Anonym (ida) skrev 2016-11-15 07:29:45 följande:
Jag går upp, tar en pw eller går ut och springer
dricker några koppar kaffe i tystnaden när min sambo fortfarande sover
gör frukost till båda och gör matlåda att ta med till jobbet.
Går till jobbet och jobbar ofta rätt sent. Skulle aldrig kunna glömma att äta.
Det där ständiga "körandet" inuti dämpas oftast av att jag äter..
Jag mår bra av att jobba. Jobbet har nog alltid vart min livlina.
Ibland har jag stannat hemma från jobbet för att jag är så slut, men då mår jag så himla dåligt psykiskt. Blir rastlös, slö och passiv av att ha dötid. Kan inte se på serier eller filmer själv. Sätter på dem ibland men det kör i mig och jag stänger av och gör annat. Ofta är det då jag tar till alkoholen. För att dämpa något inuti.
På fredag har jag iaf en läkartid på vårdcentralen. Känns så himla pinsamt att tänka på att jag ska sitta där och övertyga någon att jag har Adhd. "Diagnoser är ju så populärt" JAg vill inte vara populär. Jag vill inte sticka ut. Jag vill bara ha hjälp.
Jag var alltid arg när jag var i yngre tonåren. Så pass arg att min mamma tog mig till läkaren. Läkaren sade att jag bara var bortskämd. Så hemskt. :(
Nu i vuxen ålder så är jag inte arg längre. Jag är mest ledsen och känner mig desperat.
Mår också bäst i rörelse. Är jag sjuk och inte kan träna är fruktansvärt. Folk säger "lyssna på kroppen". Hatar de orden, vet inte vad man menar, Jag blir så stressad och rastlös om jag inte får göra det jag mår bra av, in mitt fall klättra.
Åh lycka till på fredag. Förstår din känsla, det är skitjobbigt att bli bedömd och ett ens liv på något sätt ligger i just denna läkares vilja. Kan du kanske skriva ned allt du vill få fram? var förberedd! Du kommer säkert få frågan..Varför vill du ha en utredning? Är du inte bara stressad?
Jag togs inte heller på allvar ordentligt. Någon PBU tant sa "nu mår ju du bra, nu har ju du inte några problem längre"...jag gick hem och skar mig i min armar och hetsåt som aldrig förr.