Min ekomiska situation med sambon!!

Jo vet att jag får skylla mig själv. Ville bara veta hur andra tycker o tänker eftersom han säger att alla tänker som han. Behöver inte råd om jag ska lämna honom eller inte. Tack för alla svar och att ni orkat läsa allt och svara!

Nej jag har inte sagt ATT JAG SKA stanna. Vill inte heller gnälla. Och nej han erbjuder sig inte att göra NÅGOT men han kan ljuga i flera år att han ska fixa ett trasigt handtag, dörr, måla eller whatever det gör han ALDRIG och jag insett det redan därför ber jag inte om hjälp när något går sönder " jag gör det sen" är hans standard svar och pressar jag honom om det så blir det ett standardsvar till "men du betalar ju inget så att du har ingen rätt säga något". Han har t om sagt att han gör så och står ut med trasiga saker för att jävlas "för att du inte betalar något". Jag ser inte längre att det handlar om att jag inte betalar något. Han vill ju inte dela ekonomin med mig eller köpa något gemensamt boende någonsin han vill ju att jag ska bara betala för honom! Om vi hade delat på boendeköpet är det ju självklart att jag skulle ta mer ansvar för boendekostnaden. Och struntat i att serva honom. Vilket skulle automatiskt leda till skilsmässa ändå. Så jag vet inte det är väl samma slutsats ändå. Med min nuvarande inkomst så skulle jag ju inte ens få ett gemensamt lån på något med honom säger han iaf.

Min poäng är att han LjUGER när han säger att han skulle göra mer hemma om jag betalade något! Det gör han inte har provat! Inte heller fick jag mer rättigheter i hemmet eller mer att säga till om. Han bara förhalar och säger att han gör det SEN ( då när jag betalade halva hyran osv) det hände nada. Jag anser SJÄLV att man delar på allt enligt förmåga men anser att detta är ett förhållande utan ömsesidigt respekt. Jag tappat respekten för en person som behandlar sin partner pä detta sätt. Jag anser inte att jag utnyttjat honom alls. Han har ju grävt sin egen grav genom att påstå att jag utnyttjat honom så nu vill jag bara härifrån. Är hellre singel i framtiden än går med på en man som vill bara ha en när allt går bra i livet och vänder ryggen till en när man är svag. Ville veta hur andra tänker ang det ekonomiska i detta fall och inte ha råd ang hur att göra i min situation vet att den är hemsk. Tack för svaren och mer tankar välkomnas om det finns andra som tänker något annat.

Utifrån hur du beskriver ert förhållande så tolkar jag det som att ni inte är ihop överhuvudtaget, utan att du är hans inneboende hushållerska som får betalt i form av gratis husrum. Ärligt talat så låter det helt fruktansvärt! Noll kärlek och noll respekt utifrån det du berättar, ett förhållande jag inte ens skulle önska min värsta ovän.

Jag tror du skulle må mycket bättre utan honom, men exakt hur det skall gå till i praktiken är såklart svårare att råda om. Du måste ju börja med att se över dina möjligheter att försörja dig själv. Om du inte har familj att vända dig till för råd så kanske du kan få komma till en kurator via vårdcentralen? Nån som kan bolla tankar o stötta hjälper mycket tycker jag.

I en normal värld så tycker jag absolut att du ska bidra till hyra och mat. Procentuellt efter inkomst är väl lämpligast. Amortera och stå på kontrakt ej nödvändigt. Då är det också givet att ni delar lika ungefär på hemarbetet, behandlar varandra med respekt och helst då kärlek. Jag tycker inte att argumentet att du inte kostar ngt extra så du ska ej betala hyra ör giltigt faktiskt.

Men problemet verkar ju vara ert förhållande. Det känns inte som att kärlek, respekt och en önskan att leva och utvecklas tillsammans ör en drivkraft för någon av er. Blir ni ens glada av varandra? Man lever ju bara en gång, är det värt det?

Du ska inte betala hans lån!
Betala halva avgiften och halva hyran.
Gör bara halva jobbet därhemma. Sluta tvätta hans kläder.
Köp bara mat till dig själv.
Eller ännu hellre: Gör slut.

Tack för svaren! Nej jag betalar inte hans mat, han köper färdigmat till sig själv varje kväll mest. Förut bjöd han på mat på helger men det var flera år sedan. Har självklart delat av mig min mat eller försökt laga mat till honom men det vill han inte ha och han tar aldrig min mat jag bjuder säger att jag inte kan laga, och verkar ha svårt att ta emot mat av mig. Dåligt samvete kanske vad vet jag eller att han vill vara självständig. Innan vi träffades hade han svårt att hålla rent hemma, han hade faktiskt så vidrigt hemma att hans vänner vägrade komma över: han kan inte städa/ bryr sig inte tillräckligt för att göra det själv. Är jag borta i 2 veckor t ex så ser det ut som en svinstia och stinker i köket.

Ja jag skulle definitivt säga att problemet är 0 respekt och kärlek. Han lovade mig när vi träffades att om jag vara väljer honom skulle han ta hand om mig och se till att jag aldrig skulle må dåligt eller sakna något( kom som sagt från svåra hemförhållanden) och jag i min tur gav honom all min kärlek, tid och lojalitet och slutade träffa vänner och var allt han ville och trodde verkligen på honom. Jag har som sagt inte varit det lättaste att leva med heller men verkligen inte han heller.

Och här står man nu total sviken. När jag hade ett jobb och bra med pengar ville han knappt ha nån hyra han brydde sig inte och jag brydde mig inte vi delade på allt jag köpte honom fina kläder när jag hade chans, han bjöd mig ute osv det var inget sånt tänk mellan oss att " ja nu har jag spenderar si och så nu är det han/hennes tur" det var helt enkelt som ett kärleksförhållande. Nu vet jag inte vad det är och förstår inte hur vi hamnat här och vad jag gjort för att han ska vara så mot mig. Tror inte ens det handlar om pengar men vet inte vad det handlar om!! Han säger sig känna sig utnyttjad och jag kan inte i mitt liv fatta varför. Han verkar plötsligt väldigt intresserad av mina pengar när jag inte har så mycket. När jag hade pengar ville han inte ta emot något av mig o var tvärtom mer generös. Det borde ju vara tvärtom!!!!!! Det är det största sveket, sån svaghet, snålhet och feghet.

Jag tycker det är rätt självklart att jag som är hemma tar hans om bådas tvätt, han jobbar ju, hur städar man bara halva lägenheten? Klart jag städar allt då. Tycker själv att det är rätt självklart. Och han i sin tur borde tycka det är självklart att då betala min del av hyran och boendekostnaderna. Jag förstår inte varför det plötsligt är problematisk för honom att fatta det är ju rätt självklart..? Att båda bidrar med det de kan och funkar? Ska han komma hem mitt i dan för att han har tvättstuga då när jag sitter hemma och få sluta tidigare för att hinna städa osv och sen ska jag som sitter hemma få då betala i hyra det han missar i inkomst när han ska sköta hemmet oxå?? Fattar inte hur han tänker. Han menar att jag ska både ta hand om allt hemma OCH betala halva boendekostnaden( och köpa all inredning porslin möbler osv). Annars känner han sig utnyttjad!!! Man kan inte ha kakan och äta den oxå tycker jag. Jag är sjuk men inte helt pantad. Det är ju JAG som känner mig utnyttjad att han ens försöker med denna upplägg.