Är jag jättefånig som blev orolig och vill göra nipt?
Fick mina provsvar från kub igår, 1:503. Jag blev jätteledsen.. Jag VET att det ändå är en otroligt liten skattat risk men man kan ju inte låta bli att jämföra med mitt första barn de jag fick 1:20 000 för bara två år sedan. Jag är under 30, inom normalvikt sett till längd och har ingen historik i släkten av kromosomfel. Ska ringa idag och fråga om det var blodproverna eller nackspaltens mått som drog ner siffrorna så pass mkt. Hade bestämt mig innan att om jag får 1:1000 eller lägre riskskattning så skulle jag vara lugn med det och blir det 1:200 eller högre så går vi ju vidare med nipt. Jag hoppades bara innerligt att inte hamna däremellan men så klart gjorde man ju det. I min hjärna är det ingen markant skillnad mellan 1:200-1:500 när skalan ändå är så pass stor.. Som sagt jag VET ju egentligen att risken ändå är liten och att man kan ha 1:2 och få ett friskt barn och 1:20 000 och ändå ha otur men just nu funkar inte riktigt de logiska tankarna. Jag är jätterädd för Patau och Edwards och vill nog gå vidare och betala själv för nipt men samtidigt tvekar jag då 6000 ändå är ganska mycket pengar, iaf när risken ändå ÄR beräknad liten. Känner mig hemskt fånig som blev så ledsen och orolig, jag trodde inte riktigt att jag skulle bli det när jag vägde för och nackdelar med kub (och jag ångrar ändå inte att jag gjorde testet) men jag har till skillnad från förra graviditeten mått väldigt dåligt sen v 2 typ så jag kanske är extra känslig den här gången.. Är jag knäpp som inte är nöjd med 1:503? Mina vänner försöker ju peppa med att det säkert är en frisk bebis men erkänner samtidigt att de hade blivit jätteoroliga om dom hade fått samma siffror liksom..