Förlossningen var förjävlig!!

Det låter ju inte så roligt det där. Självklart borde du ha fått hjälp att ge er son mat medan mamman var på operation! Men det låter också lite som att du var väldigt oförberedd på hur det går till på förlossningen? Alltså hur saker och ting funkar, vad man kan vänta sig, saker som kan gå snett osv. Hade du/ni inte "läst på" lite innan?

Men hade ni inte gått någon föräldrautbildning innan förlossningen? Jag tycker verkligen synd om din flickvän som blev så skadad, men det var ju ändå ett ganska normalt förlopp under förlossningen.

Du pratar väldigt mycket om dig själv. Hur trött du var vad hemskt det var för DIG mm mm mm. Det är din kvinna som haft det jobbigt. Men du pratar om att du inte fått sova. Läs på innan hur det är att ha bebisar och hur en förlossning kan gå till. Du verkar väldigt omogen och ego. Hon har opererats länge pga skador i underlivet som kan ge henne men hela livet och du tycker synd om dig själv för att ert nyfödda barn skrek.

Oj vilket märkligt perspektiv du har! Kanske läge att fundera lite på hur mamman till barnet upplevde förlossningen... Trött, springa till kafeterian i onödan och ett skrikande barn är helt säkert en droppe i havet i jämförelse. Kanske skulle ha läst på lite innan?

Jag förstår dig TS. Med mitt första barn tog det några dagar innan amningen kom igång ordentligt så han var också hungrig och missnöjd i början. Och jag minns absolut vilken panik jag kände över att plötsligt ha en bebis att ta hand om. Allt kändes skitsvårt, jag visste inte ens hur jag skulle göra för att lyfta upp honom, hur jag skulle lägga ner honom, hur man torkade bort det förbannat klistriga bajset, osv. Lyckligtvis ger övning färdighet och ingen annan kan visa dig alla de där sakerna, det handlar bara om att du behöver tid att känna dig trygg i din nya roll.

Synd att förlossningen gick så illa som den gick för din flickvän och jag hoppas att hennes skador läker bra och att hon inte behöver få besvär resten av livet. Tråkigt för er med en så lång förlossningstid också. Vi har alltid åkt in mycket senare i förloppet så att tiden på förlossningen inte hunnit bli mer än 1-2 timmar. Då slipper man det där med personalbyte (de jobbar ju inte dygnet runt) och att behöva äta och sånt.

Jag tycker också att det låter rätt normalt. Dessutom ville dom kanske inte ge barnet ersättning för att undvika att amningen blev störd. En nyfödd klara sig ett dygn utan mat ( ofta kommer amningen inte igång direkt)

Att du inte fick sova är inget ovanligt. Min make var vaken 36 h i streck. Först under förlossningen och katastrofsnitt, sedan tog han hand om bebisen när jag låg på uppvaket och sedan om han hand om mig när jag kom tillbaka :) Han gnällde inte alls över det. Som vuxen man så förstår han att hans sömn får stå tillbaka för viktigare saker. Själv säger han att han blev så glad över barnet att han inte ens reagerade över att han var trött.

Att väntetiderna är långa på förlossningen är inte underligt. Att dom inte har tomma rum så väntar är inte heller så konstigt. Kanske var det ett eller två akutfall som gick före? Kanske tänkte inte barnmorskan "nu ska jag ge den nya pappan en guidad tur på avdelningen så han hittar mackorna" för att det låg en mamma som höll på att förlora ett barn eller liknande?

Förlossningsavdelningen är en avdelning med mycket varierad belastning. Första gången jag födde barn så födde alla andra också barn.. Då var det knöka fullt. Andra gången så var jag ensam födande där och blev uppassad av varenda personal.

Som någon skrev så hade det nog hjälpt om du var påläst innan. Då hade du förstått att allt som hände var rätt normalt och du hade förstått ditt barn bättre. Min make var ordentligt påläst ch förstod alla steg och åtgärder under förlossningen. Under första förlossningen så fastnade sonen, det var blod och meck över hela golvet och det blev tillslut ett katastrofsnitt, andra gången låg vi på förlossningen nästan en vecka innan dottern kom och fick hjälp av sugklocka sista biten.

Pappan har ju också en upplevelse - men hur kommer det sig att du postar detta nu när bebisen föddes den 1 april? Har du fortfarande behov av att bearbeta upplevelsen? Eller vad är det som du vill med ditt inlägg?

En del av det du skriver känns ganska gnälligt. Man vet att förlossningar kan starta mitt i natten. Min förlossning startade vid midnatt och tog 27 timmar (och då hade vi alltså redan varit uppe länge). Du påtalar att du blev väckt "tidigt som fan". Se det från den andra sidan istället. Ni fick sova några timmar.

Man vet att det kan vara fullt på förlossningen när alla semesterbarn ska komma? Att ni fick vänta på ett rum ett tag gjorde väl inget? De som var mer långt framskridna eller som hade snabbare förlopp hade större behov av förlossningsrummen? Jag har väninnor som nästan föder barn i bilen.

Det här med cafeterian förstår jag inte. Hade du/ni ingen mat med er? Hade ni ingen möjlighet att äta någonting innan ni åkte in? Din tjej kanske inte ville, men du får ju ta ansvar för din egen ork under förlossningen. Det är inget ovanligt att pappan får gå till cafeteria för påfyllning om förlossningen blir långdragen.

Som andra skrivit här så är det faktiskt din tjej som gjort förlossningsjobbet. Hon verkar ha haft det väldigt tufft! Jag hoppas att hon blir återställd! Men hur kunde du tro att hon skulle vara tillbaka efter 20 min från operation? Det förstod du väl av omständigheterna att det skulle ta betydligt längre tid än så? Och trodde du att personalen på ett överbelagt BB skulle ta hand om barnet eftersom du inte hållit i en nyfödd förut? Jag förstår att det var omtumlande och att du var utmattad, men jag hade själv i den situationen (för att värna om bebisen) stått på mig mer om att barnet behöver mat för att mamman är på operation efter en komplicerad förlossning. Jag hade hängt i korridoren tills de tagit sig 5 minuter att ta fram ersättning eller bröstmjölk att koppmata.

Du säger att barnet skrek hela natten. Orkade barnet det efter förlossningen? Vad gjorde du? Hud mot hud? Vaggade?

Men får man en utdragen förlossning och får svårt att föda fram barnet efter öppningsskedet - vilket du inte får välja eller nödvändigtvis kan veta i förväg när det är första barnet - så spelar det ingen roll om du åker in sent? Personalbyte beror på dessutom på när på dygnet du kommer in?

Nej, det förstås, jag reagerade bara på att de hann vara inne på förlossningen i sju timmar innan hon ens var öppen. Men det är klart, det är ju svårt att veta innan, det kan ju ha tagit sju timmar för bara den sista centimetern om de hade det tufft.

Ja, bebisen borde fått ersättning, något du kunde frågat efter. I övrigt låter det inte som en extrem eller förjävlig förlossning.