Hahaha...nu börjar min hjärna få spel och håller inte reda på vem som är vem och vem som skriver vad ????????...är nog inte helt ensam här med det problemet ????.
Men det gör nog inget ????. Vi skriver det vi vill och orkar och kör vårt eget race
Ringde idag och kompletterade remissen. Psykologen verkade tycka det var solklart och kunde redan på telefon säga att han trodde att medicinering skulle hjälpa mig då jag beskrev mina problem.
Jag kommer få en kallelse om ca 2-3 veckor för ett samtal som avgör om jag behöver utredning (som sagt så lät det på honom som att det med all sannolikhet skulle bli så). Tyvärr så sa han också att väntetiden för själva utredningen just nu låg på 2 år!!! Blir ju lite ledsen då jag är i behov av ganska akut hjälp. Vi får väl se vad de säger.
Åh så likt :).
Söker nytt nytt nytt jag med. Kickar, nya människor, nya jobb, ny träning, nya män....blir ointresserad och totalt off när någon vill ha mig för mycket....rastlös...blir aldrig tyst i hjärnan. Men...jag har för ett år sen hittat klättring! Det blir tyst i huvudet! Älskar det! Vill upp på väggen varje dag varje minut :). Blir något manisk. Men så fantastiskt underbart!
Haha...ja jag minns när vi flyttat till hus, jag och exet. Låg och läste godnatt saga för barnen och kl är väl runt 19.. ser en lös tapetflik (gammal ful tapet)... och måste ju bara riva lite där... slutar med att vi i pyjamas river hela tapeten toklyckliga över hur enkelt det är. Sen ser jag plötsligt jobbet bakom... hur jäkla stort det blev och jag typ dog där och ville bara blunda, titta och voilà ny tapet.. :)
Målat om hela tiden, men hatar förarbete. Möblerar om och hittar på massa saker i huvudet som ofta inte blir verklighet,
Hur var det.....hade ni barn?
Hur fixar ni det? Jag skilde mig som sagt 2 år sen och kör hela barn racet själv varannan vecka och egotrippad solovecka den andra veckan. Blir ofta stressigt, virrigt, bråk, hatar planera mat, ointresserad av mat egentligen. Kör matkasse ibland men blir stressad och irriterad av alla recept och orkar inte följa dem. Kör typ 10 maträtter vi gillar om och om igen i mitt hem. Deras pappa är jättematlagningsnisse och de får spännande mat där och det kanske är ok att i mitt hem inte så mycket variation. Vi äter mkt grönsaker dock.
Vi har dock roligt i mitt hem :). Mina barn tycker jag är ungdomlig och kul och fantasifull :)
Dottern på 10 år sa igår...."mamma....tack för att du förstår mig när jag har saker jag funderar på"....hon är så lik mig som barn.....vilket skrämmer mig...men jag blev varm i kroppen av hennes ord :)....
Var på mitt andra besök på utredningen idag, lämnade urinprov och svarade på lite mer frågor. Hon sa att detta möte tar kort tid för jag hade svarat så bra på de digitala frågorna och att det ger dem en fingervisning på vilka som gör det och vilka som inte gör det. Direkt så känner jag mig så bedömd och som att "vad gör du här, du har ju ingen diagnos, du fixar ju att fylla i formulär". Det är verkligen uttömmande att vara i en utredning och inte veta vad som innebär vad.
Jag satt och kämpade med dessa frågor och grät och ville bara kasta ut datorn genom fönstret samtidigt som jag gillar att svara på frågor.
Känner inte igen mig i andras symtom när det gäller att inte få jobb, inte fixa min ekonomi, inte klä på mig. Men jag fixar inte tal och dotterns matte, jag fixar inte att inte bli så jäkla arg ibland, jag fixar inte att inte bli så attans uttråkad av tråkiga saker och människor som pratar detaljerat. Jag fixar inte att följa ett recept, blir så stressad och irriterad. Jag har konstant rastlöshet i kroppen och ofta att jag har lösningen och ideer i mitt huvud långt för andras. Jag avslutar folks meningar hela tiden och långsamma kollegor stör mig ngt så fruktansvärt att jag ibland måste sätta mig på mina händer för att inte ta över deras dator.
jag jobbar på en it-enhet och löser problem hela dagen och felsöker och klurar och är så jäkla bra på det, men hatar om jag ska starta ett diffust projekt eller ha åsikter i något jag inte finner ointressant! Skjuter upp allt till sista stund. Måste gå tillbaka in 2-3 ggr jämt för jag glömt saker. Glömmer att jag handlat och måste gå tillbaka till bilen och hämta kassen.
Glömmer vad ngn nyss sagt till mig och jag blir så uttråkad när de pratar. Men tycker det är grymt kul att rensa it-skräp och skruva isär datorer.
Oj vad långt...sorry ;) jag vet ju att hälften av er inte kommer orka läsa ;)
Var på mitt andra besök på utredningen idag, lämnade urinprov och svarade på lite mer frågor. Hon sa att detta möte tar kort tid för jag hade svarat så bra på de digitala frågorna och att det ger dem en fingervisning på vilka som gör det och vilka som inte gör det. Direkt så känner jag mig så bedömd och som att "vad gör du här, du har ju ingen diagnos, du fixar ju att fylla i formulär". Det är verkligen uttömmande att vara i en utredning och inte veta vad som innebär vad.
Jag satt och kämpade med dessa frågor och grät och ville bara kasta ut datorn genom fönstret samtidigt som jag gillar att svara på frågor.
Känner inte igen mig i andras symtom när det gäller att inte få jobb, inte fixa min ekonomi, inte klä på mig. Men jag fixar inte tal och dotterns matte, jag fixar inte att inte bli så jäkla arg ibland, jag fixar inte att inte bli så attans uttråkad av tråkiga saker och människor som pratar detaljerat. Jag fixar inte att följa ett recept, blir så stressad och irriterad. Jag har konstant rastlöshet i kroppen och ofta att jag har lösningen och ideer i mitt huvud långt för andras. Jag avslutar folks meningar hela tiden och långsamma kollegor stör mig ngt så fruktansvärt att jag ibland måste sätta mig på mina händer för att inte ta över deras dator.
jag jobbar på en it-enhet och löser problem hela dagen och felsöker och klurar och är så jäkla bra på det, men hatar om jag ska starta ett diffust projekt eller ha åsikter i något jag inte finner ointressant! Skjuter upp allt till sista stund. Måste gå tillbaka in 2-3 ggr jämt för jag glömt saker. Glömmer att jag handlat och måste gå tillbaka till bilen och hämta kassen.
Glömmer vad ngn nyss sagt till mig och jag blir så uttråkad när de pratar. Men tycker det är grymt kul att rensa it-skräp och skruva isär datorer.
Oj vad långt...sorry ;) jag vet ju att hälften av er inte kommer orka läsa ;)
Vad är era svårigheter?
skjuter upp det mesta in i sista stunden.
glömmer vad man nyss muntligt beskrivit till mig
Förstår inte matte och ser inte logiken i det.
Mycket svårt med olika ljudintryck, tv, radio, barn som samtidigt pratar. kan inte fokusera och blir irriterad.
irriterad på sniglar i tunnelbanan framför mig eller segisar i trafiken. kör alltid för fort.
Avslutar nästan alltid folks meningar.
upplevs stressad på jobbet.. men jag är bara snabb och har fart i korridorerna. kan inte gå långsamt.
har ingen ro att kolla film utan att konstant sträcka på fötter och ben. Ändrar ställning hela tiden
Svårt att sitta för länge i möten och fika raster tråkar ut mig.
letar ständigt efter mobil, nycklar, och div saker som jag ej minns var jag lagt dem. Om jag ibland skriver upp vad som ska handlas eller mått inför ett möbelköp ligger alltid lappen kvar på bordet hemma :)
Virrig disträ
alltid mentalt på väg någonstans.
kan bli totalt off och på gränsen till deprimerad om jag är uttråkad.
Kommer ofta inte igång med alla ideer.
kan ha lång belsutsångest inför ett val, det finns så mycket i mina tankar jag vill göra, kommer ofta inte till skott.
men kan utan problem anmäla mig till klätterläger utan att känna en kotte.
byter jobb och totat inriktning var 2-3 år.
ger alltid min barn för många valmöjligheter på tex mat eller helgaktivitet för jag tycker allt låter bra och kan inte välja
möblerar om när lusten sätter in, allt mellan kl 05 p morgon till 12 på natten.
svårt att organisera vardagen med mina barn.
humörsvängningar.
svårt att känna empati när tex någon slår sig.
Och just det ja! Byter jobb hela tiden eftersom jag tröttnar så fort. Och har jag tröttnat. Så är det i princip omöjligt att jobba.
Jag vill ha ett fritidsintresse!! Men! Jag har liksom provat allt.. och tröttnat. Vad gör man då??