Ekonomin efter separation

Måste du ha kvar det dyra boendet då? Känns som flera som gått isär klamrar sig fast vid att bo kvar. Själv vill jag starta om på nytt, med nya minnen och mitt eget. 

Jag hade det skittufft första året, hade inga möbler i stort sett när jag flyttade. Jag höll utkik i bortskänkesgrupper, köpte begagnat. Sålde saker och sakta sakta skapade jag mitt hem. Nu är allt renoverat, alla möbler finns och jag har gjort det under 2 år och när jag haft råd, gjort allt jobb själv. Då blir det inte så dyrt. Sen omvärderade jag min nya bostad, fick in bilen i bottenlånet och hade helt plötsligt en bättre ekonomi igen. 

Hade jag bott kvar hade alla pengar gått till boendet och det tycker jag inte att det är värt. Jag vill kunna göra saker med mina barn, ge dem det de behöver, spara till dem osv. NU kan jag det, men det tog lite tid att hamna här. Men man måste göra förändringar då. 

Jo jag har funderat många gånger på boendet. Det var "för barnens skull" som man alltid säger. både barnen och jag har en hobby som tar stor plats och som har en bra plats i det nuvarande boendet.

Jag vet att jag borde ställa om mitt tankesätt till att jag frivilligt prioriterar ett dyrt och bra boende, men det är inte helt enkelt!

Angående möbler så är jag engagerad i en second hand-butik, så jag har utkik på möbler som kommer in som jag kan köpa till bra pris. Och sen fixa med själv. Jag har också vissa möbler på "evighetslån" men man vet ju aldrig när ägaren behöver dem.

Ja man måste nog prioritera om lite i en separation och se på alternativ. Vet inte vad för hobby det är som kan ta sådan plats, men har själv en massa symaskiner och behöver ett kontor osv..men löste det genom att bygga om i nya boendet lite så jag fick ett rum till för detta. 

Jag har varit separerad i drygt fem år och bor kvar i vårt gamla boende (hyresrätt) och får tänka på varenda krona jag spenderar tycker jag. Jobbar heltid och har en rätt så taskig lön. Men jag klarar mig, det gör jag, det finns dock inte utrymme för guldkant. Det blir dessutom värre för varje år. Enda skillnaden är att jag och exet delar på bil numera, innan var jag utan, men jag betalar halva lånet och bensinen jag förbrukar varje månad, och det gör rätt stor skillnad på det stora hela. Lägger inte pengar på träning (tränar gratis på gymmet på företagshälsovården). Köper mycket kläder till mig på second hand. Handlar mest på Lidl. Det är de fasta utgifterna som är för stora, främst då boendet.

Har funderat på att byta ner mig lite i boendet storlekmässigt, för att komma ner i kostnad, men vi trivs så himla bra och jag orkar ärligt inte med att flytta.

Men bortsett från ekonomin tycker jag att det är underbart att bo själv faktiskt. Varannan vecka med barn och varannan kan jag göra det jag vill.

JA utöver ekonomin är allt helt ok!

Jag tror kanske att jag har blivit mer uppmärksam på hur mycket pengar "alla andra" har att röra sig med och att det förstärker känslan för mig.

Bara att leva med...

Ungefär som en kollega till mig som slutat röka för x antal år sen. Förra veckan sa hon att hon egentligen känner för att röka precis hela tiden. Men hon har bestämt sig för att aldrig mer göra det.

Ständigt medveten om en längtan...(i mitt fall friheten som det medför att ha ok med pengar att röra sig med)

För mig har det blivit tvärtom, jag fick mycket bättre egen ekonomi när jag och exet separerade. Min boendekostnad är ungefär den samma, men idag använder jag kollektiva färdmedel istället för att som tidigare köra bil överallt (exet kunde inte med att åka buss/tåg). Matkostnaden är en fjärdedel, nöjen billigare (och roligare) exet betalar hälften för hundarna (som jag tidigare stått för ensam). Jag var orolig i.o.m att han tjänade bättre än mig, men det visade sig att en stor andel av våra kostnader främst hade med honom att göra. Jag insåg nog inte riktigt att jag betalade mer för att släta över våra inkomstskillnader. Jag bytte till en liten snål bil som passade mig bättre. Överlag har jag minst dubbelt så mycket egna pengar att röra mig med.

Min ekonomi förbättrades när vi skilde oss. Sålde huset, bor idag i (asdyr) hyresrätt, men jag har ingen som förväntar sig att bli bjuden på t ex resor.

Jag har ut ca 21000:- i månaden om jag inte vabbar eller är sjuk och har en hyra på 6300. Har en bil men kör väldigt sällan, denna månaden har det gått åt en halv tank bensin. Bor några minuters promenad från jobbet och äter pedagogiskt. Har kanske 8-10000 kvar när alla fasta kostnader är betalda och det klarar jag mig gott på. Mitt ex tjänade bra så vi hade bra levnadsstandard även innan men då hade vi dyrare hus och dyrare bil och jag körde 4 mil varje dag tillexempel.

Haha grattis till er som fått bättre ekonomi, ni måste vara riktigt glada över att ha blivit av med era ex

Jag tror mest det handlar om att jag tycker jag har bättre kontroll på inköp osv. Han kunde handla extremt onödigt med mat osv om det var han som handlade, sen lagade han ju ingen mat så var upp till mig att förbruka det så det blev onödigt att slänga osv. Jag är bättre på att planera, handla smart och laga storkok osv till fler middagar. Så på ett sätt känner jag att jag har bättre ekonomi, men jag är väldigt beroende av att inte bli sjuk för länge osv för att det ska hålla ihop. Nu har jag lyckats spara ihop en buffert ifall nåt händer vilket känns skönt med. Hatar att ligga på marginaler. 

Jag har en total kostnad på nästan 9.000 kr på min bostadsrätt varje månad, pendlar 11 mil om dagen vilket innebär trängselskatter, parkering och bensin...äger min bil men den ska på service ibland osv. 

Ja något liknande var det för oss också, jag storhandlade oftast men han kunde köpa på sig grejer som han var sugen på, utan att planera, som sen blev stående. Vi hade en tv/dator i sovrummet som så vitt jag vet aldrig användes för 30 000 kr, han kunde spontanköpa dyra verktyg m.m.