Inlägg från: ostpaj |Visa alla inlägg
  • ostpaj

    Hur släpper ni negativitet?

    Jag tar avstånd från energislukande människor. Tro mig, ditt liv kommer bli annorlunda! Behöver inte aldrig mer prata med dem. Men vi pratar mer sällan. Så skönt :) Sluta lyssna på deprimerande musik. Vet inte om du gör det, men jag fick tipset att göra det för några år sen. Även om det var min favoritartist kände jag mig gladare. Läste ngt intressant tidigare idag. jag googlade, av ngn anledning "fake it Til you make it". Läste en artikel där psykologer tipsar deprimerande människor att tänka positivt och tycka "jippiiii" om dina tråkiga, vanliga vardagsrutiner, även om du tycker det är pest och pina. Tillslut kommer du ha lurat hjärnan och så småningom kommer du att bli en gladare, positivare människa! Så, tänk positivt! Sluta lyssna på folks negativa kommentarer. I grund och botten, vad rör det sig? ;) Lycka till!

  • ostpaj
    wildflowers skrev 2016-08-07 22:37:05 följande:
    Precis...lite svårt blir det med de basala behoven när man fått sitt första barn. Men så sant. Måste nog styra upp lite rutiner. Men jag tänkte mer konkreta tips typ andas eller räkna till tio haha

    Tänk positivt! Ta vara på nuet (jisses, världens tråkigaste svar.) Du är här och nu. Ni är friska och mår förhoppningsvis bra. Småbarnstiden varar inte för alltid. Inom kort hår ni en ny rutin, ny vardag att anpassa er efter, att göra och lära känna. Med min förstfödda försökte jag se världen genom hennes ögon. ALLT var nytt för henne! En helt ny människa, hon hade aldrig känt en kall sten eller känt ett torrt löv, känt på mjuk mossa osv.... det finns en hel värld att upptäcka! Gud vad jag svamlar märker jag. Jag är glad iaf! :D vet inte om jag kom med ett enda råd. Haha
  • ostpaj
    wildflowers skrev 2016-08-07 22:54:16 följande:
    Ostpaj du kom med jättefina råd!! Jag är jävligt rolig och glad som person. Men har en stor familj som varit väldigt sammansvetsad under lång tid. Sjukdom och sorg har gjort vissa personer otroligt bittra och oerhört jobbiga att vara runt. Svårt att bara säga näe jag vill inte ha kontakt längre. Det funkar inte.... Däremot måste man nog som du säger ta lite avstånd från energitjuvar. För fy vad de drar ner en. Man tappar fokus o den positiva tråden. Så synd för även om första året varit tufft så njuter jag av tiden som nybliven förälder, och som du säger få se sitt barn uppleva allt för första gången. Det ärunderbart.

    Det där är jättesvårt. Min bror dog för några år sen och !in mamma blev verkligen, verkligen nere. Så hela tiden att hon önskade att det var hon som dött istället osv. Kul för oss kvarvarande barn att höra? Råkade vi nämna hans namn (i ett glatt sammanhang) vid ngn tillställning började hon gråta osv. Det pågick i ÅR! Tro mig, ibland hade jag lust att skrika henne rakt i ansiktet "ryck upp dig!" för egentligen gräver hon bara sin egen grop. Men det är det som är vitsen med sorg; den tar sån tiiiid. Och alla gör det på sitt sätt, sin tid. Just där är det bara att... stå ut, tyvärr. Om det är en person som gått bort får du bara minnas de bra stunderna och verkligen ta vara på livet ännu mer! :)
  • ostpaj
    wildflowers skrev 2016-08-08 04:08:21 följande:

    Ja min pappa gick bort för 1.5 år sedan efter att ha varit sjuk i ungefär lika lång tid. Mamma har varit väldigt nere låter precis som du beskriver din. Hon pratar och längtar om sin egen död nästan. Det är ju asjobbigt för oss att höra. Men jag älskar såklart henne och ställer upp jättemycket. Även om jag önskar hon kunde försöka vara nöjd med det positiva i livet..mamma har ju jättemkt att vara glad över men väljer missnöje. Och har svårt att komma ur ätandet och ångesten som då smittar av sig på mig.

    Det är 1-2 syskon som av egentligen självorsakade problem/livsöden blir otrevliga att vara runt.

    Har en syster som kan vara go snäll och omtänksam mem mest arg irriterad bitter o lynnig som bara är missnöjd med allt. Det bla. Suuger energin ur en


    Usch, låter bekant. Vändningen för min mamma blev när hon träffade en ny partner. Då blev hon glad och livet fick en mening. De är fortfarande tillsammans och min mamma är glad och mår mycket bättre än då.

    Jag var, för säg, 10 år sen negativ och missnöjd. Utan att jag själv tänkte på det. T.ex det jag skrev tidigare med musik och tänk. Sen var det faktiskt en vän som rakt i ansiktet spydde galla på mig och sa rakt ut i ansiktet "du är så jävla negativ!" det fick mig att börja anstränga mig att tänka positivt och det funkade. Inte över natten, såklart, men jag är en helt annan människa nu än för tio år sen, tack och lov!

    Finns det ngn chans att du kan prata med din syster?

    Sen om man sitter i en självvald situation och är bitter, så tror jag att man måste träffa botten innan man själv lessnar, ändrar sin livssituation och känner att nej, nu har jag fått nog!

    Det är trist med en trasig familj, jag vet. Jag försöker bara göra min vardag positiv och bra för mig och mina barn för jag vet ju vad jag INTE vill ha! :)
Svar på tråden Hur släpper ni negativitet?