Kärlek på jobbet vanligt?

Ja det är väldigt vanligt att det uppstår attraktion eller känslor mellan kollegor, det är trotts allt människor man spenderar nästan lika mycket tid med som hemma. Dock är det långt ifrån alla som väljer att ta det steget längre och agera på det. Det finns tyvärr på tok för många förhållanden som spricker av just den anledningen.

Kort sagt, känna... ok.... göra något av det.... inte ok. Det kan tyckas vara enkelt, men människor är inte alltid rationella och vi flyttar lätt våra gränser och dras med i saker vi inte alltid är så stolta över senare. Jag håller alltså inte med någon som tidigare skrev att lite romans på jobbet bara förgyller vardagen, det stämmer i princip, flirt och bekräftelse är trevligt och får oss att må bra, problemet är bara att det är som att balansera 200 meter över marken med sin familj som insats. Vissa fixar det galant andra trillar och familjen följer dem i fallet.

Det finns en anledning till att de flesta arbetsplatser inte uppskattar romanser mellan kollegor.

Jag antog att vi pratade om enbart romantiska relationer eftersom TS nämner att problemet i deras fall är att båda är upptagna. Givetvis är det helt ok med vänskapliga relationer på arbetsplatser. Jag tror dock de allra flesta arbetsplatser inte är ok med romantiska relationer mellan kollegor eftersom det lätt leder till dramer som ställer till med problem.

Låter som hårklyverier.... inte önskvärt eller inte ok.. ..båda syftar på att arbetsgivaren helst inte vill att folk ägnar sig åt sånt.

Vad bra att det gick bra i dina exempel, sen kan vi kanske dra alla exempel där det inte gått så bra?

Som sagt, det finns en anledning till att arbetsgivare inte vill att man ägnar sig åt sånt på arbetsplatser.

Fast du verkar ju vilja göra mer än bara fantisera eller?

Det är ju liksom det som är det vanligaste minan som alla kliver på, alla tror att de kan hålla kolla på sina känslor, vadå det är väl inte fel att fantisera?, innerst inne går det givetvis omkring och hoppas på så mycket mer än bara fantasier och kommer självklart också med eller omedvetet hela tiden positionera sig så att det ska bli möjligt med mer, man kommer iaf inte direkt motarbeta det. Sen råkar det bara dyka upp en chans (vilket det ofta gör som kollegor) som man nappar på fort som attan, det är ju vad man gått omkring och önskat länge...

Och sen går man omkring och beklagar sig över.....

"huuuur kunde det bli såhär???"... fast man egentligen vet precis varför det blev så. För att det var det man ville skulle hända.  

"Det bara hände!!!" , nej det hände inte alls bara, det hände för att man ville att det skulle hända och för att man såg till att det blev så.

Om du läser din egen text igen så ser du liksom tydliga tecken på det...

Du skriver att du inte alls vill vara otrogen och att du vill bara låta det vara fantasier...sen skriver du att du vill kunna tyda tecken och veta vad hon känner... om du inte vill att det ska bli nåt vad spelar tecknen för roll då? Om du inte vill att det ska bli nåt varför vill du veta om det är besvarat?... Mao du vill inte alls att det bara ska stanna vid fantasier, du vill att det ska bli mer och du kommer se till att det blir så, sen kommer du skylla det på att "det bara blev så", vilket som sagt är rent skitsnack.

Mitt förslag är att du slutar hyckla med både dig själv och andra, det är ju liksom rätt så uppenbart vad det är du vill trotts att du kanske inte gärna vill erkänna det för dig själv. Om du på allvar menar de du säger om att du inte vill vara otrogen se då till att jobba för att de blir så och inte som nu säga en sak och jobba för raka motsatsen.