Kejsarsnitt eller vaginalt?

Under första förlossningen så fastnade sonen. Det blev timmar av krystande innan han mådde så pass att dom beslutade om katastrofsnitt. Dom sprang iväg med min säng, sövde mig snabbt och 10 minuter efter att dom sprungit iväg med sonen så fick pappan träffa honom. :) Själv låg jag på uppvaket några timmar.

När vi födde dottern 17 månader senare så gick allt mycket bättre. Vaginal förlossning och det behövdes bara pyttelite sugklocka på slutet för att hindra att hon gled tillbaka. Hon hade något för kort navelsträng.

Jag valde en vaginal förlossning med andra barnet då det faktiskt är det bästa för både mamma och barn i de flesta fall. Men jag hade fått ett planerat snitt om jag ville det.

Efter snittet hade jag ont länge.. Magen hängde länge, det kändes som om jag skulle dö när jag skulle bajsa, röra mig och amma. Snittet var ingen barnlek.

Efter den vaginala så sved det när jag kissade i några dagar. Lite öm och trött men återhämtade mig otroligt fort!

Jag har fött ett barn med akut snitt och hade en jättetuff första tid efter förlossning med sjukdom och sjukhusvistelse.
Så jag tog upp redan på inskrivningen att jag starkt lutar åt att jag vill ha ett planerat snitt den här gången.
Jag får ångest bara av att tänka på hela förlossningsgrejen, och då är jag ändå bara i vecka 11 nu.
Det vore skönt att kunna må bra och njuta lite utan att ha hela den processen hängande över sig men jag får väl förbereda mig på att det kommer bli tuffa möten med läkare osv för att få det beviljat......

För mig så vore det den bästa starten på föräldraskapet den här gången känner jag. Jag VET att kejsarsnitt är en stor operation som är förenad med risker. Jag vet det, och min man också. Men jag är livrädd att vi ska ge oss på att föda vaginalt och sen få avsluta med akut snitt igen, eller råka ut för någon annan oväntad komplikation. Jag behöver tryggheten känner jag och eftersom jag har varit igenom kejsarsnitt och hela den processen en gång så är det vad som skulle få mig att känna mig trygg.

Första barnet behövde plockas ut akut pga storleken (5kg) och värksvaghet. Plus att bebisen började bli stressad där inne.

Jag vill föda vaginalt men är precis som du Anotherone räddför att det skall sluta i akut snitt igen. För precis som Ni skriver, den första tiden efter är ingen lek. Jag vill så gärna iaf en gång i mitt liv fått gå igenom en vaginal förlossning.

Men jag skall tala med min bm så får vi se vad vi kommer fram till.

Tack för Era berättelser.

Min BM bokade in ett läkarbesök där vi skall diskutera kommande förlossning då man verkligen vill försöka få till en positiv upplevelse för mig när det inte gick som vi tänkt vid första...

Bara att få diskutera förlossningsförloppet med en läkare gör mig lugnare, så får vi se vad vi kommer fram till.

Mitt drömscenario är ju givetvis en "normal" vaginal förlossning, men vi får se vad läkaren rekommenderar.

Jag har haft lite annorlunda, först fött två barn vaginalt utan större bekymmer (ettan kom dock med sugklocka pga kort navelsträng), med trean blev det akutsnitt 16 dagar över tiden pga avvikande fosterläge som de hade missat, hon mådde skitdåligt och jag var helt förstörd psykiskt men hade i princip inga besvär av själva snittet.
Fyran föddes vaginalt efter många om och men (låg i tvärläge länge, men vände sig själv till huvudläge 6-7 dagar innan bf).
Skulle aldrig göra ett kejsarsnitt om jag fick välja, trots att två av mina vaginala förlossningar inte varit superenkla (bara tvåan, värkar i 5 h och sen typ 30 minuter på förlossningen innan hon var ute) utan faktiskt rätt jobbiga skulle jag alla gånger i veckan göra om det.

Du tog faktisk upp ngt jag funderat på länge om det är stor skillnad på akut eller planerade snitt... jag får lite olika svar, men alla har ju sin upplevelse! Dock så blir det en fråga att diskutera med läkare.

Tack för din input.

Talade med min läkare igår och gick därifrån lugn och glad.

Jag kör på vaginal förlossning dock med en del villkor som vi skrev ner på papper som förlossningen får vilket känns tryggt! Så nu ser vi fram emot rul och senare en förlossning som förhoppningsvis går helt utan komplikationer.

Villkoren vi satte upp var:

* Erfarna läkare och BM
* Att sätta igång mig tidigare om vattnet går utan värkar (gick 2,5 dygn med första)
* Att ta till kejsarsnitt i ett tidigare skede än vad som gjordes under första om barnet visar sig må "dåligt"
* Rak och tydlig information och inget "det kommer nog gå bra ska du se..."

Första barnet akutsnitt, vikt och hjärtljud som gick ner, hon vägde för lite, tillväxt hämmad från v 32. Läkte ju bra osv men första minnet efter är att jag säger, jag ska aldrig mer gå igenom ett snitt, andra barnet vaginal förlossning utdragen men bra, 32 timmar start med vattenavgång, 3 estetiska stygn som sved ett par dagar. 20 minuter efter frågade jag mannen när vi skulle göra det igen :) 15 månader senare kom 3:an vaginal förlossning inte ett stygn och mådde hur bra som helst!