Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!
Det stämmer förstås inte. Det är onaturligt i ALLA miljöer!!
Det stämmer förstås inte. Det är onaturligt i ALLA miljöer!!
Tänkte att vi kunde diskutera lite, för och nackdelar, hur det sker, varför det sker osv osv!
MORALTANTER UNDANBEDES!
Jag kan börja med att berätta att jag skaffade mig en älskare för ungefär 5 månader sen.
Har aldrig känt mig så älskad och omtyckt utan krav förr. Hemma har jag det stabila livet med en sambo som jag älskar och som älskar mig, vi har underbart sex men allt går på rutin. Att träffa någon vid sidan av är så spännande och sätter fart i tillvaron.
Enda nackdelen är att vi alltid måste planera när vi ska träffas.
Hur har ni andra det som bara ser en älskare som något som piggar upp en annars tråkig tillvaro?
Jag slås av att vi alla har så olika anledningar till vår otrohet. Jag funderar hela tiden hur jag ska göra, vem jag vill vara med. Jag är gift, har barn men är kär i nån annan. Andra är helt säkra på att de bara vill ha sex och allt däremellan. Det blir konstigt när andra tvunget ska sätta samma etikett på oss.
Anledningen till att ni hamnar under samma "etikett" är väl förmodligen för att ni bedöms efter den ni gör inte efter vad ni känner, dvs oavsett om man är kär eller kåt så är man fortfarande otrogen mot sin partner och älskarinna åt någon annan
Tycker inte det är konstigt alls,du ser det fortfarande ur en "vilken anledning man har" synvinkel, för en utomstående spelar det ingen roll vilken anledning man anser sig ha till sina handlingar, man bedömer personen efter vad hen gör inte efter vilken anledning personen anser sig ha till sina handlingar.
Om vi tar ett exempel... en man som misshandlar sin fru kommer få etiketten "hustrumisshandlare" av sin omgivning. Han själv kanske anser att han inte alls är lika taskig som sin kompis Bengt eftersom han bara slagit sin tant ett fåtal ggr och bara när han varit full.. till skillnad från Bengan som spöar på frugan hela tiden. Han kommer förmodligen tycka att omgivningen inte förstår och dömer honom alldeles för hårt och inte alls förstår att det faktiskt finnas anledningar till att han gör som han gör, han pappa var alkis, mamma sket i honom, dålig sand i sandlådan, trasiga leksaker... etc..
Hans omgivning kommer fullkomligen skita i vilken anledning han har till att slå sin fru, de kommer skita i om han bara slår lite eller mycket, han gör en omoralisk handling och döms efter det. Hans förklaringar kommer tolkas som dåliga ursäkter eftersom hur man än vrider och vänder på det så hade han faktiskt kunnat låta bli att misshandla sin fru men väljer att fortsätta med det.
Tycker inte det är konstigt alls,du ser det fortfarande ur en "vilken anledning man har" synvinkel, för en utomstående spelar det ingen roll vilken anledning man anser sig ha till sina handlingar, man bedömer personen efter vad hen gör inte efter vilken anledning personen anser sig ha till sina handlingar.
Om vi tar ett exempel... en man som misshandlar sin fru kommer få etiketten "hustrumisshandlare" av sin omgivning. Han själv kanske anser att han inte alls är lika taskig som sin kompis Bengt eftersom han bara slagit sin tant ett fåtal ggr och bara när han varit full.. till skillnad från Bengan som spöar på frugan hela tiden. Han kommer förmodligen tycka att omgivningen inte förstår och dömer honom alldeles för hårt och inte alls förstår att det faktiskt finnas anledningar till att han gör som han gör, han pappa var alkis, mamma sket i honom, dålig sand i sandlådan, trasiga leksaker... etc..
Hans omgivning kommer fullkomligen skita i vilken anledning han har till att slå sin fru, de kommer skita i om han bara slår lite eller mycket, han gör en omoralisk handling och döms efter det. Hans förklaringar kommer tolkas som dåliga ursäkter eftersom hur man än vrider och vänder på det så hade han faktiskt kunnat låta bli att misshandla sin fru men väljer att fortsätta med det.
Mmmmm och själv tycker man alltid man ska frias helt eller hur?
Opålitlig är man väl i vilket fall som helst?
Man har väl svikit sin partner oavsett?
Menar du att du skulle vilja bli påkommen och ta konsekvenserna för dina handlingar?
Jag håller med dig. Känns också som att det finns en massa floskler och myter om otrohet som sprids via kanaler som t ex Aftonbladet.
Har själv öppnat upp min för dels en kompis och dels en kurator och berättat om min otrohet. Båda två sa ungefär samma saker: Det är mitt förhållande det är fel på, jag borde skilja mig, barnen far alltid illa och märker av otrohet, otrohet är ett tecken på att man inte älskar sin partner osv. Själv kände jag inte igen mig i NÅT av det de sa och vill absolut inte skilja mig, att i detta läge påbörja en skilsmässa skulle knäcka mig totalt. I mina ögon är otroheten helt relaterad till MIG SJÄLV och varken skilsmässa eller parterapi skulle hjälpa vad gäller mitt beteende.