Hjälp, hur få vuxen dotter med add att fungera?
Det verkar snarare vara ni som inte accepterat hennes diagnos.
Inlägg från: Anonym (Damp-bruden)
|
-
-
Enda sättet för henne att lära sig hur hon själv fungerar och hur hon är behränsad av sin funktionsnedsättning är trial and error. Egna erfarenheter av världen med andra ord. Se konsekvenserna av sina handlingar.Anonym (Förtvivlad) skrev 2016-07-30 08:17:38 följande:
Grejen är den att dottern tycker att hon fungerar bra, vilket hon gör i vissa miljöer. Som tex i veckan har hon hjälpt en kompis att flytta in i en lägenhet, då har hon slitit från morgon till kväll med alt mellan himmel och jord och det har gått jättebra. Att hon skulle fixa så här hemma eller i sitt eget rum är däremot en utopi, för det är mer som en soptunna....
Men på något sätt så måste vi få henne att förstå att hon måste arbeta med sig själv och göra saker för sig själv.
-
Hon måste sätta upp sina egna mål. Såklart. Ni kan inte göra det åt henne.Anonym (Förtvivlad) skrev 2016-07-30 08:10:10 följande:
Damp-bruden: Det kanske är så att vi inte förstår. Men i min värld är det inte en lösning att hon bor hemma i alla evigheter heller, hon måste kunna ha ett eget liv. Vi försörjer henne till 100% och har gjort det sedan hon slutade gymnasiet för 4 år sedan, det måste väl vara ett mål att hon ska kunna klara sig själv på något sätt i alla fall?
Anonym(vet): Det är klart att syskonen på sätt och vis förstår, men det är ibland ändå föremål för ganska stora disskusioner. Det är väl inte det värsta, utan det är alla konflikter det skapar, det blir en otrevlig miljö hemma.
Hur går man vidare för att få reda på vilken hjälp jag har rätt till. Dottern tar inte del av något av detta, och jag känner inte att jag tidigare fick någon information om vilken hjälp hon hade rätt till, hon fick bara medicinen...
-
Varför ska du göra det åt henne??Anonym (Förtvivlad) skrev 2016-07-30 08:12:21 följande:
Det finns förmodligen hjälp att få, men då måste dottern vara med, och det lyckas jag inte med. Hon sticker som sagt iväg hemifrån så fort vi börjar prata om det.
Jag ska ta och ringa runt lite mer....
-
Du kan inte längre styra över hennes liv. Du måste acceptera henne som hon är. Och be henne flytta hemifrån om du inte orkar med henne.
-
Okunnig du är.Ego Lovers skrev 2016-07-30 09:04:50 följande:
Ehhhh.... Förklara för jag känner flera med Add och adhd och de sköter sina arbeten, har egen bostad och missköter varken sina jobb eller lever på sina föräldrar.
-
Underförstått att det går att leva ett helt normalt liv utan ansträngning när man har adhd. En sån inställning visar på fullständig okunnighet. Adhd klassas som en funktionsnedsättning. Att ha en funktionsnedsättning innebär per definition att man har svårigheter med normal livföring. Det är ingen slump att människor med adhd oftare sitter i fängelse, är arbetslösa, utbrända, deprimerade, har kortare livslängd etc än normalbefolkningenEnAnonumius skrev 2016-07-30 11:08:54 följande:
På vilket sätt är Ego-Lovers okunnig?
-
Vad vet du om mina kunskaper i ämnet? Jag har själv adhd. Är dessutom utbildad. Och hjälper andra.Ego Lovers skrev 2016-07-30 11:14:01 följande:
Okunnig? Då vet du extremt lite om npf. För jag har stor kunskap i ämnet, arbetat med barn med olika funktionsnedsättningar och har även barn med just Add.
Du kanske vet något som inte jag vet men dalta med vuxna människor som borde kunna ta ansvar är för mig helt galet. Tror du är inne för att provocera istället för att hjälpa.
Med rätt hjälpmedel kan man komma runt funktionshindret men då gäller det att den med funktionshindret är villig att se sitt funktionshinder och ta till sig strategier så det inte blir ett hinder i vardagen. Att ha adhd/Add betyder inte att man är ansvarslös, men ts dotter är ansvarslös som inte tar tag i sitt liv och det betor inte på npf diagnosen
Din kommentar var fullständigt meningslös och rent ut sagt elak. Den underförstådda andemeningen var att det går att leva precis som vanligt med en funktionsnedsättning. Ursäkta mig??
Det går att få ett drägligt liv trots en funktionsnedsättning. Men oftast är det en lång väg att vandra för att nå dit. Ts dotter håller precis på att påbörja sin vandring. Den vägen kommer bli hundra gånger jobbigare än för någon annan 19-åring. Ha respekt för det.
Inte någonstans i mina inlägg har jag uppmuntrat ts att dalta med sin dotter.
Med din inställning borde du inte få jobba med människor med funktionsnedsättningar. -
Jag tror vi säger samma sak. Men jag upplever det som att du trivialiserar konsekvenserna av att leva med en funktionsnedsättning. Samt har en övertro på hjälpmedel och stöd. Och en naiv tro på att det självklart går att få ett normalt liv bara man anstränger sig.Ego Lovers skrev 2016-07-30 11:14:01 följande:
Okunnig? Då vet du extremt lite om npf. För jag har stor kunskap i ämnet, arbetat med barn med olika funktionsnedsättningar och har även barn med just Add.
Du kanske vet något som inte jag vet men dalta med vuxna människor som borde kunna ta ansvar är för mig helt galet. Tror du är inne för att provocera istället för att hjälpa.
Med rätt hjälpmedel kan man komma runt funktionshindret men då gäller det att den med funktionshindret är villig att se sitt funktionshinder och ta till sig strategier så det inte blir ett hinder i vardagen. Att ha adhd/Add betyder inte att man är ansvarslös, men ts dotter är ansvarslös som inte tar tag i sitt liv och det betor inte på npf diagnosen
-
Hon är vuxen och måste hitta sin egen väg. Du kan stötta men du måste släppa taget.Anonym (Förtvivlad) skrev 2016-07-30 15:26:01 följande:
Det är helt riktigt att det är 4 år sedan hon gick ut gymnasiet.
Jag är helt med på att hon har svårigheter och att hon behöver hjälp. Jag vill dock att hon ska kunna klara sig själv, försörja sig på något sätt i alla fall. Om jag och hennes pappa skulle dö i morgon så vet jag inte hur hon skulle klara sig och det känns inte alls bra.
Jag kikade lite på sidan Kung över livet och där kan jag nog hitta lite tips, tack.
Det största problemet är hur jag ska nå fram till henne. Vi vill ju hennes bästa.