Otrohet, hur vanligt?

Sannolikt är 100% av alla människor som har/haft ett förhållande, någon gång otrogna. Gränsen för otrohet är nämligen flytande och individuell. Några räknar även onani och fantasier som otrohet. Alla sviker någon gång sin partner, på ett eller annat sätt.

Räknar vi dock enbart samlag eller annat sexuellt umgänge med annan person. Så ligger siffrorna på ca 50%, som är/har varit otrogen någon gång. Detta går givetvis enbart att mäta på något äldre människor. Siffran kan komma att ändras mellan olika generationer.

Sanningen är den att ingen kan veta. Det finns risk för underrapportering i undersökningar eftersom man inte vill bli påkommen. Men det finns också risk för överrapportering. Man kanske inte tar undersökningen på allvar.

Det finns också en politisk dimension: De som vill slå sönder den traditionella familjen vill förstås att många är otrogna. Då kan man påstå att kärnfamiljen är omöjlig och att det är bättre om ingen försöker.

Jag har blivit bedragen och har bedragit.Inget av det är något att stå efter. Vid otrohet så delar man inte den grå vardagen och det kanske är det som gör att folk är det. Okomplicerat sex båda vet om det innan man skall göra det och sedan så delar man inget annat. Tror väl därför att de flesta som gått igenom en separation helst ser att man är särbo. Kul ihop och inget gnäll i vardagen

Är i ett förhållande sen 3 år tillbaka. 
Bestämde träff med en tjej för att ha sex men ångrade mig så fort jag träffade henne och insåg att det var fel och att jag verkligen älskar flickvännen. När jag skulle åka hem så ville tjejen ha en kram så jag tänkte att äsch, varför inte. Rätt som det var så bara kysste hon mig och det är cirka 1 år sedan, mår dåligt än idag för det och har inte berättat det för flickvännen då hon antagligen gör slut. 
Mår fruktansvärt dåligt pga det och anser att det var otrohet fastän inte jag kysste henne. MEN just tanken att jag tänkte ligga med henne. 
Mår så himla dåligt för jag vill verkligen leva med flickvännen livet ut.
Min plan är att fortsätta vara med flickvännen ett tag till och berätta att en gång under andra året vi var tillsammans så hände denna grej och att jag innerligen verkligen ångrar att jag ens åkte dit för att göra det...
Någon som har tips på vad jag kan göra? Jag älskar min flickvän och jag ångrar mig så himla mycket :(

Du låter jättegullig, att du har sånt dåligt samvete är tecken nog. Det finns en risk att hon fantiserar vidare och inte litar på att du ångrar dig. Din plan är att fortsätta vara med henne ett tag till skriver du i ena meningen. I andra skriver du att det är ni livet ut. Låter lite skevt.

Verkar ju som att så gott som alla knullar snett någon gång i livet, så det måste ju vara jävligt vanligt. Har blivit bedragen, har aldrig bedragit och kan med 100 % säkerhet säga att jag aldrig kommer att göra det heller.

Jag menade att jag känner att det får gå ett par år till för att kunna berätta det för henne och visa att jag verkligen ångrar mig.
Förhoppningsvis så är vi väl förlovade och då hoppas jag att hon kan se över det och tänka att det bara var andra året som vi var tillsammans.
Vet inte riktigt hur jag tänkte, jag vill verkligen vara med henne livet ut och vill verkligen inte förlora henne pga en sån dum sak, att man inte kan tänka sig för alltså...
Kan väl tillägga att vi båda är 18 år just nu, så jag var 17 när det hände.
Ung och dum eller vad säger man? 

Släpp det där och gå vidare!

Du var jättenära att göra ett stort misstag men ångrade dig precis i tid och undvek otrohet! Att sedan kvinnan desperat kysste dig oväntat ändrar inget..

Vi gör alla dåliga beslut som vi får leva med, inte alla är bra att dela med sin partner om man redan lärt sin läxa!

Jo fast just tanken att jag höll på att vara otrogen plågar mig, förstår inte ens varför jag höll på att göra det från första början.
Det är väl just det där med dubbelmoral då jag anser att det är så jävla fel av folk att vara otrogna och så höll jag själv på att göra det...
Jag vet att man kanske inte borde berätta allting för ens partner men detta känns som en grej som jag borde berätta. 
Får väl försöka leva med det och låtsas som ingenting men det känns som att jag en dag måste berätta det till slut liksom. :/
Jag är väldigt stark som person tycker jag men just när det kommer till min flickvän så är jag så mjuk och vill allt annat än att såra henne vilket jag vet att jag gör om jag berättar det...

Tips på hur man kan försöka gå vidare utan att tänka på det mer?
Dagar när jag tänker på det så förstör det koncentrationen i vardagen med jobb och träning osv...

Jag överväger att vara otrogen. Det är en ung tjej som börjat visa mig uppmärksamhet på jobbet och torkan hemma gör det svårt att stå emot trots principer och löften.

Min fru har helt slutat ge mig sexuell uppmärksamhet. Vi har fortfarande sex men hennes ointresse är påtagligt. Känslan av att hon ställer upp och släpper till tar bort all glädje med sex. Hon vägrar också prata om situationen och har under det senaste året blivit något av en expert på att hitta på undanflykter. Jag älskar henne fortfarande över allt på jorden men vore det inte för barnen så skulle jag troligtvis separera.

Jag vågar inte riktigt ta upp frågan om öppet förhållande. Jag känner att hon redan har brutit vårt förhållandekontrakt, inte genom att inte vilja ha sex utan genom att vägra prata med mig om varför det är som det är.
Av denna anledning känns det nästan rättvis att jag har sex med andra utan att prata med min fru.

Fortsätt du att rättfärdiga det för dig själv! Men du lurar ingen annan.

Tja, hade det varit ett juridiskt kontrakt så hade jag inte kunnat bli dömd för något. Att du och andra dömer mig moraliskt är lika betydelsefullt som en finne i röven.

Det finns oftast två sidor i otrohet.

Om det är så oviktigt varför nämner du det öht? Jag tror det är viktigt men du vill inte riktigt höra att det du innerst inne vet är fel är fel....

Nej faktiskt så finns det bara en sida på otrohet, det finns kanske två sidor till det som lägger grunden till otrohet, men otroheten i sig som handling bär ingen annan än du ansvaret för. Det är ju inte så att din fru stå där med en hagelbössa och tvingar dig att dra ner brallorna och stoppa in den i någon annan eller hur? Du har ett val, och väljer du otrohet så står du för den själv

MIssförstå mig rätt nu, jag håller med dig om att din fru gör fel i att förvänta sig att du ska leva utan sex, jag håller med om att hon delvist bryter ert "kontrakt" genom att vägra ha sex eller ens prata om det, så ja du har rätt, hon beter sig väldigt illa. MEN blanda inte ihop det med otrohet.. väljer du att lösa era problem med otrohet så finns det ingenting som rättfärdigar det öht, då ligger ansvaret för det BARA på dig och ingen annan...för som du själv är inne på så kan du till exempel föreslå ett öppet förhållande eller skilja dig, möjligheten finns liksom hela tiden där, och väljer du otrohet så är det enbart av feghet och bekvämlighet för att slippa ta en jobbig diskussion eller bryta upp förhållande, slippa göra ett svårt val helt enkelt, äta kakan och ha den kvar.

Mitt tips är att du genast slutar försöka hitta sätt att rättfärdiga en otrohet för dig själv, för det kommer du liksom garanterat lyckas med, men innerst inne kommer du hela tiden veta att det är rent skitsnack, och den dagen du blir påkommen lär du märka att alla fina ursäkter inte är värda ett skit (vilket du egentligen vetat hela tiden men inte velat erkänna för dig själv)... sen bokar du in er båda på familjerådgivning och tvingar fram en diskussion med din fru, ge inte henne något val, så länge hon bara kan fortsätta som ni gör så lär hon välja det, det får inte längre vara ett alternativ, utan hon måste välja mellan att börja snacka om era problem eller skilja er. .

Utifrån min erfarenhet är det nog väldigt vanligt. Jag är singel och får väldigt ofta förslag av olika slag från upptagna män, oftast nämns något i stil med att frun/sambon inte är så intresserad av sex efter barnen, att man älskar sin respektive och inte vill bryta upp men att man vill bryta slentrianen osv.

Har diskuterat fenomenet med mina väninnor, samtliga gifta eller sambo och de får inte i närheten av lika många förslag om middag, ett glas vin och liknande som jag får.

Vi har kommit fram till att det tycks vara som så att en kvinna runt 40 som lever ensam är som ett rött skynke för en tjur för många upptagna män. Jag ser helt normal ut så det är inte så att män faller i trans inför min skön -& sexighet, måste vara att man tycker det är värt att chansa med någon som är singel.

Skitsnack! Du lägger en orimligt stor vikt vid brottet otrohet fast det egentligen är samma sak som att förvägra sex och kommunikation i en relation. För mig är det precis lika illa. I mitt fall så kan jag tom sträcka mig så långt att kalla min eventuella otrohet för nödvärn. Det är en konsekvens av hennes agerande.

Hahaha, ja det kan ju du få göra. Frågan isf är ju om din fru är medveten om denna "konsekvens". Om inte (för du kan inte anta att hon borde "fatta det själv") så fungerar inte ditt argument alls.

Håller för övrigt helt med (skitsnack).

Sanning är ju sådan att min fru "ljuger" om tillståndet på vårt förhållande. Hon ljuger alt undanhåller sanningen för att hon vet att sanningen får konsekvenser för vårt förhållande. Hon vet att hon blir av med allt som är bra om vi separerar. Hon vill och vågar inte chansa på detta. 

Samma sak gäller mig. Jag vet att min otrohet (eller samtal om öppet förhållande) skulle få konsekvenser för vårt förhållande. Jag skulle då bli av med allt som är bra. Det vill och vågar jag inte chansa på. Därför ljuger jag också (om jag nu väljer att ha sex med någon annan).

Skit in = Skit ut

Man kan inte begära mer från sin partner än man själv vill ge.

Ja som sagt du verkar vara extremt duktig på att ljuga för dig själv, inget som sägs här kommer förändra det. Du har gett dig fan på att du bara ska knulla pinglan på jobbet och hittar sätt att rättfärdiga det för dig själv.

Till exempel är det ganska patetiskt hur du jämför en otrohet som sker bakom ryggen på någon och inte ger personen en möjlighet att förhålla sig till det med sexvägran som sker helt öppet och ger personen möjlighet att förhålla sig till det. Nej din fru ljuger inte, hon förvägrar dig sex ÖPPET. Är du otrogen så gör du det i smyg som en fegis. Att du dessutom likställer otrohet med att förslå ett öppet förhållande och dess konsekvenser är bara priceless. Det ena har inget med det andra att göra, att förslå ett öppet förhållande är ett moget och ärligt sätt att försöka lösa relationsproblem, att vara otrogen är sånt som omogna och fega människor gör för att slippa ta en jobbig diskussion.

Faktiskt gissar jag att det inte ens det längre handlar om sex bristen hemma utan om ditt nyfunna intresse för jobbpinglan. Även om din fru skulle tvärvända och knulla dig medvetslös nu så skulle du förmodligen lite sugen på pinglan ändå nu när du fått upp ögonen för henne eller hur?

Men visst, du gör som du vill, den dagen du blir påkommen lär du själv märka hur totalt värdelösa dina självlögner är. Vi får väl se om fin fru håller med dig om din jämförelse med "nödvärn" till exempel

Jo min fru ljuger. Hon hittar på massa anledningar till att inte ha sex. Hon vägrar också att diskutera saken. Hon vägrar inte alls sex öppet som du skriver. Hade hon gjort det så kunde vi haft en diskussion. 

Nja, hon kanske inte är öppen med ANLEDNINGEN till att hon inte vill ha sex med hon är väl öppen med att inte vilja ha sex eller hur? Det sker ju mitt framför näsan på dig och ger dig möjlighet att förhålla dig till det och göra dina val, som att knulla en kollega till exempel.... att vara otrogen däremot gör man HELT bakom ryggen på sin partner, vilket INTE ger din partner någon möjlighet att förhålla sig till det eller göra några val alls, alltså går det inte att jämföra rakt av som du gör.

Ja jag håller med dig om att det är dålig still att inte vilja ha en diskussion och bara förvänta sig att du ska anpassa dig... men nu har det ju föreslagits i tråden att du ska ta upp ett samtal kring ett öppet förhållande, men säger du att du inte vill göra.. så hur ska du ha det egentligen? Du säger dig vilja ha en diskussion men du vill inte prata om ett öppet förhållande? Så vad för slags diskussion är det du vill ha?