Hon känner sorg efter kärnfamiljen

Jag känner igen mig lite. MEN jag insåg så småningom, att min sorg över den förlorade kärnfamiljen inte handlade så mycket om att jag skulle ha velat leva med min exman igen (det skulle jag absolut inte vilja göra!), utan mera om tappad status i förhållande till andra kvinnor som lever i kärnfamilj. MEN detta är också något som ger sig med åren. En dag upptäcker man att det är få av ens jämnåriga som lever i kärnfamilj. Antingen har de aldrig gjort det, eller så är de skilda, eller lever i styvfamilj, eller har en särbo, eller lever ensamma... Det blir mindre och mindre konstigt ju äldre man blir, och man bryr sig också mindre och mindre om att jämföra sig med andra.  

Och hur eller hur så kommer barnen först.