Propavan - går hästsparken över?!

Ja, jag kanske är överdrivet rädd för beroendeaspekten när det kommer till imovane... Imovane gör mig ju inte t zombie iaf

Det är ju inga problem att äta imovane om du mår bra av det. Och så länge läkarna skriver ut. Det kommer en dag (om nåt år eller två) så läkaren kanske vill att du ska vänja dig av med den. Men det problemet kan du ta då när du är friskar på dig.

Bra synpunkt Birgitta. Måste resonera med min läkare om detta!

Jag har lidit av sömnproblem mer eller mindre hela mitt liv. Eller... insomningsproblem. Jag gick på 7,5 mg Imovane under två år. Sen sa läkaren stopp. "Nu bör du vänja dig av med detta". Jag tog två månader på mig att mycket noggrant och långsamt dra ner på en liten bit per vecka i taget så hjärnan fick vänja sig. Imovane ställer till det. Slutar man direkt med hela dosen så kan man inte sova. Så är det bara.

Jag var klart irriterad på läkaren som minsann skulle tvinga mig bli av med Imovane så jag inte skulle kunna sova. :). Det var ju min trygghet och krycka att veta att jag faktiskt fick sova.

Men - sen ett år tillbaka sover jag som en liten gris. Går upp vid 7.00. Gör mig iordning för jobb. Jobbar hela dagen. Och i säng vid 22-tiden. Läser en timme och sen somnar jag. Ibland ligger jag och snurrar och får kanske bara tre timmars sömn, men det är bara nån gång i veckan så det står jag ut med :)

Så jag skulle nog rekommendera dig att få en högre dos Imovane, skippa propavan, och köra på det tills du är läkt. Först därefter trappa ner.

Ja, är inne på det också nu.

Inatt tog jag 1 propavan och 2,5 mg imovane. Vaknade ändå efter 2 timmar. Klarvaken. Tog resten av imovanen då (så tillslut blev det en hel tablett) och sov gott till 7. Men nu är jag ändå kocko i huvudet pga propavanet (som ändå inte hjälpte mig). Hade ju varit bättre om jag tagit 1 hel Imovan på en gång då kan man tycka...

Tack för stöttning och råd!

Vill ändå höja ett varningens finger för Imovane... Jag började för mer än två år sedan när min mamma var cancersjuk... Tar dom fortfarande. Varje natt. Har dock vägrat ge efter och höja min dos. Hela mitt liv kretsar kring om jag ska kunna sova på natten känns det som och varje gång jag tar en Imovane så skäms jag på något sätt. Jag kan inte för allt i mitt liv sova utan nu. Jag har också sjuk ångest på nätterna när jag försöker trappa ner. Var bara medveten om att man blir beroende ganska fort och att du kommer behöva höja dosen då för att få samma effekt. Jag såg den som lösningen på alla mina problem första månaderna.

Inte konstigt alls att du inte kan sova utan. Imovanes beroendeeffekt gör att hjärnans sömncentrum slås ut helt (väldigt enkelt uttryckt) till skillnad från propavan. Så om du skippar Imovane, säg i tre kvällar i rad, så kommer du vara vaken tre dygn. Därför måste man trappa ner väldigt försiktigt och långsamt.  Beroendet av sånt här kan komma på en vecka om man tar varje kväll.

Ledsen för din mamma anonym (beroende). Hoppas hon klarade sjukdomstiden. Jag har själv gått igenom cancer med allt vad det innebär.

Jag har lidit av sömnsvårigheter hela livet och har provat många olika sömntabletter. Har aldrig känt av någon 'baksmälla' av Propavan, de flesta andra har däremot slagit till hårt dagen efter och smaken i munnen som vägrat försvinna oavsett vad var inte värd sömnen enligt mig. Går på Propavan nu och är jättenöjd, sömnen känns mer 'naturlig' och jag kan ta det trots att jag inte är barnledig eftersom jag inte sover som medvetslös på det.

Har i samråd m min läkare nu bestämt att jag kör på enbart imovane. Jag är ju sjuk i utmattning och mitt stresspåslag gör att jag inte sover. När jag mår bättre igen kommer jag kunna fasa ut imovane. Som frisk kan man ju hantera några dagars dålig sömn, som sjuk är det katastrof. Jag gav propavan en veckas chans. Sov inte bra och mådde zombie dan efter. För mig är alternativen sova på kemisk väg eller inte sova och blir så nere att jag bara vill försvinna. Enkelt val blir det då.

Jag började m en hel imovane för 4 mån sen och kunde efter 2-3 månader trappa ner med en kvart i taget, inga problem alls. Nu har stressen dragit igång igen och jag tänker att det blir en repris från förra omgången

Bra. Tror det är klokt. Men det viktigaste är, när man är utbränd, är att slippa stressen. Var glad att det finns, om än beroendeframkallande, medicin att sova på. Sömnlöshet används som tortyr i vissa länder. Så knapra på och låt det ta ett halvår, ett år, eller två - innan du bestämmer dig för att nu är det nog och då trappar du ner försiktigt.

Precis så Birgitta! Medicinen får va min vän just nu, sen får jag trappa ner. Det gick ju bra för dej efter 2 år (och för många andra) så jag borde fixa det jag med.

Det gick bra för att jag tog bort en liten bit i taget per vecka. Och lät hjärnan vänja sig. Då märks det knappt av :)

Jag har haft grava sömnproblem i hela mitt liv. Jag tar 1, 5ml theralen, 2 propaganda och 1 zopiklon för att sova över huvudtaget. Enda gången jag lyckades sova utan piller var när jag gick igenom en ECT behandling, men då tappade jag minnet istället.

Urs, vad jobbigt never sleep! Har aldrig tidigare haft sömnproblem utan bara nu under min stressreaktion. Och jag har all respekt för sömnproblem nu. Sömn är ju en förutsättning för att kunna funka alls. Hoppas du kan få mer hjälp! Har du varit på sömnklinik eller sömnskola?

Jag har dig i tanken Birgitta när jag stoppar i mig tabletterna jag hatar att älska.

Lycka till Sleepless! Ta det lugnt och försök att bara vara :)

För mig så gick bakfyllan över. Tyvärr verkar min kropp vara allergisk mot Propiomazin, så fick jäkla massa nässelutslag :P

Jasså, hur länge ungefär tog det innan bakfyllan försvann?

Och trist m utslag! Är det inte det ena så är det det andra

Haha ja det var så jag med tänkte :)

Det tog mig 5 dagar sen var det lugnt :)

Hur stor dos tog du? Jag märkte att jag bara sov om jag tog 1 1/2 tablett. Men var då helväck i huvudet efter. Tog jag mindre så vaknade jag vid 4 och kunde inte somna om.

1 x 25 mg, två timmar innan det var dags att sova :)