Får kille ha strumpbyxor ?

Inte Chuck Norris. Det är bara kvinnor som har strumpbyxor

Tänker bryta mot elfte budet och använda tunnstrumpbyxor under jeansen hela dagen.

Får vara noga med att stoppa ner skjortan ordentligt i linningen. Tar ett par riktigt damiga, som alltid i 20 denier med förstärkt byxdel.

Skall inte gå så mycket, mest åka tåg.

Inledde dagen med ett par som var alldeles för korta i benen med resultat att byxdelen kasade ner. Bytte till ett par i storlek 44- 52. Då kunde man få upp midjeresåren till armhålorna. Det känns som att vara inslagen och paketerad i tunn, hal spindelväv. Det är en märklig upplevelse att nåt som bara är en massa hål kan värma, för det gör även tunna nylonstrumpbyxor under långbyxorna. Det kalla byxtyget kommer inte i kontakt med huden på nåt vis.

Vi måste ge utrymme och mervärde även för passiva deltagare här, annars kunde vi ju lika gärna messa eller pm: a varandra? Även om det inte är så många aktiva postare här, kan vi ge oss DEN på att tråden läses.

Har provat många flerpack men resignerat eftersom de saggar och säckar ganska rejält redan första dagen. Spänsten försvinner. Köper numera alltid enkelpackat med förstärkt häl bl a för att undvika att  strumporna vrider sig på benet. Måste testa dina Willys, egentligen inte av ekonomiska skäl men det är givetvis alltid kul att hitta bra prylar för lite pengar. Som Lidl´s rakhyvlar med tvillingblad.

Som svar på frågan har jag gottat mig i ett par 20 denier i färgen Sarah.
Det var en i den långa raddan bleka modefärger under 80- talet som mest passade till bleka, ljushyade kvinnor av nordiskt slag, En av flickorna på banken där jag bodde hade alltid dessa bleka vårmodefärger, Hon köpte dem i affären där jag jobbade lite då och då, så därför vet jag. Silvia, Diana, Paloma, Sorbet, Polar, Solaris, Sarah och Gavina.

Det fanns också ett mellanspel av Sissi 1982,
den enda vårmodefärgen i beigeskalan under hela 80- talet.

Sarah var en modefärg som döptes/ utsågs som cred åt en bärerska för lång och trogen tjänst. Det var hon Ferguson, Fergie, som ofta hade blekvita ben med dragning åt grått.

Innan dess fanns Diana, 1983, efter känd engelsk first lady.

En annan färg, Silvia från 1981, var en hyllning till vår drottning, som då ansågs något av en pionjär när det gällde blekbeigea toner. Gick ofta i pärlvita alabasternyanser då. Läste om beslutet i Expressen Söndag under sommaren 1980.

Kör ni med eller utan kalsonger under strumpbyxorna

Det ger sig självt att knappast någon säger något i sådana här frågor. Givetvis hade det blivit en snackis om nån kunnnat se på screenen att en man har strumpbyxor med förstärkt byxdel under jeansen.

Det finns allehanda skrönor om kvinnor som blivit stoppade på flyget för att de haft kopparspiral. Ta sådana berättelser för vad de är!

Idag blir det ännu en blekbeige nyans, Gavina, under Levisarna. Övervägde Keifer Satin lycra i 15 den. i solbrun nyans. De är glansiga och hala mot byxorna men också gravt vulgära och groteska även på de mest välsnickrade flickeben.

Vid ett tillfälle för längesen i skolan, på en lektion i Hemkunskap, diskuterades kläder.
Det kan ha varit 1974  och lärarinnan ansåg att man på vintern borde använda nåt tjockare än tunna strumpbyxor när det var kallt ute. Det kommenterades av en flicka som sa: nä sådana täckande strumpor är fult, det vill man ju  inte ha! 

Nuförtiden finns knappast tunna strumpbyxor kvar i några kvinnors garderober eller byrålådor. Ser man något i vardagen är det mönstrat eller opakt( täckande) , så nog växlar modet och idealen.  

För egen del har dock användandet av tunnisar ökat den senaste tiden.
Idag har det varit kallt i huvudstaden och ett par 20 denier i färgen Riviera har hängt med utan vare sig kas, glid eller maskor. Inte heller har resåren rullat ned.

Full poäng till den svenska tekoindustrin som avvecklades för typ 40 år sedan.
De gick knackigt länge innan det, men satan vad bra grejer de gjorde! 

Jag och många med mig hade också kalasbyxor men det var innan vi började skolan. Kan inte minnas mer än någon enstaka efter skolstarten.

Vad man tycker eller inte tycker är såklart högst personligt.

Jag var närmast överens med Ingela när hon dissade ribbstickat och täckande där och då.

Varje gång jag ser nån klädd sådär tänker jag närmast; nej, varför tog hon inte tunna istället?

Önskade och hoppades att det skulle hända.

Ibland gjorde det, ibland inte.

Tunna nylonstrumpbyxor har varit my love, my life på många sätt. Det har lockat mig, trissat mina sinnen, eggat fantasin och distraherat.

Det har haft allt det där, jag som man inte kunnat prestera eller locka med. Ett hårt kvinnligt attribut. Ömtåligt, skört och bräckligt. Elegant och läckert på släta, hårlösa ben. Opraktiskt som bara den, som mycket annat kvinnor har för sig också.

Kylan håller i sig så idag blir det ett par Dim Sublim i Terracottafärg under. Känns som de är gjorda av gummigarn.

Om man studerar regelrätta transor är det närmast regel med få undantag att de är kädda i nylonstrumpor. Endast ansiktssmink och långt hår tycks ha högre prioritet. Kanske kan man i detta se nåt mönster om vad som bedöms väsentligt? En transa vill nog oftast bli sedd och kommenterad. Eller är själva handlingen i sig det viktiga? Att bryta normen och gå över gränsen?

Idag blir det tågresa med ett par tunna i gråsvarta färgen Delphi under. Undrar hur vanlig jag är? Undrar också när kvinnor slutade använda tunna strumpbyxor som underställ?

I början av 80- talet fanns bruket kvar, av insändare till Expressens B. O. att döma.

Alla mer eller mindre nördiga har en fallenhet att grotta ner sig och samla en hel del information. Sånt som för de flesta är oväsentlig överkurs.

Till Expressens B. O- sida kom det den 20 december 1981 en insändare från signaturen Carola i Björklinge. Hon undrade vad andra tjejer tyckte om vanliga tunna strumpbyxor. Varför skall man ha dem under jeansen varje dag? Hon tyckte de spände så pass om magen att de blev obekväma. Så därför använde hon strumpbyxor endast till kjol och klänning.

Svaret kom den 30 december från en Bollnästjej som menade att 
" strumpbyxetjejer" var kloka och förståndiga. De ville undvika att frysa och få reumatisk värk senare i livet. Dessutom tyckte hon att Carola borde köpa en storlek större på sina strumpbyxor om de spände runt magen.

( B. O. stod för Barnombudsmannen och var en spalt på sista sidan i Expressen under många år.)

Det finns som synes en praktisk dimension i användandet, även om inte tunna strumpbyxor är speciellt kända för det. Jag torkar ut huden och får klåda av tjockt
underställ. Det händer aldrig med tunna nylonstrumpbyxor. 

Är numera en betydligt mer flitig användare av förbjudna kläder under än många kvinnor. Idag har jag just vågat mig på att klä av mig i delad sovtågkupé. Inte så svårt. Bara att skala av sig alltsammans i samma drag. Det kluriga blir imorgon bitti när det blir dags för påklädning.

Mörkt lär det vara, så jag får känna mig fram.

Enda ledtråden är att tvättmärket sitter BAK i byxdelen. Hur skall detta sluta?