Anonym (Också företagare) skrev 2016-07-09 23:55:37 följande:
Hej. Tråkig sits du hamnat i.
Jag är också företagare, fast jag har en heltissanställning också. Så jag jobbar massor. Och hon drar ett tungt lass med barn o hem. Hon jobbar deltid på ett rätt lågavlönat arbete. Just nu är barnen 5 o 7.
Min sambo var hemma ett par år när baren var små. Vi har 19 månader mellan våra barn. Så det är rätt likt din sits. Jag tjänar ungefär 3 gånger mer än henne.
Men vi har det helt annorlunda. Vi har alltid (eller i alla fall mer än 15år) haft gemensam ekonomi. Ett konto där alla inkomster hamnar på och från samma konto dras alla utgifter. Jag har ingen aning om hur mycket pengar hon lägger på krogen, kläder med mera, men hon är inte direkt slösaktig. Sisådär lagom mycket pengar förbrukar hon.
Jag har ju möjlighet att tjäna massor med pengar tack vare att hon sliter med barn o hem. Så det är väl inte mer än rättvist att vi delar på ekonomin tycker jag. Utan henne hade jag aldrig kunna tjäna så mycket pengar. Vi tjafsar aldrig om pengar. Det är aldrig något prat om mina eller dina pengar, för det är våra pengar. Pratar vi pengar är det inför större köp som bil eller byte av fönster eller liknande.
Det är klart att du på sikt borde skaffa ett jobb. Du kanske borde börja leta lite, och framför allt planera för hur du tänker dig tiden efter ledigheten, men det lär ju vara en sisådär 6 månader bort kan jag tycka, och kanske på deltid om inte barnen ska vara på dagis 9h per dag. Det är väl kanske inte så lätt att söka ett jobb idag som börjar om 6 månader antar jag. Herregud , du har väl knappt hunnit sluta amma? Jag tycker din man borde backa lite o pressa dig mindre. Och extra jobb kan du ju glömma om du inte tarbut mindre dagar från fkassan.
Och du... jag har också semester nu. Der är ju då man har en chans att verkligen vara med familjen, laga mat tillsammans med mera. Jag brukar alltid köra något större renoveringsprojekt, i år blev det byte av tak (förra året badrummet, och året före det nytt kök). Jag har ju ingen anställd hushållerska, så det är väl självklart att man hjälper till hemma på semestern? Och du är väl föräldraledig för att ta hand om 2 barn, inte 3 barn...
Om du verkligen vill att han ska förstå hur mycket jobb det är med hus och hem, åt hemifrån nån vecka så får han se hur lätt det är att ta hand o hem o barn . Jag har varit pappaledig med bägge barnen, det är klart mindre stress/mindre jobbigt att gå till jobbet än att ta hand om småbarn, speciellt på vintern med allt bråk med overaller o vantar.
Utöver det rådet kan jag inte ge så mycket råd, men det finns många som tänker på ett annat sätt i samma sits. Det handlar om värderingar och hur man tänker. Sånt är inte lätt att ändra om man inte själv vill det.
Undrar varför tråden hamnade på sexdelen av forumet...
Tack så jättemycket för ditt svar. Så skönt att höra hur andra har det som har lite lika utgångsläge.
Nej jag helammar så att jobba funkar inte för mig, och han vet det, men ändå surar han ihop för att han får betala "allt". Han förstår inte alls hur det är att vara hemma med barn och sköta dem och hemmet, honom och sig själv. Som jag skrivit i tidigare svar så är det ju inte sysslorna som är jobbiga, utan att aldrig komma ifrån det, att aldrig få pusta ut, och så att känna att man inte lever ett normalt liv med jobb, kollegor, socialt umgänge med vänner, m.m. Jag är extremt begränsad då jag har väldigt svårt att få avlastning + helammar. När det är dags för mig att skaffa ett jobb (vilket jag är grymt sugen på för jag inbillar mig att det är skönare än att vara hemma med barn jämt - blir knäpp av detta) så tänkte jag börja jobba deltid, vill iiiiinte att barnen ska bo på förskolan. Jobba typ 14-21 ena dagen och 7-16 andra dagen finns inte med på kartan, medan min man tycker att det inte gör nåt att barnen e på dagis mer eller mindre över ett dygn förutom att de kommer hem och ska sövas om (?) bortåt 22 tiden och sen väckas vid 5:30. Helt galet i mina öron. Så deltid eller 7-16 jobb mån-fre är väl det som funkar, jag vet inte. Jag är sån som hellre ser till att barnen har det bra än att tjäna mycket pengar men min man är tvärtom. Menar inte att han inte bryr sig om barnen, han är bara lite mindre, hmmm, vilket är det rätta ordet, han lägger väl inte lika stor vikt till deras välmående eller något. Jag skulle kunna tänka mig att ha det som ni, att man lägger alla inkomster i en hög och sen betalar utgifterna ihop. Självklart får den som jobbar mer betala mer osv. Min man säger att han är införstådd med att vi ska ha det så men han är jääkligt sur över det. Han vill helst ta ut så lite lön som möjligt för att ha så mycket pengar som möjligt i företaget av någon anledning. Har påpekat för honom att han inte skulle kunna driva sitt företag om det inte var för att jag gick med på att ta föräldraledigheten själv. Men det bryr han sig inte så mkt om. Och jag kan ju inte ta vilket jobb som helst. Måste rätta mig efter honom resten av arbetslivet. Jag kan t.ex inte börja jobba borta. Sålänge barnen inte är bortlämnade flera dygn i veckan men aldrig i livet att jag skulle göra så! Jag får väl ta nåt jobb bara, vare sig det är bra eller dåligt. Önskar att han tänkte mer som du. Han gör inget hemma, han kan inte ens hjälpa mig att sätta upp en taklampa som jag bett honom göra i fyra månader. Hamnade på sexdelen för jag ville ha det anonymt och vet inte om man kan starta en tråd anonymt på annat vis.
