• Anonym (-)

    Varför tog erat förhållande slut?

    Japp, varför tog era tidigare förhållanden slut? Hur länge var ni tillsammans och vem gjorde slut?

    Mitt första förhållande hade jag när jag var 19 år. Älskade tjejen djupt, men det märkte hon tydligen inte nånting av och gjorde slut med mig efter 4 år pga hon kände att jag inte visade nåt och hon kunde inte ha det så. Så synd att det slutade på det sättet. Vi har så många minnen ihop som jag aldrig nånsin kommer glömma. Ingen kontakt alls idag, har dock sett henne ett flertal gånger sen vi gjorde slut.

    Mitt andra förhållande kom inte fören 3 år efter första förhållandets uppbrott. Jag gjorde slut med tjejen efter lite mer än 1 år pga mina känslor svalnade rejält och jag märkte att jag fortfarande hade mitt ex i tankarna.

    Mitt tredje förhållande kom 1,5 år efter att andra förhållandet tog slut. Det höll i lite mer än två år, men hon skulle flytta till ett annat land för jobb och jag kunde inte följa med dit och hon kände att hon inte klarade av distansförhållande, så hon lämnade mig.

    Well, nu står jag här singel idag. Varken partner eller barn, känns förjävligt att allt skitit sig.

  • Svar på tråden Varför tog erat förhållande slut?
  • Anonym (2)

    Den första stora kärleken kom som en stormvind och sen svepte han förbi lika fort. Jag förstod aldrig riktigt varför det tog slut, men jag var ledsen bra länge efteråt.
    Den andra kärleken var några år senare. Vi hade kommit så långt som att prata om att bil sambos när han en dag ringde och sa: Jag ska flytta till Belgrad så vi kan inte flytta ihop. Ett halvår senare hade han träffat en ung tjej där nere som han gifte sig med. Förklaringen var väl att han inte gillade mig tillräckligt mycket samt ville ha en tjej från hemlandet.

  • Anonym (D'archangel)
    Anonym (dispo) skrev 2016-09-29 10:49:41 följande:

    "Hålla för alltid" är ett ganska starkt antagande. Därför bör man ha gott om erfarenhet med partnern ifråga innan man tror det. Det är ju ett faktum att de flesta förhållanden inte håller för alltid eller ens i närheten av hela livet.

    Man behöver inte ha en negativ syn på förhållandet bara för att man inte vill anta att det kommer att hålla för alltid. Tvärtom så är det nog större chans att det håller om man alltid kommer ihåg att det kan ta slut ganska snabbt.

    Man kan helt enkelt inte överblicka livet många år framåt. Man själv förändras och det gör ens partner med. Efter bara ett par år har man inte ens hunnit se riktningen.

    Att säga "jag hoppas vi alltid är tillsammans" är en sak. Att säga "jag tror att vi alltid kommer att vara tillsammans" är en lite annan sak.


    Om man lever i ett förhållande som man tror kan ta slut närsomhelst så tror jag att man börjar ha flyktvägar, och då tror jag att förhållamdet är rätt så kört.

    Ambitionen att vara tillsammans för alltid är något man bestämmer sig för att ha.

    Styr ni erat förhållande eller styr det er? Det är ni som bestämmer.
  • Anonym (dispo)
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-09-29 13:58:06 följande:
    Om man lever i ett förhållande som man tror kan ta slut närsomhelst så tror jag att man börjar ha flyktvägar, och då tror jag att förhållamdet är rätt så kört.

    Ambitionen att vara tillsammans för alltid är något man bestämmer sig för att ha.

    Styr ni erat förhållande eller styr det er? Det är ni som bestämmer.
    Det är skilnad mellan att ha ambitionen att vara tillsammans för alltid, och att övertygat tro att det faktiskt kommer att bli så. 

    Att ha den ambitionen är såklart bra och det har jag också.

    Men att faktiskt *tro* någonting som både är osannolikt och svårt att styra är gulligt men naivt.
  • Anonym (Nope)

    Har haft tre längre förhållanden.

    Första höll i fem år innan vi insåg att vi glidit från varandra och vi valde gemensamt att gå isär. Vi är bästa vänner än idag.

    Andra höll bara i 9 månader och jag valde att göra slut då han inte kunde förlika sig med att jag ville vara vän med mitt ex.

    Tredje varade i 10 år och jag gjorde slut av många anledningar, de viktigaste var väl ett obefintligt sexliv, olika syn på barn/familj och för att jag var trött på att han konstant valde bort mig.

  • Scoops
    Anonym (dispo) skrev 2016-09-29 14:27:59 följande:
    Det är skilnad mellan att ha ambitionen att vara tillsammans för alltid, och att övertygat tro att det faktiskt kommer att bli så. 

    Att ha den ambitionen är såklart bra och det har jag också.

    Men att faktiskt *tro* någonting som både är osannolikt och svårt att styra är gulligt men naivt.
    Fast nu är du bara knit-picky...
    Jag är inte alls naiv när jag säger att jag och min fästman kommer att vara tillsammans alltid. Det går faktiskt att styrka med många exempel (bästa sättet att spå framtiden på är att titta på dåtiden som man brukar säga). Det är inget jag tror utan någonting jag vet. Helt enkelt.
  • Dorian Ertymexx

    Oj, ska man berätta om ALLA? Det är ju några stycken nu... Men mitt senaste tog slut på grund av gammal hederlig logistik. En insjuknad exman som gjorde att det blev klurigt med barn, och en inneboende som gjorde det svårt att vara hos henne. Det rann typ ut i sanden på grund av det.


    Politiskt korrekt. Vuxenspråk för du är dum.
  • Scoops
    Anonym (-) skrev 2016-09-28 23:49:10 följande:

    Japp, varför tog era tidigare förhållanden slut? Hur länge var ni tillsammans och vem gjorde slut?


    Min första relation var en chrush på gymnasiet. Vi var tillsammans i två månader typ och när han började prata om att flytta ihop gjorde jag slut. Jag tyckte inte att man kunde flytta ihop med någon man knappt känner på det viset och han höll inte med. Han stalkar mig ibland till och från på sociala medier.

    Den andra var jag kanske/kanske inte tillsammans med (vi uttalade det aldrig). I ett par månader typ. Han vände sig om i sängen efter sex och sa "- Jag tror jag är gay". SkrattandeSkål No hard feelings.... så att säga Drömmer
  • Anonym (dispo)
    Scoops skrev 2016-09-29 14:49:32 följande:
    Fast nu är du bara knit-picky...
    Jag är inte alls naiv när jag säger att jag och min fästman kommer att vara tillsammans alltid. Det går faktiskt att styrka med många exempel (bästa sättet att spå framtiden på är att titta på dåtiden som man brukar säga). Det är inget jag tror utan någonting jag vet. Helt enkelt.
    Jag hoppas inte du tar illa upp, men jo ganska naivt är det att tvärsäkert påstå sig "veta" något som man helt enkelt inte kan veta.

    Du kan ha ambitionen att vara tillsammans med honom alltid. Det är en bra ambition.

    Du kan tro att ni kommer att vara tillsammans för alltid. Det är lite naivt men ändå en helt okej tro eftersom det mycket väl kan bli så. Och den tron kan vara en stark drivkraft i ambitionen att hålla ihop. Att det är naivt behöver man bara kolla här på FL för att förstå. Hur många trådar finns inte på temat "jag trodde det var vi för alltid, nu har han/jag varit otrogen!".

    Men du kan absolut inte "veta" att det kommer att bli så. Det går helt enkelt inte att veta.

    Jag är gärna knitpicky när folk slarvar med orden.
  • Anonym (D'archangel)
    Anonym (dispo) skrev 2016-09-29 14:27:59 följande:
    Det är skilnad mellan att ha ambitionen att vara tillsammans för alltid, och att övertygat tro att det faktiskt kommer att bli så. 

    Att ha den ambitionen är såklart bra och det har jag också.

    Men att faktiskt *tro* någonting som både är osannolikt och svårt att styra är gulligt men naivt.
    Spelar det någon som helst roll vad man tror?

    Du menar att huruvida jag lyckas med något är avhängigt i vilken grad andra lyckats med det tidigare? Det där ett felaktigt sätt att tänka kring sannolikhet kopplat till den egna handlingsförmågan. Det är som om jag skulle sitta hemma i soffan och säga att det är 65% chans att jag kommer orka gå och träna.

    Och vem styr över ett förhållande om inte de två partnerna i det? Jag har 50% inflytande över mitt förhållande. Säg några andra frågor i livet som jag har 50% inflytande över.

    Ett annat tankefel är att förhållanden "spricker". För det mesta spräcker vi dom själva eller väljer att avsluta dom.
  • Anonym (dispo)
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-09-29 15:07:33 följande:
    Spelar det någon som helst roll vad man tror?

    Du menar att huruvida jag lyckas med något är avhängigt i vilken grad andra lyckats med det tidigare? Det där ett felaktigt sätt att tänka kring sannolikhet kopplat till den egna handlingsförmågan. Det är som om jag skulle sitta hemma i soffan och säga att det är 65% chans att jag kommer orka gå och träna.

    Och vem styr över ett förhållande om inte de två partnerna i det? Jag har 50% inflytande över mitt förhållande. Säg några andra frågor i livet som jag har 50% inflytande över.

    Ett annat tankefel är att förhållanden "spricker". För det mesta spräcker vi dom själva eller väljer att avsluta dom.
    Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt nu. 

    De flesta människor är ungefär som du. De flesta förhållanden tar slut innan parterna dör. En utomstående betraktare skulle se ditt förhållande som ett bland alla andra, och konstatera "det håller sannolikt inte till döden".

    Du kan tro att du är speciell och bättre än snittet på att hantera förhållanden, men det tror många andra också och ganska precis hälften har fel. Googla "Dunning Kruger effect". 

    Är det så svårt att acceptera att man inte kan veta ens hur det egna förhållandet kommer att se ut om några eller många år..? Eller att människor överlag är extremt dåliga på att skatta sina egna egenskaper och sitt omdöme. Det finns ju hela böcker skrivna om hur människor generellt överskattar sin egen förmåga och underskattar riskerna.
Svar på tråden Varför tog erat förhållande slut?