Maken lämnar mig för en PAUS

[quote=76802795][quote-nick]Anonym (Ett liv) skrev 2016-07-16 08:55:03 följande:[/quote-nick]Behandlar han barnen väl?

Tar han hand om dig? Om han mår bra och vill, är på rätt humör

Tar han hand om barnen? Samma som ovan

Tar han hand om ert gemensamma hem? Tyvärr samma svar som ovan, jag sköter nog det mesta och viktigaste. Han kan hjälpa till om jag ber om Något tillräckligt många ggr.

Respekterar han dig? När han känner för det , men så fort jag inte passar in i hans "ram" över hur han vill att jag beter mig så kan han bli väldigt arg och nedlåtande

Visar han dig hänsyn? När han känner för det,

Älskar han dig - på riktigt? Jag tror han är mer besatt av mig och tror att han älskar mig. Har försökt förklara att kärlek är bara ett ord som står för att man visar den andra respekt och är omtänksam. Att han måste visa detta för ol han nu älskar mig

Säger han förlåt när han har sårat dig? Sällan, har hänt några ggr under våra 12 år ihop. Han har svårt att erkänna fel och "skämmas" inför andra. Jag tycker att det är mänskligt att fela och alla gör ju misstag. Men man bör kunna vara stark nog att erkänna det.

Gör han dig lycklig? Vissa perioder är vi väldigt lyckliga medan andra inte. Han gör

Mig väldigt lycklig dom stunder han verkligen är den kärleksfulla men det förvinner för snabbt.

Eller:

Anser han att du är bekväm att leva med? Ja Gud ja. Han får ju allt serverat, och vems fel är det? Mitt, men det är nog svårt att förstå att jag verkligen kämpat med att få honom att delta mer i allt ansvar och försökt få den respekt jag förtjänar.

Tar han dig för givet? Ja

Får han dig att känna dig värdelös? Väldigt ofta

Anser han att du ska ta hand om honom? Ja så fort han är det minsta sjuk så är han en baby, antagligen känner många igen detta.

Dessutom vill han att jag tar hand om honom på alla andra sätt, tillfredställer han, tvättar, diskar, räkningar, barnen, och vad det nu brukar vara mer[/

Har fyllt i svaren ovan och inser hur dum o naiv man faktiskt är????

Man kan diskutera "hur mycket jag varit med o valt honom". Han blev nog utvald av andra åt mig och jag var ung och hade inget å komma

Med

Ja vi är gifta och detta kan vara något att fundera på o snabbt ordna isåfall.

Ja :(

Nej verkligen inte, hoppas jag hittar vägen och styrkan att komma till ro

På "den tiden" hade mina föräldrar ett ganska trångt synsätt och dem är helt annorlunda nu, dem verkar till o med skylla på sig själva (vilket är inte helt fel, men jag kunde ju ha lämnar han för länge sen så myt är väl att skylla på mig själv).

Jag lever nog förtryckt även om jag kämpar dag in o ut med att inte göra det genom att "stå på mig"

Det är iallafall inget dåligt att han reser bort

Ja du det kan nog bli aktuellt så som allt verkar te sig just nu

Ja nu har han dragit och jag mår blandat

En klump i halsen har jag och får massa ångest över allt. Jag vet att jag måste ta mig samman å leva och ta hand om barnen. Det e så mycket att stå i. Har ett eget företag med personal som oxå ska tas hand om som små barn. Fan, känns tungt men jag kommer fixa det. Har tagit bort alla hans bilder i hemmet så jag Skipper se eller tänka på han. Vi får se vad som händer under dessa månader han är iväg, antingen hittar jag styrkan och drar eller inte.

Jag saknar inte honom utan jag saknar ett liv att dela med någon. Hopps jag hittar någon snart

Har gått nu ca 10dagar sen han åkte och jag vet fan inte hur jag mår. Jag gör väl lika mycket sysslor som förut men allt känns jobbigare med en sorgehjärta. Ångesten på natten/innan läggdags är värst. Allt känns så jävla tomt. Jag kommer nog inte förlåta honom för det här. Jag kommer inte bli den jag var. Jag måste dra vidare. Önskar jag kunde hitta en lösning som gjorde att jg enkelt kunde flytta med barnen. Jag är så trött.. Så trött! Fyfan vilken jävla skitstövel till man jag har. Att det går att vara så jävla självisk?! Man lär sig något nytt varje dag om den här världen.