Föräldrar till barn med NPF-diagnos, vilken hälp får ni?
Jag har sedan jag blev gravid tänkt att min äldsta är ett barn som jag kommer få kämpa lite extra för.
Även BVC uppmärksammade detta, vilket stod i papprena som skickades till skolan.
Pga rekommendation från logoped sökte vi oss till prima, som inte tyckte att vi behövde hjälp.
Ca ett år senare gick de motvilligt med på att utreda. Under utredningen deltog mitt barn absolut inte hela tiden, då hen blir obekväm och osäker i nya situationer.
Från förskolan fick vi NOLL hjälp och NOLL stöd. Det var absolut inga problem. De problemen som funnits hade nu försvunnit (ändå så stod det tex i utredningsmaterialet att andra barn inte vågade säga emot mitt barn pga att de var rädda eftersom mitt barn fick sådana utbrott om någon sa emot hen. Personalen sa inte heller emot mitt barn. Det tycker iaf jag är problematiskt), pga förskolans ovilja att se problem som fanns blev mitt barn odiagnostiserat då. När skolan började berättade jag för personalen om det mesta. Vilka problem JAG och barnets andra förälder upplever, men även att förskolan ansåg att det inte fanns några problem. Det tog inte många veckor innan skolan hjälpte oss med en kartläggning och de kontaktade även prima om deras syn på mitt barns problematik vilket resulterade i två diagnoser.
Vi som föräldrar har varit i kontakt med HAB, och fått lite stöd och lite hjälpmedel (tavla och timestock). Skolan har nu till det nya läsåret satt in en resurs i klassen men min uppfattning är att denna är med mitt barn väldigt mycket.
Sedan mitt barn har börjat skolan, där de sett hens problem har hen utvecklats ENORMT. Gjort så många framsteg och har numer mer fasta kompisar, hen har haft kompisar men alltid hattat mellan olika grupper. Hen måste inte vara med ett specifikt barn idag, men har en mer "grundkrets" av vänner och utöver det umgås sporadiskt med lite andra barn.
Utöver det har mitt barn vågat börja på en aktivitet, vilket vi försökt med flera gånger innan med det varit dött lopp, har inte klarat att delta i nya sammanhang på det sättet.
Under utredningen på prima framkom att begåvningsnivå låg på det "undre spannet" men eftersom hen inte deltog ordentligt så har jag alltid tvivlat lite på det... Jag har alltid tänkt och hoppats att under rätt förutsättningar så är det inte så.
Från att inte alls varit intresserad av bokstäver mm så har mitt barn nu börjat läsa och gör det bra, har en av de avancerade böckerna i läxa, som hen hanterar bra när hen orkar koncentrera sig, annars funkar det inte alls.
Så för oss har det gjort extremt mycket att skolan sett mitt barn och hens problematik, skolan är inte perfekt såklart, men gjort sådan skillnad för oss!