Är jag jättefånig som blev orolig och vill göra nipt?

Tycker inte du är larvig! Även om det är otroligt liten chans att det är något men om du är så orolig tycker jag du ska göra nipt.

Jag är också under 30 och fick 1:20000 på mitt första barn, väntar andra barnet nu och har gjort kub med bra resultat, men jag känner också att jag hade blivit orolig om jag fått risken 1:500 även om jag vet att chansen då att få ett friskt barn är 99,8%

Men jag hade förmodligen inte betalat nipt, då det vanligaste felet är väl downs? Av de man undersöker.. och då hade jag ändå behållt barnet. Sen vet jag att det finns allvarligare kromosomfel som kanske inte ens går att leva med men risken är så liten.

Jag förstår din oro när du förväntade dig bättre siffror.. har du ekonomi till nipt och verkligen vill göra det så gör det, men jag tror att oron kommer stillas lite med veckorna som går och du inser att siffrorna du fick var bra egentligen. Det finns en anledning till att de satt gränsen till vidareåtgärd på just 1:200 :)

Det är av det skälet som det är så dumt att vården ger siffror, eftersom siffrorna inte säger någonting alls, det ger bara föräldrarna huvudbry. Låg eller hög risk, det är det viktiga, för att det är utifrån det man sätter in åtgärder. Min kollega hade 1/17000 och fick ett barn med DS, medan en annan hade 1:2 och fick barn utan avvikelser. 

Bokat blodprov nu på måndag. Känns som rätt beslut i hjärtat trots allt. Jag mådde dåligt under min första graviditet pga mkt som hände runt omkring och kunde aldrig riktigt glädjas och efter detta vill jag inte skaffa fler så jag vill försöka ge mig en chans att slappna av iaf lite och kanske få ha roligt med denna graviditet som är efterlängtad. Tack ni som svarat!! :)

Jag tror du gjort rätt. Jag fattade samma beslut för någon vecka sen och den känslan när vi fick positivt besked... jag hade kunnat betala det dubbla!
Är man orolig så är man och jag hade haft svårt att förlåta mig själv om vi inte gått vidare med nipt och det sedan visat sig att vårt barn haft svåra kromosomfel och vi faktiskt hade en chans att få veta det.

Min risk var inte lika låg som din men den låg mellan din risk och 1:1000 kan man säga, vilket jag inte alls var beredd på. Men av någon anledning drog mitt blodprov ner resultatet väldigt mycket. Det var det svar jag fick.

Gjorde inte kub med första, var 33 när jag var gravid med andra. Valde att göra kub ändå fick 1:45!! (Är smal röker och dricker ej har ej ärftliga påbrå) bröt ihop. Efter ul fick vi sen svaret att allt var bra. Och barnet var fullt frisk! Nu är jag över 35 och hade sagt aldrig mer kub men gubben vill göra så vi har bokat in. Nu vet jag ju dock att jag inte ska lyssna på siffrorna utan se det som en chans att få se bebis igen.

Till saken hör att OM det skulle visa sig att bebisen har kromosomfel så känner vi att det är mer än vi klarar av och kommer då avsluta graviditeten. Det känns jättetungt. Så frågan är kanske inte vad siffrorna i visar utan vad ni skulle göra om det visar sig vara kromosomfel? Mycket att tänka över isf. Men ger ju inga garantier ändå. Kan vara andra "fel" eller bli komplikationer. Usch ja det är ett mirakel varje gång ett friskt barn föds!