Komplimang till en kollega? Hur f-n gör man

Killar fattar inte vad som är en komplimang och vad som inte är det. En kille på en tidigare arbetsplats trodde han gav mig en komplimang när han sa att han aldrig sett en bakdel som guppade så sexigt och sensuellt som min. Han blev paff när jag fick tårar i ögonen av ilska och förnedring.

Ts, ska du säga nåt kan du säga hur glad du är som fått jobba med en så inspirerande person som hon utan att gå inpå hur hon inspirerat dig (typ varit snygg).

Men kommentera utseende är ett big no-no.

Visst, du kan ge henne en (för sammanhanget) helt irrelevant komplimang, men var då fullt medveten om att hon med stor sannolikhet kommer att känna sig obekväm och tänka på dig som ganska creepy framöver. Hon är din kollega och ni har en professionell relation. Bete dig då professionellt. Så länge du inte är proffsfotograf och hon fotomodell så har hennes utseende ingen som helst betydelse. Du får tycka att hon är snygg, absolut, men du får helt enkelt behålla din åsikt för dig själv.

Nu kommer någon säkert att gasta - men får man inte vara snäll längre och säga vad man tycker? Jodå, det får man, men allt har sin tid och sin plats och att kommentera sina kollegors utseenden är fel plats. Och nej, man måste som kvinna inte le och uppskatta alla random människors omdömen om en själv - speciellt inte på jobbet. Där vill de flesta bli bedömda och värderade efter hur man som yrkespersoner.

Jag blir bara obekväm om kollegor skulle prata om att jag är vacker (vilket har hänt, från en manlig kollega som jag inte ens jobbar med dagligdags). Blir helt konstigt för att jag är vacker har ju inget med vår professionella relation att göra, men det är alltså något han tänkt på när vi jobbar ihop. Vill mycket hellre få komplimanger för att jag bidragit bra till arbetet, att jag är kompetent osv.

Ge fan i det. För det är inte din position att bedöma och värdera hur hon ser ut. Framförallt inte i en jobbsituation.

Kvinnor bedöms ständigt varenda sekund för sitt utseende och det är oerhört arrogant att tro att vi vill höra eran åsikt hela jävla tiden. Att vi vill ha erat "godkännande".

Visst händer det att kvinnor kan ta det på ett synbart positivt sätt. Man har fått bekräftelse på att man duger i en värld som lägger orimligt fokus på ens utseende. Men det är inte ngt som bygger upp en, tvärt om bekräftar det bara hur jävla viktigt det är att man är snygg. Skit i om man kämpat arslet av sig för jobbet. Det handlar ändå om utseende.

Säg att du uppskattat att arbeta med henne, så kommer hon tro att du är någon som uppmärksammar hennes arbetsprestationer istället för omväxling, och inte en av alla dessa slemmiga män som bara bryr dig om hennes yttre tribut (vilket du ju är men det är värt att dölja).

Dessutom - många jobb nuförtiden går ut på att nätverka och skapa kontakter. Dvs det du gör idag på en arbetsplats påverkar dina chanser till att få andra jobb framöver. Om din kollega tycker du är en superkompetent och trevlig person så är chansen stor att hon kommer att tänka på dig om ett halvår eller ett år eller fem år när jobbet behöver någon med din kompetens. Alternativt att hon tipsar någon annan om dig. Så funkar väldigt, väldigt många jobb idag. Det ena leder till det andra tack vare tips och rekommendationer branschmänniskor emellan. Lämnar du din kollega med en obehaglig känsla så kommer hon inte att rekommendera dig till någon. Hur mycket du än försöker med "jag vet att du har familj och jag vill inte stöta på eller flörta med dig, men jag vill bara säga hur vacker du är" så kommer hon att tycka du är skum.

Jag blir glad om en komplimang kommer spontant, då känns den oskyldig, uppriktig och äkta. Om någon just träffat mig och säger "Jag bara måste påpeka vilka vackra ögon du har."

Om däremot någon jag umgåtts med länge klämmer fram att han alltid tyckt jag var snygg så hade jag tyckt det var väldigt olustigt, om han aldrig sagt liknande saker innan. "Varför säger han detta? Och varför nu? Hur länge har han tänkt på det här? Vad förväntar han sig?" Är frågor som direkt hade kommit upp i huvudet.

Sen spelar personligheten in. Brukar han ge komplimanger hej vilt till andra människor, gärna in olika åldrar och till båda könen. Då är det bara sån han är och inget att lägga stor vikt bakom.

Är det en socially awkward människa eller någon som annars beter sig väldigt stelt och korrekt så hade jag inte varit lika bekväm. Då bryter han sitt beteende får att säga detta till just mig, varför?

som någon skrev innan, var sak har sin tid och just i det här fallet är det inte så lämpligt att ge henne komplimanger för utseendet. Beröm henne för hennes jobb istället.