6års trots

Jag tycker inte om 6-åringar. Elaka svärande små skitungar, som är så klantiga och klumpiga att de slår sönder både sig själva och möblerna. Japp, jag har haft 7 sådana i huset.
Å andra sidan, så även om jag inte minns så mycket av när jag var 6 år, så har min mamma intygat att jag var en gräslig unge. På ett eller annat sätt ska man i genom den åldern, och det rår man faktiskt inte för. Sedan är det ju också en helt fantastisk grej, och det är att när barnet kommit förbi den perioden, så har det förvandlats till en riktigt trevlig 7-åring!

Jag skrev en limerick (av någon anledning jag inte minns nu), när en av mina söner kom in i den där åldern. Han hade fram till dess varit en söt liten ängel till pojke:

Det bodde en mamma i byn
Hon suckade upp emot skyn
Sa: "En Alien bor
i vår Lillebror
Han är borta nu, mitt hjärtegryn!"

Det kändes precis så. En Alien hade kommit och flyttat in och bytt ut min snälla pojke. Ändå var han inte värst! Han ramlade av stolen, spillde ut mjölkglas och snubblade över sina fötter, han var jämt taskig mot sin lillasyster och stack i väg hemifrån utan att säga till. Jag fick leta honom jämt! Men ... hans storasyster brukade jaga småbarn och slå dem bara för att det var kul, när hon var 6 år. Hon och två jämnåriga kompisar var gatans skräck. Sedan blev det sommar, de började ettan och de var hur snälla och lugna som helst.

En lärare, som haft 6-åringar i 30 års tid, sade ungefär så här: "På hösten får jag hit små odrägliga monster, som slåss och ställer till. Ingen kommer överens med någon annan i klassen. På våren tar jag avsked av en klass med snälla väluppfostrade barn, som hunnit skaffa sig nya bästa vänner, leker i stället för slåss och faktiskt kan sitta stilla korta stunder. Att vara lärare åt 6-åringar är det roligaste och svåraste som finns!"

Det där är ju upp till var och en. Personligen har jag sagt till storasyskon att det är helt OK att slå tillbaka men inte att slå först. 6-åringar har i allmänhet respekt för dem som är större och starkare och slår hårdare.

Äh, bekymra dig inte i förväg! Det råd jag brukar ge andra föräldrar, är att alltid ha en hög med trasor till hands nära matbordet, eftersom 6-åringar tippar omkull och tappar ned allting. Och köp hem plåster, för de snubblar och faller hela tiden. Utöver det, så är det väldigt individuellt hur jobbiga de blir. En del seglar förbi 6-årsåldern ganska omärkligt medan andra bråkar sig i genom den. Hur som helst så växer det bort!