Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

80% gäller förstföderskor, inte alla förlossningar. Det brukar vara lite mindre skador vid ytterligare förlossningar. Men de 80% hänvisar till bristning grad 1, vilket inte är superallvarligt - de läks oftast relativt snabbt och bra. Bristning grad 2 uppskattas drabba 50-60% av alla kvinnor som föder vaginalt. 

Inte i sig, men det är det ingen som har påstått. Det blir däremot en kontrast mot att man skulle hävda att det inte finns några risker, vilket är vad jag ställde mig emot från början. Och igen, det är inte med syfte att skrämma någon - för jag tror inte tydlig och rättvis information leder till rädsla utan istället tillit och trygghet.

För övrigt, av allt jag skrev till dig som svar var det alltså detta du valde att poängtera? När jag dessutom själv skrev att dessa skador inte är lila allvarliga och läker oftast rätt bra av sig självt. För det var ju bra mycket mer jag tog upp än just denna siffra.

Fast det är ju inte riktigt samma sak. Om du ska opereras för något så är det ju förmodligen nödvändigt? Och oavsett så informerar de dig ju om riskerna inför en operation, sen att du inte behöver veta varenda detalj är för att det är inte du som utför operationen. Men grejen här är ju att oftast så tar man ju en operation för att det är det alternativet som finns.

Med förlossning finns det fler alternativ, kejsarsnitt eller vaginalt. Människor må vara inställda på att se faror, men endast de vi är evolutionärt utvecklade att reagera på (höjd, värme osv.) och de vi lärt oss att reagera på (bilar t.ex). Att välja förlossningssätt är inte alls likadant som dessa två saker. Du skriver att ju mer vi läser om förlossningar desto mer kommer vi överskatta risken att något allvarligt inträffat, det är ju inte riktigt sant. Det är sant om det enda vi hör om dessa risker är enskilda historier, men jag pratar om att informera om faktiska siffror och statistik. Det är inte samma sak. Du kan läsa mitt svar ovanför till (F), där går jag in mer detaljerat i de sista två paragraferna varför det är viktigt att vi pratar om förlossningsskador och risker.

Som tillägg vill jag bara säga att jag inte tycker det överdrivet att beskriva det som "får skador". I vilket annat sammanhang som helst hade ju en skada där man måste sy ett par stygn ansetts vara just en skada. Är inget fel i att beskriva det som en skada för det är vad det är. En skada som kan läka mycket bra och rätt snabbt, men en skada trots allt.

Ja, jag fick höra flera gånger om denna fantastiska vård om man råkar ut för en skada. Skulle man mot förmodan göra det var man snabbt återställd och allt var som vanligt.

Sanningen:

Man har inte kompetens att vare sig förebygga eller veta hur man letar efter skador. Min hittades inte trots FYRA undersökningar på BB. 

Kompetensen är låg och personalomsättningen är hög på flera bäckenbottencentra

Smärtproblematik och urin-och analinkontinens påverkar alla aspekter i livet. Kraftigt försämrad ekonomi pga sjukskrivningar och tvingas till karriärbyte (studerade länge för mitt), vem kan komma fram på arbetsmarknaden så man är långtidssjukskriven?, socialt liv, träning och allmänhälsa, depression, problem i relationen. Syskon? Nä det får bli via IVF.

Nu när diagnoserna är ställda har man ingen kompetens att ta hand om skadorna. Man skickas runt. Väntetiderna är enorma. Jag står på kö för min sjätte operation.

Har tappat hoppet om att bli återställd. Med det menar jag att få slippa ha bajs i trosorna varje dag. Att kunna nysa eller träna utan att kissa på mig. 

Tyvärr är jag i mycket gott sällskap. 

Du har i alla dina inlägg argumenterat för att de flesta förlossningar går bra och att det är väldigt ovanligt med komplikationer. Det är helt felaktigt och kan beläggas med fakta.

Du, liksom många andra ja barnmorskor, vill gärna få det till att min skada är ovanlig. Ja, så ovanlig att den aldrig inträffar. Det är också helt felaktigt. Jag känner väldigt många kvinnor som råkat ut för förlossningsskador med bestående problematik, så många att det vore en chans på miljonen att just dessa 3-4% råkar prata med just mig om detta. Den verkliga siffran i flertalet studier för sfinkterruptur efter undersökning med analt ultraljud ligger mellan 15-50%.

Apropå att ni har som rutin på er klinik att palpera analt. Det gjorde barnmorskan på mig. Men vet man inte, saknar man kompetensen, ja då kommer man inte veta vad man ska leta efter. 

Innerst inne är det ju så att om man är barnmorska själv och vet att vården inte kan tillgodose säkra förlossningar, då är ju det ett bevis på hur illa det är ställt. Detta händer varje dag och det är helt oacceptabelt. 

Nu har TS tagit ett informerat beslut och jag hoppas att hon slipper gå igenom vad jag har gjort.