ej träffat hen på 6v

Precis så sa mina bonusdöttrars mamma till min man när dom gick isär. Efter ett tag så mådde äldsta så dåligt att det blev vh (fredag-måndag). Mindre än så gick han inte med på. Det funkade bra. Äldsta var då 11 år.

Senare visade det sig att mamman grät i flera dagar innan dom skulle åka och sa att hon inte visste hur hon skulle klara sig utan dom helt ensam... Detta berättade barnen när de blev äldre.

Det har sen alltid varit mammans vilja som fått syra så en extra dag hit eller dit har det aldrig varit tal om. Jo, om hon haft en kille ett litet tag då kunde hon släppa taget lite. Men mest har hon levt ensam och varit så ledsen så fort barnen velat vara hos pappa så det försvann fort.

Jag har bara ett råd. Släpp inte taget helt. Ta minst varsamma helg eller iaf några dagar i veckan. Kanske tvår vardagar ena veckan och helg den andra. Han är för liten för att förstå sitt bästa.

Kan tillägga att mamman lämnade min man så det var inte för att ge tillbaka som hon gjorde som hon gjorde.

Lycka till TS och släpp inte taget. Det är mest troligt något pappan gör/säger som påverkar pojken. Därför han inte vågar säga något. Det gjorde inte min bonus heller förrän flera år senare...

Då får man hoppas att pappan kontaktar bup och tar reda på vad denna helomvändning beror på. Det kan ju ha hänt något allvarligt som han/hon inte vill säga.

Eller så är det bara pga åldern. Den är känslig. Dom börjar förstå mer och oroa sig mer. Men det får ni ju reda på isf.

Sen undrar jag.

Har du nyligen flyttat?

Har ni nyss blivit sambo?

Finns det en möjliget för dig att flytta närmre.och på så sätt få till ett umgänge dagtid en period?

Vad tycker pappan om att ert barn låser sig så hos honom?

Sen tror jag att det är dumt att ge upp sitt barn om det inte finns något fel hos dig. Då får ni föräldrar bestämma och stå fast vid det en period och se om det släpper. Men det behöver ju inte innebära att du inte ska få träffa barnet. Kan soc hjälpa om pappan vägrar, för det kan ju inte vara barnets bästa att förlora en förälder och att den andra står bakom det beslutet. Han måste ju kunna ge barnet positiv hjälp att vara hos dig. Har du bevis på vad han sa när ni gick isär?

Du behöver inte svara om du inte vill, men det kanske kan få dig att se något du missat iaf.