Varför har vissa så lätt att gå vidare?
Som rubriken lyder. Varför har vissa så lätt att gå vidare efter att de har blivit lämnade? För mig har det alltid varit den största tragedin varje gång jag har blivit lämnad. Det är som en obeskrivlig tomhet.
-
-
Svar på tråden Varför har vissa så lätt att gå vidare?
-
För att de har svårare att knyta an från första början.
-
Jag har väldigt lätt för att gå vidare, jag tror det beror på att jag inte riktigt utvecklar så starka känslor.
-
Det är så jag märkt att det är :)Anonym (a) skrev 2016-11-07 10:50:43 följande:
Jag har väldigt lätt för att gå vidare, jag tror det beror på att jag inte riktigt utvecklar så starka känslor.
Jag kan "älska" en person för den den är när jag träffat den bara en gång. Alltså på det viset att jag tycker mig ha träffat en sympatisk, djup och värdefull person som jag skulle kasta mig framför tåget för att rädda.
Och min partner... shit, ja jag hoppas jag skulle överleva om han försvann. Det finns ju helt klar för och nackdelar med båda varianterna. Livet är nog enklare om man inte dyker djupt ner till botten i (alla typer av) relationer. -
Nu har jag inte varit i den situationen på säkert över 30 år. Men jag har förlorat en förälder och gått vidare utan att dyka ner i ett nattsvart hål.
Jag tror det beror lite på ens livsinställning och hur man är som person. Jag vet, eftersom jag levt singel i så många år innan jag träffade sambon, att jag med all sannolikhet skulle klara att leva själv igen. Jag hade ett bra liv då.
Och dessutom är jag inte beroende av honom. Han är givetvis den man jag älskar och njuter av att vara med honom. Men jag är ändå en egen person, så jag är lika mycket värd med som utan honom.
Jag har även ett par vänner, vars män avlidit och även de har gått vidare. -
Det är jättesvårt att veta vad en annan människa egentligen känner. Vissa som verkar gå vidare så lätt fejkar kanske en hel del. Jag tror jag kan uppfattas som en sådan som går vidare snabbt, kör igång med en hel massa projekt och tröstar mig med en flört. Det innebär dock inte att det inte är svårt och jag bearbetar bäst jag kan.
-
Du ser inte in i deras tankevärld och om min man skulle försvinna och jag överlevde skulle folk säga samma om mig. Att jag "gått vidare" oavsett om jag är mentalt halvdöd. Man berättar inte att man inte gjort det. Speciellt inte till en som inte tycker det är rätt. Eller så tar de det inte "så hårt." Vem vet?sextiotalist skrev 2016-11-07 11:13:40 följande:
Nu har jag inte varit i den situationen på säkert över 30 år. Men jag har förlorat en förälder och gått vidare utan att dyka ner i ett nattsvart hål.
Jag tror det beror lite på ens livsinställning och hur man är som person. Jag vet, eftersom jag levt singel i så många år innan jag träffade sambon, att jag med all sannolikhet skulle klara att leva själv igen. Jag hade ett bra liv då.
Och dessutom är jag inte beroende av honom. Han är givetvis den man jag älskar och njuter av att vara med honom. Men jag är ändå en egen person, så jag är lika mycket värd med som utan honom.
Jag har även ett par vänner, vars män avlidit och även de har gått vidare.
-
Man har nära vänner och nej, de har inte dolt något för mig. Om du inte har vänner som du kan vara ärlig med hur du känner, så är det tråkigt för mig. Men vi har pratat om det och de har ingen fasad att hålla upp inför mig (de fasaderna har vi rivit sedan länge). Det bästa med att varit vänner så länge (det är över 30 år) så kan man visa sina svaga sidor och vännerna står kvarAnonym (Mumrik) skrev 2016-11-07 11:42:50 följande:Du ser inte in i deras tankevärld och om min man skulle försvinna och jag överlevde skulle folk säga samma om mig. Att jag "gått vidare" oavsett om jag är mentalt halvdöd. Man berättar inte att man inte gjort det. Speciellt inte till en som inte tycker det är rätt. Eller så tar de det inte "så hårt." Vem vet?
-
Jag har bara nära vänner ;) Varför är det ena eller andra tråkigt för dig?sextiotalist skrev 2016-11-07 11:49:15 följande:
Man har nära vänner och nej, de har inte dolt något för mig. Om du inte har vänner som du kan vara ärlig med hur du känner, så är det tråkigt för mig. Men vi har pratat om det och de har ingen fasad att hålla upp inför mig (de fasaderna har vi rivit sedan länge). Det bästa med att varit vänner så länge (det är över 30 år) så kan man visa sina svaga sidor och vännerna står kvar
Jag berättar inte allt för någon men jag berättar nästan allt för mina vänner och min man, och det är perfekt. Jag har känt dem sedan tonåren och vi kan varann utan och innan, vet vad som passar bäst att prata om med vem, så att säga. Finns ingen anledning att berätta om en inte värld som någon inte kan Relatera till. Då får man hurtiga svar man inte har nytta av eller så får man en story om vännens vän som gått vidare så bra ;)
Olika relation till olika människor. Kanske är du en sådan som ska berätta allt för alla. -
Men när min ena väninnas man gick bort, så fanns jag där för henne och hon hade inga som helst problem med att vara ärlig hur hon kände det.Anonym (Mumrik) skrev 2016-11-07 11:56:57 följande:Jag har bara nära vänner ;) Varför är det ena eller andra tråkigt för dig?
Jag berättar inte allt för någon men jag berättar nästan allt för mina vänner och min man, och det är perfekt. Jag har känt dem sedan tonåren och vi kan varann utan och innan, vet vad som passar bäst att prata om med vem, så att säga. Finns ingen anledning att berätta om en inte värld som någon inte kan Relatera till. Då får man hurtiga svar man inte har nytta av eller så får man en story om vännens vän som gått vidare så bra ;)
Olika relation till olika människor. Kanske är du en sådan som ska berätta allt för alla.
Det var inte jag som frågade om hon gått vidare, utan hon berättade själv om när hon kände att hon släppte sorgen och tog nästa steg i livet. Några hurtiga svar är inte riktigt det jag när det begav sig, snarare lyssnade jag bara.
Jag, av någon konstig anledning, får många förtroende. Jag kan sitta på en tågresa och när jag klivit av, så har jag fått del av en helt främmande persons liv, utan att jag behövt säga så mycket. Så jag är troligen en god lyssnare. -
Jag förstår. Du är endast dryg på forum och inte irl.sextiotalist skrev 2016-11-07 12:03:45 följande:
Men när min ena väninnas man gick bort, så fanns jag där för henne och hon hade inga som helst problem med att vara ärlig hur hon kände det.
Det var inte jag som frågade om hon gått vidare, utan hon berättade själv om när hon kände att hon släppte sorgen och tog nästa steg i livet. Några hurtiga svar är inte riktigt det jag när det begav sig, snarare lyssnade jag bara.
Jag, av någon konstig anledning, får många förtroende. Jag kan sitta på en tågresa och när jag klivit av, så har jag fått del av en helt främmande persons liv, utan att jag behövt säga så mycket. Så jag är troligen en god lyssnare.