Föräldrar till barn med NPF-diagnos, vilken hälp får ni?
Ett par frågor till er som har barn med NPF-diagnos, eller är vuxna och själv har NPF-dagnos:
1. Vilken hjälp/stöd har du/ni fått från olika instanser som vård, förskola, skola mm att klara vardag, skola, arbete mm och hur tycker du att den har fungerat?
2. Vart vänder man sig för att diskutera eventuell utredning för NPF-diagnos och vad är det man tittar på innan en utredning startas?
Berätta gärna vilka vårdinrättningar, kommuner, skolor samt diagnos det handlar om för din del (du kan vara anonym).
Jag har en son på 5,5 år med autismdiagnos. Han fick sin diagnos vid årsskiftet och vi har inte fått något speciellt stöd alls. Har varit på en så kallad föräldrautbildning hos BUP som inte gav någonting då vår son inte har den typen av problem som det fokuserades mest på.
Vi har sökt vårdbidrag hos försäkringskassan men ännu inte fått ärendet handlagt (7 månader sen vi ansökte).
Så generellt är jag rätt missnöjd med "stödet".
Vår son fick remiss till barnpsykolog genom BVC då det vid 2,5årskontrollen konstaterades att han var sen med språket och inte visade så stort intresse av att samarbeta med främmande vuxna. Vi som föräldrar hade inte märkt så mycket då det dels var vårt första barn och dels fungerade han väl i vardagssituationer när han hade stöd av oss föräldrar. Efter ett samtal och utvärdering av barnpsykolog bestämdes det att han skulle utredas, sen tog det 1,5 år innan utredningen väl genomfördes och den resulterade i en autismdiagnos. Sen har det lixom stannat där. Sonen fungerar fortfarande väldigt väl i vardagen, både hemma och på förskolan och vi märker inte av hans "problematik" speciellt mycket och förskolan tycker att han fungerar bra på förskolan också. Så vi har inte ansträngt oss så mycket för att få mer hjälp heller då vi inte riktigt ser behovet i dagsläget, kanske ändras det när han börjar förskoleklass nästa höst.
Bor i Karlstad kommun.