Min nya man och hans vuxna dotter pussas på munnen och kramas

Först svar till Anonym (C).
Jag håller med, vid munnen går en gräns ... 
Nu har jag läst i en massa trådar om liknande fall och de flesta värjer sig faktiskt
mot munpussar.
Jag skriver ju här för att försöka ta reda på om jag är överkänslig.
Jag har en annan uppväxt och uppfostran (trots mammas pussande
var hon allmänt sträng och ganska motsägelsefull men jag tog klart avstånd, jag ville inte ha den där intimiteten av henne - de var skilda.)
och har varit min pappas flicka
även jag - men vi hade ömsesidig respekt utan munpussar.

Psykisk störning är väl att ta i. Jag är ensamt skilsmässobarn som stack till pappa
så fort det bara gick, han, som lät mig vara ifred.
Levt i akademisk miljö där böcker går före sex och allmän kroppskontakt.

Jag vet hekt enkelt inte vad som är normalt för andra.
Om ni säger här i tråden att detta är OK så blir jag naturligtvis lättad
och vill försöka se det hela naturligt.
Är ju glad att han har en god kontakt med sina barn och i synnerhet 
med dottern och har absolut inget emot att de ses, ringer och pratar.

Men någon skrev här att munpussar kan ju betraktas som litet udda.
Och så känns det. Man är olika. 
Jag har inte sex med vem som helst och en munpuss betyder något för mig-
munnen är en erogen zon enligt mig.

Signaturen John, jag tycker det är normalt att vara litet svartsjuk i dagens
samhälle av porr på datorn, dating- sajter och allt.
Har haft många manliga kompisar som lättat hjärtat.
Nog 17 har män en hel del fler sex -fantasier än kvinnor har!
De tänker sexuellt oftare än vi.
Vore jag likgiltig för detta skulle jag inte ha en man utan ha sex med vem
som helst som ler en stund mot mig!?
Trots ålder har jag inte svårt att få kontakt med män.
Upplever att jag fått veta för mycket nästan, det kan vara ett hinder
att få många förtroenden - vad ska man tro om den man som man 
sen möter och förälskar sig i, att han är juste och fair play?
(Detta skrives inte angående den här aktuella mannen, som
jag tror ÄR juste i allmänhet.)

Om svartsjuka. Vill passa på att säga att jag inte tror att all svartsjuka 
generellt är något aggressivt, missunnsamt och elakt.
Svartsjuka kan vara bristande självförtroende, man blir ledsen mer än arg,
man kanske krockar med andras familjekulturer och blir upprörd innan man fattat.
Det en man tycker "är ingenting" kan man tycka vara något viktigt.
Vad som är erogen zon för er kanske inte är det för mig.
Man ska hjälpa den svartsjuka, inte stjälpa, genom att spotta som om det vore
pesten - tycker jag.

Jag har verkligen inte trott att det handlar om incest.
Då är din tolkning också en fantasi - om mig och vem jag är!
Jag måste ju skriva tydligt här för att andra ska kunna sätta sig in i
vad som kan vara ett problem - eller inte.
Man måste ta vissa ord med i en berättelse för att tydliggöra.

Han har pratat mer och mer och mer om dottern på senaste tiden -
och först nu förstår jag att de ringer väldigt ofta, dagligen, ibland flera gånger.
Det finns andra tecken jag inte kan nämna här av sekretessskäl som kan göra
att jag kopplar på det sättet att frågor uppstår.

Två blyga människor utan stor sex -erfarenhet (mannen och dottern)
och båda ensamma länge, ja flera år -
där finns ju en grund till att deras bindning KAN blir för stark -
det är så jag menar.
Ordet "incest" användes här för att tala tydligt.

Men nu vet jag er inställning:

1) Jag ÄR troligen överkänslig i detta fall.
2) Det ÄR "mestadels" normalt att pussas på munnen och kramas -
 men litet märkligt kan några av er tycka att det är ändå -
och till er hör ju jag.

3) Jag önskar att intima släktrelationer INTE handlar alls om sex -
men i dagens samhälle spårar mycket ur och det vet  i själva -
det viet vi alla.
Själv känner jag hejdlöst massa människor men pussar / pussade
ingen av dem!!! Inte de mig heller!!

Är inte lagd för pusskalas så fort man säger "Hej, vad länge sen".
Vi är olika.
Men nu har jag redan lugnat ner mig och sagt till mannen idag
att jag är nog överkänslig för att jag inte har samma erfarenheter
helt enkelt.
Han svarade inte på det.

Jag vet inte varför han berättade för mig att han brukar pussa dottern "bara på kinden"
och varför det i verkligheten var på munnen och svaret om det blev 
"På munnen ibland".

Jaha, men nu är det så och dottern var ju ganska trevlig mot mig den korta stund vi sågs, kanske en halvtimme.
Och jag försöker se framtiden an och sen lär jag väl få bekräftelse på det ena
eller det andra - 
jag lutar åt att han är normal men kanske litet udda av ovanstående skäl,
både han och dottern ensamma i många år och kanske bara "hade" varandra
eller inte orkade leta upp nya vänner -

Tack för era svar, ni har svarat ärligt, det känns.
Ska försöka tänka litet mer normalt.
Och jo, det är sant att det handlar om mig också -
min mamma var ganska för mycket kramig kan man säga
och kommenterade min fysik / kropp litet för ofta
och jämförde oss för ofta.

Därför blev jag pappas flicka, Han som lät mig vara.
Och detta har jag naturligtvis sagt till min halv - sambo.

Hör gärna av mig igen om en tid och hoppas att ni alla trivs i era liv
och relationer.

PS)

"Undrar också varför han berättade att de pussas på kinden, pratar man om sånt innan man ens setts?"

Tack till signaturen Anonym (C).