Inlägg från: tamara82 |Visa alla inlägg
  • tamara82

    Orolig mamma till 3 åring ( autismn? )

    Hej,

    Min son som är 3 1/2 år pratar knappt. Han kan säga enstaka ord många däremot säger han fel , vissa korta han av och vissa föremål har han egna ord till. Om han vill nåt så säger ha mamma och pekar .eller hämta en vid handen. han vill gärna att man är med och leker men på hans sätt annars blir han arg.

    han har svårt med förändringar till exempel när vi bytte stol. när man kallar på honom så reagerar ofta inte om man inte tillägger ska vi äta glass o.s.v.

    Han är glad och pigg , mycket spring i benen älskar och busa, men håller inte nån blick kontakt länge. förut så gjorde han det.

    När han började gå gick han på tån, der gör han ibland fortfarande.

    Alla försöker säga att det kommer nu när han gå på dagis men jag vet inte, jag är så ledsen

    visserligen verkar han förstå det mesta om jag be honom att hämta nåt eller frågar efter saker då pekar han rätt . Men han vinkar till exempel inte hejdå om man inte säger till. ord som han kunnat säga som t.ex hemma blivit hem...o.s.v

    han är inte blöjfri heller vill helst ha blöja. kan sitta på toa men gör inte i den.

    jag är så orolig kan inte sova m.m. ska iväg till familjrådgivning snart så få se.

    men var nån med om liknande? tack för alla svar!

  • Svar på tråden Orolig mamma till 3 åring ( autismn? )
  • tamara82

    Jo självklart kan man inte ändra på mitt barn och jag älskar honom över allt annat. Men jag är rädd orolig ändå , en situation som känns just nu så overkligt om det är nu så. De på förskolan menar han är bara lite sen. jo visst det kan vara så men tänk om det ligger nåt annat bakom. så vore det väldigt trist om han inte få rätt hjälp i tid! Bara för att man ska avvakta och se.

  • tamara82

    Jo så är det väl också att alla olika med eller utan diagnos. Egentligen skulle vi ju säkert alla ha nån diagnos , jag har t.ex väldigt svårt att koncentrera mig på fler saker samtidigt och är en otrolig grubblare blir lätt rädd för eventuella förändringar som jag inte är beredd på, som har en stor betydelse för mig. Som sjukdom i släkten, pengar , arbetslöshet, bråk med grannar/ myndigheter och nu min pojk. Jag grubblar och grubblar tills jag får ett definitivt svar . Då kan jag bli lättat eller få möjlighet att gå igenom min sorg.

    Inte heller de roligaste egenskaper. Men jag klarat skapligt hittills, men känner att jag nu behöver hjälp både för min egen och min sons skull! För han har blivit det viktigaste i mitt liv nu !

Svar på tråden Orolig mamma till 3 åring ( autismn? )