Hej! Vår nioåring går det upp och ner med...Är världen goaste men kan bli arg när han blir frustrarad och triggad. Blev bråk med en annan kille på skolan som retades. Inget jag försvarar men pojken pappa har nu talat om för oss att hela samhället minsann pratar om oss och vårt barn. Suck som om vi inte kämpade ändå. Sa att jag önskade kommunikation direkt med oss men han tyckte inte det var konstigt att folk pratade... Vad gör man??? Är både förbannad och ledsen!
Vem är det som drar slutsatser nu och anklagar pappan för att vara en "uppviglare" utan att ha några belägg för det i TS och utmålar den andra pojken som "retsticka"?
För övrigt känner jag att det inte går att spekulera vidare kring TS då det endast finns ett skrivet och mycket kort inlägg att referera till.
Men vad ska TS (och du och Humla) svara när en förälder när en förälder berättar att dennes barn gråter hemma och är rädd för er son? Läs en bok?
Detta är den väsentligaste frågan och om TS inte har något svar eller åtgärd förstår jag att ingen bryr sig om att tala med hen utan OM hen...
Alla andra är ju problemet som inte har förståelse för att deras barn störs och bråkas med i skolan. Det är bara barnet som bråkar som omgivningen ska känna sympati med och förstående för.
Ja en personlig assistent är den bästa lösningen i sådana fall men det kostar och erfarenheter visar att det ska mycket till för att det ska bli verklighet. Man försöker istället med samtal på olika nivåer som inte löser något. I värsta fall flyttar man på den drabbade eleven istället, vilket är fullständigt åt h-e.
Den som är nedlåtande och aggressiv i dessa sammanhang brukar vara förövarens föräldrar. De vil inte se problemet utan hävdar att det är skolans ansvar, alternativt att den som klagar har barn som är överkänsliga. De är inte beredda att göra något alls, allt är andras fel.
Det som stör i TS´ inlägg och som gör att hen mycket väl kan klassa in sig i ovanstående kategori är påståendet att "hela samhället" snackar skit om sonen. Som sagt ska det mycket till innan det sker, det naturliga är att skola och andra föräldrar kontaktar förövarens föräldrar. Men om inget händer och övergreppen fortsätter så börjar snacket gå. Därför tror jag inte heller på att sonen alltid blir provocerad av andra, då hade de föräldrarna blivit kontaktade först.
Har läst igenom alla era inlägg och vill bara berätta att vi sedan en tid tillbaka arbetar tillsammans med skolan och även BUP. Vi önskar inget mer än att vår son ska få hjälp att hantera sina impulser men det gör så ont i mig när man bor på en liten ort och får höra att alla pratar om oss och vår son. Det går liksom inte att värja sig. Många känner varandra i samhället här är uppvuxna och ingifta med varandra så snacket går...Att byta skola är inget alterantiv i dagsläget då det inte finns så många andra alternativ...Vill mest få tips av andra som varit i samma situation.
Har läst igenom alla era inlägg och vill bara berätta att vi sedan en tid tillbaka arbetar tillsammans med skolan och även BUP. Vi önskar inget mer än att vår son ska få hjälp att hantera sina impulser men det gör så ont i mig när man bor på en liten ort och får höra att alla pratar om oss och vår son. Det går liksom inte att värja sig. Många känner varandra i samhället här är uppvuxna och ingifta med varandra så snacket går...Att byta skola är inget alterantiv i dagsläget då det inte finns så många andra alternativ...Vill mest få tips av andra som varit i samma situation.
Har du egna erfarenheter av detta eftersom du anser det gynnsamt?