eelinh skrev 2017-08-28 14:19:05 följande:
Spännande! Vi ringde kvinnokliniken idag, hon sa att hon skulle försöka få tag i vår läkare denna vecka och sedan ringa tillbaka över hur vi nu gick vidare. Jag hoppas att det blir lika för oss som för er, hade varit skönt om något fick gå enkelt och smidigt.
Hur känns det för er att snart vara i gång?
Jag har sån ångest över att vi faktiskt insett att vi nog behöver hjälp, jag har alltid trott vi skulle klara det själva. Har nog mest ångest över att det inte ska fungera, hur kommer man må då liksom? Om inget händer även under ivf-en. Det känns som sista utvägen och den känns så otroligt tung tycker jag.
Jaa hoppas det! Man har ju väntat tillräckligt länge.
Jag har varit rätt lugn enda tills igår. Nu har jag så ont i magen av oro. Ska träffa läkaren om några timmar å gå igenom allt. Men jag e så nervös för allt! Hur ska det gå med sprutorna? Tänk om äggplocket infaller då min pojkvän e bortrest? (Han måste åka iväg med jobbet två tre dagar) så vi måste vänta ännu e månad? Tänk om han inte klarar å göra spermaprov igen? Massa såna tankar har jag. Plus att jag är svin nervös över att berätta för chefen.. för har kommit fram till att det är det bästa. Om hon tar det bra såklart xD
Jag förstår din ångest. Trodde också att det skulle gå naturligt i å med att vi för sex år sen blev gravida (men gjorde abort) :/ det är läskiga tankar. Men vi får inte ge upp än och får tänka att ivf har hjälpt så otroligt många. Vi får hoppas att vi har turen att bli en av dom <3