Anonym (Va) skrev 2016-11-05 12:41:23 följande:
Du har smärta, foglossning, hf (fast ändå inte), svimmar, gråter, skriker, gad, sad, fel på hormoner, kommer att bli skadad för livet eller dö (fast kanske inte), barnet har svårt att uttrycka sig verbalt, äter dåligt, skriker och gråter efter mamma, du är förvirrad, det nya barnet kanske får kolik-kanske inte, vill du att jag fortsätter?
Foglossning och ligament smärta är en väldigt vanlig sak när man är höggravid, svimma har jag gjort vid 2 tillfällen när pappan varit hemma
Inget fel på mina hormoner? Jag tål bara inte gravidhormoner så bra, därför jag kräkts en del (och medicinerats/sjukskrivits för de förut, vad kan soc göra åt de som inte läkare kan?)
Har jag väldigt ont så kan jag gråta när jag är ensam ja, ovanligt?
Komplikationer med moderkakan och läge och sånt vet jag inte vad jag hade kunnat göra för att ändra eller vad soc kan göra nåt åt nu? Inte heller min blödningsrisk?
Alltså dom läkare/mvc/spec.mvc inte redan gjort/gör..
Barnet har inte svårt att uttrycka sig verbalt, alltså de är inget fel på tungan, stämbanden och han gör ju ljud, muu, vov vov, tut tut, mjau, aj aj, oj, naaw, brum brum, *gnägg* och massa sånt och säger mamma, titta där, traktor, pappa och ja han kan alla namnen på babblarna nu och några fler ord
Han använder också mycket gester och kroppspråk
Bvc uttryckte ingen oro alls när vi bokat in extra besök och frågat om de
Inte heller ätandet var dom orolig för, han gick upp bra i vikt när han var hemma och frisk i somras också.
Han är social och bara för någon vecka sen kommentera en pedagog att han var en riktig solstråle och så rolig att ha på förskolan, så hjälpsam och duktig och gjort framsteg i att dela leksaker med dom andra
Så du menar att han absolut inte "får" gråta efter mig några minuter 1 gång i veckan på kvällen för att vi båda ska få bättre sömn och vänja honom vid att inte sova bredvid mig? För jag kommer ju amma och samsova med bebisen och enligt socialstyrelsen är det säkrast att äldre syskon inte sover bredvid bebisen då..
Inga andra 3åringar skriker och gråter några minuter när man säger nej?
Man ska aldrig säga nej?
Vart har jag skrivit att jag är förvirrad?
Min SAD/GAD diagnos fick jag för 8år sen, inte så aktuella längre, slutade med terapi för 6år sen och medicinering (Atarax) för 5år sen, det mesta som är kvar är att jag blir tröttare på vintern och är lite mer stresskänslig än "normala"
Men inte som att jag är i någon djup depression i 3 månader varje år eller bryter ihop för ingenting..
Oro för kolik är väl rätt vanligt?
Särskilt om första barnet hade det, finns väl en ökad risk då? Men är ju därför vi har extra kontakt med bvc/mvc och sambon kommer vara hemma med oss i 3 månader, just för att förebygga eventuella problem och få en så bra start som möjligt..
Vad kan soc göra som vi inte redan gjort/gör?
Som inte redan läkare, mvc, bvc och förskolan gjort/gör?