Anonym (Nattinatti) skrev 2016-11-09 09:18:46 följande:
Minns att sonen höll på så vid 6-9 månaders ålder när han började kunna resa sig till stående. Just spjälsängen var ju ett jättebra ställe att utveckla den färdigheten på.
Så länge han var glad fick han hålla på och träna utan att vi gjorde någon grej av det. God natt var liksom god natt.
Det fanns tillfällen då han inte alls var lika nöjd med det och då gick vi in och gjorde om proceduren.
Sedan ut ur rummet och fortsätta greja för han blev så orolig på något sätt om det var tyst och stilla utanför dörren. När vi slamrade med disk, tvättmaskinen gick och TV'n var på hade han lättare att komma till ro. För vår del fungerade det aldrig att ta upp och natta i soffan eller i vår säng. Då blev det ramaskri.
Jag gjorde också så. In godnatt, lämnade rummet och pysslade på. Blev barnet ledset gick jag såklart in och stannade tills det var lungt. Ibland strök jag ryggen eller buffade rumpan eller gungade sängen (vyssanlulltassar) och barnet somnade ganska enkelt och ibland började det leka och ställa sig upp igen och då gick jag därifrån och pysslade vidare för att återkomma om/när barnet kallade på mig.