda egendom. Jag ordnade också så att barnen ärver det som enskilt för deras framtid

Ett litet problem dök upp ;
Om jag skulle frånfalla inom äktenskapet har upplösts, blir fadern automatiskt förvaltare för barnens pengar. De får då inte tillgång till pengarna förrän han går bort.
Detta har jag kringgått genom att utse två andra förvaltare fram till den yngste är myndig. Den äldste kommer att ärva direkt.
När jag har ordnat med bouppteckningen och detta om några veckor kan jag fokusera på framtiden.
Jag återkommer så fort nåt nytt händer
Tack alla som skriver och engagerar sig.

Ja absolut! Jag kan lita på dessa människor. Det är min kusin och hans fru. De är runt 60 och har själva inga barn efter sig. De har en god ekonomi och vi står varandra nära. Kan inte hitta tryggare människor. De känner till situationen i detalj så detta är jag lugn i.

Nej han vet inget. Jag har varit tvungen att i korthet involvera de jag varit i kontakt med så de förstår läget. Om något måste skickas till mig går det till min närmsta vän

Det är inte tanken att jag ska stanna i relationen. Och ja, det är ansträngande att smyga på detta viset. När alla papper är klara kan jag agera, tills dess får jag behärska mig

Sedan ska det tilläggas att han super värre än någonsin. Det är också något som ska bli skönt att slippa

Anonym (...)????ja hehe varför inte....hade vart gött

Hej TS här!
Har inte varit inne på ett tag och det värmer att se att så många fortfarande är intresserade av tråden.
Uppföljning;
- bouppteckningarna efter mina föräldrar är nu förnyade, påskrivna och hämtade
- tid hos familjerådgivare är bokad. Ska gå dit ensam och utan min mans vetskap. Jag måste veta vilja rättigheter jag har där. Närmast tänker jag på att han är olämplig som vårdnadshavare eftersom han dricker så mycket, men det handlar också om att han är ovänlig och har kort stubin. Detta mötet får jag vänta en månad på...
- nästa vecka har jag tid med min bankman om hur allt ekonomiskt kommer att se ut när jag blir ensam.
- dessutom har jag bokat in ett möte för anhöriga till alkoholister , känns vettigt att ventils med utomstående om detta
Det juridiska är klart och det är skönt. Nu återstår lite annat och sen är jag förberedd ( så gott det nu går?) att släppa bomben

Återkommer / TS

Hej mamma till två arvingar och välkommen till tråden

Olika versioner finns alltid av samma sak. Det beror på vem du frågar...
I mitt fall handlar det om ett försvunnet testamente som efter lång tid av letande dyker upp i min makes privata skåp.
Under den tid jag sökte lyfte han inte ett enda finger för att hjälpa mig i sökandet. Hade det varit ett papper som rörde bilen eller liknande, så hade han grävt hålor i jorden. Då är ju ett testamente (han visste att det fanns..) själva kronjuvelen bland alla papper som finns.
Hursomhelst så har det funnits tillfällen då han antytt att hälften av det jag äger är hans osv. Gärna då med ett flin. Jag har då kontrat och förklarat att min egendom är enskild. Var har du papperet ? , kommer det då.
När vi gifte oss föreslog jag att han kunde skriva enskilt på sitt eget framtida arv. Hans mor ringer i samma veva som jag får syn på testamentet första gången, och upplyser honom om att han inte ska få mer än ett minimum. Ja, det är en konflikt mellan dem sedan ett antal år tillbaka. Personligen tror jag inte att hon menade allvar, men man vet ju aldrig. Jag ifrågasätter verkligen inte min mans reaktion. Det är väl kanske att dra konflikten lite långt? Jag tycker det luktar utpressning.
Med detta sagt, kan man fortsätta med att säga att min man befann sig i en oerhört jobbig situation , jag ifrågasätter inte det och på den punkten har han mina sympatier. Min svärmor saknar flera skruvar och hon drar sig inte för varken det ena eller det andra.
Låt oss säga att min man var pressad, han får syn på testamentet och det klickar till i skallen. Han får inget av föräldrarna och inget av mitt arv om vi skiljer oss. Knepig situation.
Tidigare i tråden var det någon som skrev att han kanske inte vågade bränna upp testamentet. Jag har ofta frågat mig varför han inte gjort sig av med det? Fördelaktigare för honom helt klart. Men antagligen finns det väl nåt slags stråk av samvete hos honom och ett mellanläge i detta är hålla undan testamentet helt enkelt. Det kanske gav honom en känsla av sötma att "bara veta" nåt som jag inte visste? Kanske kände han sig maktfullkomlig? Inte fan vet jag men obehagligt är det.
Jag har nog skrivit detta tidigare i tråden men hade jag hittat det papperet någon annanstans i huset, var som helst, så hade jag berättat. För det handlar inte om att kategoriskt gå bakom hans rygg och smyga, utan att "lura innan jag själv blir lurad" eller hur man nu ska uttrycka det.
Sedan ska jag tillägga att hade han varit en "bra kille" i övrigt, vilket han dessvärre inte längre är, så hade jag sett på saken med andra ögon, jag lovar.
Tror delvis att detta är alkoholens fel och supa upp hälften av mitt arv om vi skiljer oss,det kan han glömma !!
Därför har jag för säkerhets skull gått tillväga som jag har gjort och gör. Hängsle och livrem du vet..

Hej Anonym (...)
Tack ska du ha!
Ja det är faktiskt rätt energikrävande och egentligen borde jag få en Oscar sen när allt är över ... skämt åsido... ibland undrar jag om det blir någon "baksmälla" att jag faller ihop när det är över. Jag kör på autopiloten och det som driver -tror jag - är att jag är så jävla förbannad. Kruxet är väl att det inte är nyttigt att vara förbannad så här länge, men det är helt klart en motor i detta. Det som driver mig framåt och som håller huvudet kallt liksom

Nej jag tror inte att han anar något faktiskt. Han är så jävla självupptagen av naturen att han inte ser andra. Och han underskattar gärna sin omgivning. I detta fallet kan jag använda det till min fördel.

Har packat ner lite arvegods i form av silverskedar och liknande som jag har fått i doppresent osv. Kan inte bevisa att det är mitt genom foton eller liknande. Han silver ligger kvar.
Dessutom har jag gått igenom gamla foton från mina föräldrar för att dokumentera tavlor och vissa prydnadssaker. För att kunna hävda min rätt om han jävlas, vilket han säkerligen kommer att göra. Jag lovar

Tack alla som följer och peppar